Sägnen om kärleksparet från klostret, en bokskatt och ett silversmycke gör att huvudpersonen Iris börjar gräva i historien för att hitta sanningen kring de gamla böckerna och Svens och Annas barn.
– Det har varit roligt att skriva om min hemstad Strängnäs. Ser man sig omkring finns det överallt spår efter den här sägnen, som att gallerian heter Präntaren efter munken Sven Präntare, berättar författaren och strängnäsbon, Sofie Axelzon.
Det var fullsatt när Boklådan i Mariefred bjöd in till säsongens sista Litteraturscen. Författaren Sofie Axelzon var där och berättade om sin senaste bok Gula rosornas stad.
I inledningen av romanen Gula rosornas stad ser huvudpersonen Iris på teve, att de av en slump under ett rörarbete, grävt fram en bokskatt. Böckerna har hittats där det gamla klostret en gång låg.
Iris, som är bokhistoriker, vill genast bege sig till Strängnäs för att undersöka fyndet. Förutom böckerna som lockar har hon ett skrin som hon köpt vid utförsäljningen när man lade ned museet i Strängnäs. Hon vill gärna veta mer om det och ett gammalt släktsmycke som hon misstänker hör ihop med skrinet.
Så småningom får hon också uppdraget att med hjälp av strängnäsbon Hannes undersöka den gamla bokskatten på plats i Roggeborgen.
Sägnen om munken Svens och nunnan Annas kärlekshistoria är central i romanen. I den spelar de gula rosorna som ursprungligen sägs komma från Strängnäs kloster en viktig roll. Sägnen handlar om en munk och en nunna som blir kära och får ett barn tillsammans.
Som straff murades enligt sägnen nunnan Anna levande in i den gamla kyrkomuren och Sven vandrar för alltid osalig på Strängnäs gator och letar efter sitt barn. Sägnen finns i olika versioner. Frågan är om den bottnar i en sann historia. Sofie fick ett mejl från en kvinna som hade hört talas om hennes roman.
– Kvinnan hade forskat mycket kring sägnen och personerna i den. Efter ett tag insåg jag att hon också tror på den här sägnen. Uppenbarligen finns det folk som, liksom jag, verkligen tänker att den är sann.
Iris i romanen har själv en upplevelse som gör att hon får bevis på Svens och Annas kärlekshistoria och strängnäsbor idag har varit med om andra händelser relaterade till sägnen, berättar Sofie.
– Det sägs att det fortfarande idag ibland ligger en gul ros vid kyrkomuren på platsen där Anna, enligt sägnen, blev inmurad.
Sofie är uppväxt i Strängnäs och bor där idag. Därför har hon behövt tänka sig in i hur det skulle vara för någon som upptäckte staden för första gången, som hennes huvudperson Iris.
– För mig är allt självklart, men här måste jag försöka beskriva så att en läsare kan förstå och se gatorna framför sig, därför valde jag en huvudperson som inte är från Strängnäs. Iris kommer utifrån, för då kan hon se med nya ögon.
Romanen utspelar sig i nutid, på 1400-talet och på 1700-talet. Här har Sofie jobbat med att få de olika epokerna trovärdiga.
– De här tidsåldrarna skiljer sig rejält från varandra, men jag har gjort mer research på Strängnäs historia än kring detaljer hur samhället såg ut. Jag ville mer skapa en känsla av hur det kan ha varit att leva under de här olika tiderna.
Större delen av handlingen äger rum i nutid, men den har ändå krävt väldigt mycket research. På samma sätt som Iris besöker många platser i romanen har Sofie forskat både för att få stoff till att beskriva sägnen och hitta historiska fakta.
Både Sofie och hennes romankaraktär Iris har varit på studiebesök på Vårfruberga kloster, besökt Roggeborgen med mera. Men vissa utflykter gör bara Iris, som att paddla ut till Galgholmen i Mälaren där Sven och Anna enligt sägnen haft sina kärleksmöten. Ön är numera så igenväxt att Iris inte lyckas ta sig i land.
Sofie Axelzon tycker att det varit roligt att skriva en roman med historiska inslag och kanske blir det någon gång också en bok om Mariefred.
– Ja det finns väldigt mycket historia här också, konstaterar hon.
