Kriget i Ukraina fortsätter och så även den humanitära katastrofen. Samuel Tunfjord växte upp i Mariefred och arbetar nu på Sida som biståndshandläggare inom den humanitära enheten. I lite mer än en vecka reste Samuel och hans team runt i Ukraina för att se till att det svenska biståndet omhändertas och distribueras på rätt sätt av de humanitära hjälporganisationerna på plats.
Samuel föddes i Södertälje, men är uppvuxen i Mariefred. Efter gymnasiet i Strängnäs jobbade han några år på förskola. Sedan flyttade han till Uppsala för att plugga freds- och konfliktstudier. Han fick praktik på Sida och efter sina studier fick han en tjänst där inom humanitära frågor. Sedan dess har Samuel arbetat med humanitära kriser i flera olika länder och ukrainakrisen började han arbeta med 2019.
– Efter den 24 februari 2022 har det blivit störst fokus på Ukraina för min del. Som handläggare är jag ansvarig för Sidas humanitära anslag för Ukraina, medan en annan del av Sveriges humanitära bistånd hanteras av utrikesdepartement. Under 2022 distribuerade Sida 545 miljoner kronor till Ukraina i humanitärt bistånd. Jag analyserar den humanitära utvecklingen och identifierar organisationer som på bästa sätt kan omhänderta det biståndet, säger Samuel.
En annan del av Samuels arbete handlar om att följa upp organisationernas efterlevnad av de avtal som görs i förhållande till biståndet som de har tilldelats. Det här var fjärde gången som Samuel besökte Ukraina och även om den humanitära krisen håller i sig, så har den förändrats sedan kriget bröt ut i februari. Till en början handlade det i hög utsträckning om människorna som tvångsförflyttades till landets centrala och västra delar. Nu handlar det mer om de som är kvar nära frontlinjen samt i rysk-kontrollerade områden och om att följa upp de humanitära stöden dit.
– Vi åker runt och pratar med organisationerna och analyserar i vilken riktning den humanitära responsen behöver prioriteras. Ett exempel är att man i vissa områden behöver leverera matpaket istället för att leverera pengar till människor i kontantbaserat stöd, eftersom butiker med varulager inte finns tillgängliga, säger Samuel.
Det kontantbaserade stödet utgör det största stödet och är en jätteviktig del för att upprätthålla fungerande lokala butiker och andra samhällsbärande funktioner. Det kan till exempel handla om att kunna betala byggarbetare och andra tjänstemän för att reparera taken på sjukvårdsbyggnader eller för att reparera vattenledningar och infrastruktur.
– Det är skattebetalarnas pengar som går till bistånd och vi fördelar dem till organisationer som sköter logistiken och upphandlingarna. Sedan följer vi upp det och ser hur det fortskrider och hur många människor som nås av det. För att hantera risken för förskingring av biståndsmedel har vi olika system och aktörer för att följa upp distributionen.
Samuel åkte ner med sin kollegor Niklas Nordström och Jakob Wernerman. Tillsammans var de ute i bland annat Zaporizjzja, Zelenodolsk, Dnipro och Charkiv och träffade alla dessa organisationer. Vid intervjutillfället var de tillbaka i huvudstaden Kyiv och skulle besöka huvudkontoren för att diskutera vad som behövdes åtgärdas. Under deras resa hade de träffat många människor från hjälporganisationer som slet hårt för civilbefolkningen men även frivilliga som gjorde allt de kunde för att hjälpa till.
– Vi får träffa många människor som gör otroliga arbeten för människorna runt omkring dem. Ofta är det äldre kvinnor som är fantastiska eldsjälar och som är ansvariga för de center dit internflyktingar får komma och få mat, sovplatser, utrymme för barn att leka och så vidare. Vi träffade en kvinna som visade hur de hade fått vattenreningsutrustning och elgeneratorer som möjliggjorde för dem att förse rent vatten till samtliga 9 500 personer som fortfarande bor kvar i Zelenodolsk. Det är roligt att se men också jobbigt, vi träffar också människor som är otroligt utsatta och traumatiserade, säger Samuel.
Enligt Samuel har det humanitära biståndet stor betydelse för de utsatta. Det handlar om att upprätthålla människors förutsättningar att kunna klara sig, samt att rädda liv och lindra nöd. Det finns många svåra frågor om hur man når fram till de som behöver mest hjälp, men Sidas uppdrag är att se till att biståndet verkligen hjälper, och det gör det, enligt Samuel. Tacksamheten bland de drabbade är stor och skillnaden det utgör är i många fall livsavgörande.
Även om arbetet är givande infinner sig en stor mental lättnad hos Samuel varje gång han åker hem till Sverige. Dels för att han får komma hem till sin fru i Stockholm, men framförallt för att han inte längre befinner sig i krig.
– Det är värdefullt att få åka hit och man förstår situationen på ett helt annat sätt än om man sitter på ett kontor i Stockholm. Men det blir en mental lättnad varje gång jag lämnar Ukraina för att man inte längre är där det är krig. Jag känner stor beundran för de ukrainare och internationella hjälparbetare som ständigt är på plats och arbetar med att få ut assistansen i de värst konfliktdrabbade områdena, och tänker på de civila som inte har möjlighet att välja. De är de värst drabbade av det här kriget, säger Samuel.
