Förra våren började Miranda upptäcka hjärtan på fler och fler ställen. Hon får en speciell känsla när hon ser dem. – Jag tänker att alla hjärtan jag ser är som små kärleksmeddelanden från universum. Jag vet inte riktigt, men jag tycker definitivt att det är någonting fint, berättar Miranda Lagerström, som just nu ställer ut sina foton på Mariefreds bibliotek.
Utställningen döpte Miranda till I kärlekens tecken. Eftersom de här hjärtana varit en källa till glädje för henne ville hon dela med sig av det hon själv beskriver i utställningen som ”kärleksbevis från naturen”.
– Jag såg många hjärtan och fotograferade dem. En del av fotona tyckte jag blev fina, så jag fick lust att göra en utställning.
Miranda började upptäcka hjärtan på en massa vardagliga platser för ungefär ett år sedan. Det kunde vara en form i filmjölken, en sten eller en regndroppe som var hjärtformad. Hon tyckte att det var fint och började ta foton när hon upptäckte dem. Inspirationen att fotografera växte när hon sedan åkte på resa.
– Under hösten, när vi gjorde en roadtrip i västra USA, fotograferade jag mycket för jag tyckte att det var så ofta jag såg hjärtan.
Miranda har en blogg där hon skriver och också har lagt ut foton på bland annat hjärtan. Idén till att göra en utställning växte fram efterhand. De flesta bilderna är från hennes resa i USA.
Fotona, som man nu kan se på biblioteket, är bara ett litet urval av de många bilder på hjärtan som Miranda tagit under det senaste året.
– Jag bestämde mig för att ha med några favoriter.
Bilderna från resan fick en annan karaktär än de som hon hade tagit i Mariefred.
– När jag var i USA tyckte jag att bilderna blev annorlunda med klarare färger. Det var semesterfeeling, så det var nog i USA som jag bestämde mig för att jag skulle fortsätta fotografera hjärtan som jag såg.
När hon upptäcker ett hjärta påverkar det henne positivt.
– Jag blir väldigt glad när jag ser dem. Det var därför jag tänkte att jag ville dela med mig av det här.
Hjärtana kan dyka upp när som helst.
– Jag letar inte efter dem. Jag har aldrig hittat ett hjärta när jag har letat, så det funkar verkligen inte på det sättet. Det är bara när jag inte alls söker efter ett hjärta som jag ser dem.
De hjärtan som Miranda upptäckt har också blivit som en uppmuntran.
– Jag tänker att jag ser ett hjärta om jag tänker på något fint eller hade gjort något fint. Då känner jag att det är som en bekräftelse på att det där var bra eller snällt.
Vid andra tillfällen kan de hjälpa när något känns speciellt tungt.
– Jag har jag också märkt att jag har sett dem när allt känts dåligt, så om jag känner mig ledsen kan jag se ett hjärta. Då är det som en tröst. De kan dyka upp lite när som helst.
