Nu har helgerna varit och jag får frågan av en MT/Måsenprenumerant hur man ska klara av att fira jul så att alla i familjen inte blir ledsna? Personen beskriver att den alltid haft en ansträngd relation till sina föräldrar, som nu blivit äldre och fler barn, som idag har egna liv och familjer. Det blev ett julfirande med fler förväntningar från alla håll och som innebar besvikelser för fler av dem; känslor av övergivenhet, utmattning och ilska blandat om vartannat.
Bilden av julen som vi har stämmer sällan med hur julen är i nutid. Minnen och idéer av hur det gått till tidigare kan skänka oss glädje eller sorg beroende på vilka erfarenheter vi har. Det här kan stå i vägen för att se hur det ser ut just nu och vilka olika behov både du, din familj och dina vänner har. Livet och människor ändras, men julen får alltid inte göra det. Ovanpå det verkar ju alla andras jular vara fantastiska.
Just julen som högtid är fylld med önskningar. När önskningarna synas är det inte ovanligt att de bottnar i en önskan efter gemenskap och något gott att äta för att fira stunden tillsammans. För några är de materiella önskningarna som paket viktigt, eller önskan efter en ritual som att titta på Kalle Anka, eller att få känna doften av julskinka som mamma gjorde den. Vilka är dina önskningar?
Ett hållbart förhållningssätt är att börja med dig själv, eftersom vi sällan kan ändra på andra människor. Lära känna dig själv, dina egna behov och dina egna gränser. Inför nästa högtid kan det vara bra att fundera över vad som egentligen är viktigast för dig? Är det umgänget med en viss person? I så fall; varför just den personen? Vilka förväntningar har du? Hur vill du att det ska kännas efter högtiden? Vad är du beredd att säga nej till? Vad känns bra att erbjuda andra?
Att stämma av sina förväntningar med de du vill fira med kan skapa en bra grund för att vara överens om vad som faktiskt är möjligt. Vad vill du stå upp för att du behöver, vad kan du kompromissa med? Kanske kan det vara att få konsekvenser som du behöver ta ställning till. Ibland kan det vara bra att fundera ett par dagar, du behöver inte lämna svar på en gång.
Det kan också vara verksamt att försöka skilja på andras förväntningar och sina egna. En del personer har lätt för att ta ansvar för andras förväntningar och när det gäller vuxna människor behöver vi alla kunna ta ansvar för det som är vårt. Någonstans tar vi slut, vi har en gräns. Det kan kännas riskfyllt att visa den gränsen, men att inte göra det är sällan hjälpsamt för dig själv eller andra i längden.
Idag ser familjekonstellationer ut på många sätt och för en del räcker inte julens dagar till. Vad finns det för möjligheter att sprida ut firandet? Det är kanske inte datumet som egentligen är viktigt utan själva firandet.
Till sist kan det finnas de som har upplevt en jul och nyår som bär spår av psykiskt eller fysiskt hot. Det ska ingen människa behöva vara ensam med och det finns flera ställen att vända sig till. Här är några:
Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50. Du kan även vända dig till Unizon, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige eller RFSL.
Är du utsatt för hedersrelaterat våld kan du kontakta Origo.
Välj att sluta är en telefonlinje för de som vill få hjälp med sitt våldsamma beteende.
Akillesjouren och Manscentrum erbjuder samtalsstöd för män.
Cecilia Falk är beteendevetare och gestaltterapeut med utbildning inom MI-motiverande samtal och KBT med verksamhet i Mariefred. Välkommen att mejla din fråga till Cecilia eller MT/Måsens reporter, Cattis. mail@ceciliafalk.net, cattis@masenredationen.se
