Den 21 juni snurrade väderkvarnen i Strängnäs för första gången på drygt 100 år. Nästa år räknar man med att kunna mala mjöl igen och kanske till och med ta fram en egen ”kvarnbulle”.
Strängnäs väderkvarn är ett av stadens främsta landmärken och Strängnäs tredje största turistattraktion. Hit kommer drygt 5 000 gäster varje år och de guidade visningarna har under åren gjorts på nio olika språk. Sedan sex år tillbaka har Henrik Mörner, ordförande för Strängnäs gille, försökt få i gång väderkvarnen och nu närmar det sig på allvar.
– Det här är en av de största väderkvarnarna som byggts i Sverige när det gäller kapacitet, berättar Henrik. Får man i gång den så blir den bland de största i Norden. En solig dag, när allt fungerat som det ska, har den kunnat producera två-tre ton.
Sveriges näst största kvarn ligger vid Lantmännens industriområde vid Löt och står för en stor del av Sveriges spannmålstillverkning. Kvarnen uppe på Kvarnkullen är den femte eller sjätte kvarn som stått på denna plats sedan 1628. Att den är sexvingad är ganska ovanligt. Förutom den här finns även en i Stallarholmen och en på Aspö.
Just den här kvarnen byggdes år 1855 och är så kallad byggnadsvårdsskyddad av länsstyrelsen, en märkning som är starkare än K-märkning. När brädor i golvet skulle bytas ut fick man hämta en del från Linköpings församlingshem som var från 1808 och var snarlikt det original som fanns i kvarnen sedan tidigare.
– Ska man renovera, ska man göra det på rätt sätt.
Många kvarnar som man ser drivs egentligen av vattenpumpar, men i Strängnäs var det ont om åar, så det fick bli en väderkvarn i stället. Axeln som vingarna sitter på går att snurra runt hela byggnaden för att få det bästa vindfånget. En bra dag kunde den snurra mellan 20 och 30 varv i minuten.
Henrik berättar att det är en väldig kraft i vingarna och när den så småningom ska sättas i gång, kommer man att behöva spärra av. Att få kvarnen att snurra igen är inte långt borta. Den 21 juni testkörde man kvarnen och just nu ligger virke till nya vingar och väntar på att torkas inför nästa vår.
– Några dagar per år kommer man nog kunna ha den i gång, som en museimalning. Ett av kvarnparen kommer att renoveras innan dess.
Om att går som det ska tror Henrik att man kan producera drygt hundra kilo mjöl under nästa sommar. Tillsammans med Grassagården har man sett över möjligheten att ta fram en alldeles egen ”kvarnbulle”.
– Bästa sättet att kolla kvalitén på ett mjöl är att baka en bulle och se hur det blir, säger Henrik.
Henrik demonstrerar hur vetet åker ner på stenar som roterar och maler mjölet. Stenarna är oftast gjorda av granit eller gnejs och just de här kvarnstenarna väger drygt ett ton styck. Totalt finns fyra kvarnpar, men bara ett kommer att renoveras och användas. En malning tar drygt tjugo minuter.
– Idag finns en trend att det är bättre med stenmalt mjöl.
Kunskapen om sådant här är idag utdöende, men Henrik hoppas att få ungdomar att engagera sig så att man kan få kunskapen att leva kvar längre. Han hoppas också få i gång en fungerande ungdomsverksamhet som kan vara med när man ska segla väderkvarnen.
– Vi gör det ju inte för att producera mjöl utan för att visa hur det går till. Det är tillstånd och pengar som påverkar, men till nästa vår hoppas vi kunna mala mjöl.
Kvarnen är öppen för visningar vardagar 10–12 och 13–16 samt helger 11–16.
