Lotta Grönblad, före detta politiker och mariefredsprofil, mår bättre. Diagnosen ”misstänkt Alzheimer” har övergått i ”ospecificerad demens”, men ännu är mycket oklart. När jag möter henne den här fredagseftermiddagen är hon glad – ändå undrande.
– Hur kan utredningar ta så lång tid? Varför kan de inte säga hur det ligger till?
Det har gått mer än ett och ett halv år sedan hon gick till vårdcentralen första gången. Då hade hon under en längre tid märkt att hon glömde mer än tidigare, att hon gick vilse på kända platser och kunde glömma varför hon gått in i ett rum. Hon mindes inte längre enkla recept eller kände igen människor.
– Mycket mer än den glömskan man alltid haft, som vi alla har och som blir värre med åren. Det här var annorlunda.
Under läkarbesöken som följde sa inte läkaren rakt ut, men Lotta – som är van att leta information och läsa dokument – kunde se i sin journal att de misstänkte Alzheimers sjukdom. Det var obehagligt, men hon blev inte förvånad.
– Jag har genen för Alzheimers och jag hade blivit väldigt glömsk, så konstigt var det inte. Det konstiga var att jag fick läsa det själv. Det var otäckt.
Sedan beskedet kom har hon på ett sätt fått bra hjälp från kommun och region, på ett annat sätt känner hon sig åsidosatt. Hon har gått igenom MR-röntgen och ryggmärgsprov och hon har blivit utredd neuropsykologiskt. En del pekar mot Alzheimers sjukdom, men frågetecknen är många. Lotta själv är glad att det inte blivit fastslaget.
– Även om visst läkemedel och vård finns är det naturligtvis skönt om det är något annat. Ännu vet jag inte säkert, men jag hoppas de hittar en annan orsak till mitt tillstånd.
Sedan några månader äter hon en symptomlindrande medicin som hon tycker hjälper henne. Hon har blivit mer kapabel att ta hand om sitt vardagsliv och att hon till exempel nu tagit tag i projektet att sälja sitt radhus och flytta till en lägenhet tackar hon medicinen för.
– Jag har fått en ny energi och behöver faktiskt inte hjälp med så mycket länge.
När det gäller bemötande från människor i Mariefred och andra ställen är hon positivt överraskad. Det finns en del som dragit sig undan och blivit rädda, men de flesta har reagerat tvärtom.
– Nästan alla är empatiska och frågar hur jag mår. Om de kan hjälpa till. Jag var orolig för den motsatta reaktionen, men jag tycker nästan alla är schyssta.
Hon har även fått nya vänner det senaste åren och berättar särskilt om gemenskapen i föreningen Alzheimer life. Där finns människor som utvecklat sjukdomen i olika stor utsträckning och även de som fått en diagnos som sedan dragits tillbaka.
– Det är svårt att fastslå vilken typ av demens det handlar om och flera har råkat ut för felaktiga diagnoser.
Lotta har varit med på flera sammankomster i föreningens regi och bland annat deltog hon i ett seminarium, där programledare Malou von Sivers och andra deltog.
– Just Malou har sedan hörts av och frågat hur jag har det. Det känns att människor bryr sig.
Hur framtiden utvecklar sig vet hon naturligtvis inte, men snart är radhuset sålt och ett enklare liv i en lägenhet anpassad för äldre väntar. Lotta är inte gammal, men hon känner att hon behöver servicen det innebär att bo i en hyresrätt för seniorer.
– Jag ser mycket fram emot att flytta till ett mindre boende, enkelheten med en lägenhet, men där ändå mina hundar kan trivas. Det var ett villkor för min flytt.
När det kommer till diskussioner om framtida bot och behandling mot sjukdomen Alzheimers säger Lotta att hon är optimistisk. Den nya medicinen som nu lanseras är dels billigare än tidigare, dels förväntas den inte bara lindra utan även bota. Och den har inte samma svåra biverkningar som tidigare haft.
– Det vore fantastiskt om den fungerade. Tänk om man hinner uppleva det.
Den största anledningen till att Lotta Grönblad valt att berätta om sitt tillstånd är att öppna ögonen på människor. Att alla ska förstå vilken vanlig sjukdom Alzheimers – och andra demenssjukdomar – är, att den kan drabba vem som helst – när som helst – och att det behövs forskning.
– Jag tror på forskning och vetenskap och vet att det behövs pengar. Jag är jätteglad över genombrott som gjorts och hoppas att en riktig medicin snart är här. Då blir jag den första att prova. Det ser jag fram emot!
