Insekterna i världen minskar i allt snabbare takt och hotas av utrotning. I sommar intar föreningen ”En vild idé” Multeum med sina tankar om hur vi tillsammans kan arbeta för att rädda pollinatörerna i vår natur.
– Den här är en utställning som ska belysa både hopp och hot. Det är ju en överlevnadsfråga. Om alla insekter försvinner dör vi människor. Om vi försvinner händer ingenting. Det är en konstig tanke, eller hur, säger Stina Näslund som tillsammans med Marianne Renfors gör utställningen på Multeum.
Marianne Renfors och Stina Näslund var också de som drog igång ”En vild idé” för snart två år sedan. Stina Näslund blev inspirerad av den danska serien ”Ge oss naturen tillbaka”. Här lyckas Frank Erichsen åstadkomma stora förändringar i ett danskt samhälle.
– Han fick hela kommunen att göra någonting för den biologiska mångfalden. Tänk att få med sig en hel kommun.
Föreningen ”En vild idé” vill entusiasmera och inspirera människor att börja tänka i nya banor. Det är så mycket man kan göra själv. Man kan helt enkelt låta sin gräsmatta växa upp så att det blir blommor och alltså mat för bin, humlor och fjärilar. Sedan kan man låta bli att städa så mycket utan lämna rishögar för att de ska kunna bli hem för olika insekter.
– Vi kommer att bekläda utställningen med bilder och texter och vi har stockar som vi borrar hål i och rishögar. Sedan berättar vi vilka som bor där. Det är ju insekter och som tack för hjälpen med boplats pollinerade de våra trädgårdar. Det kommer bli en kul utställning.
Även kommunen kommer att visa projekt som de gjort för att gynna den biologiska mångfalden. Bland annat samlade de efter jul in julgranar som de sänkte i vattnet för att de skulle kunna bli boplats och barnkammare för fiskar.
Alla kan gå med i föreningen ”En vild idé” och de har också en Facebooksida där man kan hålla sig uppdaterad om vad de gör.
– De stora sakerna som har hänt sedan vi startade är att två kyrkogårdar i Strängnäs har släppt upp till ängsblommorna istället för att ha kortklippta gräsmattor.
Det har kommunen också gjort i Nabbviken i Strängnäs. Där har man också byggt en hugelbädd vilket betyder att man anlägger en bädd eller en rabatt ovanpå marken istället för att gräva upp den.
Sedan har man också projekt tillsammans med kyrkan.
– De var positiva och vi har fått en bit mark, där ska vi plantera och se till att man får ett bestånd av gamla kulturväxter.
Andra idéer som man har är att nå till exempel bostadsrättsföreningar, kolonilottsföreningar och golfbanor.
– Det är egentligen alla som har mark, förklarar Stina.
Det som man uppmanar människor att göra är enkelt, sluta klippa korta gräsmattor, plantera bivänliga växter, lämna ris i trädgården, sätt upp insektsholkar.
Men de kan inte göra allt själva.
– Vi vill engagera och entusiasmera. För jag tror att de allra flesta inte förstår hur viktigt det är.
– Jag tänker i min vildaste fantasi att vi ska bli en handfull människor som jobbar vidare med det här och skapar någonting nytt. Vi kan få människor att göra så otroligt mycket.
När Stina tittar sig omkring ser hon hela tiden möjligheter till förbättring.
– Ta till exempel den första rondellen som du passerar när du kommer in i Strängnäs. Det är Kilenkrysset. Det är hur mycket mark som helst som är sönderbränt gräs. Man skulle bara kunna låta det växa upp.
Det som är viktigast nu är att få fler som är aktiva, tänker Stina.
– Vi behöver få fler människor som säger, ja, jag är med och ställer upp på det här. Jag vill engagera mig.
– Vi behöver hjälp. Vi är två tanter. Det här är en för viktig fråga för att två pensionerade tanter själva ska sköta om den. Det handlar ju väldigt mycket om att ta ställning och det är det vi har gjort. Man tar ställning för saker och ting sen kör man på det.
