”Kolarveckan” inleds traditionsenligt med att milan vid Skottvångs gruva tänds. Gunnar Nygren, som är ordförande i Östra Sörmlands Gruvförening, är själv med och kolar. Han tror att det här yrkeskunnandet, som många förr besatte, idag riskerar att försvinna.
– Det här är ett sätt att hålla kunskapen om hantverket vid liv.
För att försäkra sig om att människor också i framtiden ska kunna kola har Östra Sörmlands Gruvförening för andra året i rad en kurs i samarbete med Vuxenskolan.
– Vi har åtta stycken deltagare som lär sig kola. Det är folk både från trakten och till exempel Arboga och Norrköping.
Många är de bitterljuva sånger och poem som handlar om arbetet vid milan. Dan Anderssons dikter ur ”Kolvaktarens visor” är bland de mest kända.
Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro!
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren, och spela vals
för spökblåa, månlysta snår!
Ur Heldagskväll i timmerkojan av Dan Andersson
Som Dan Andersson skildrat var arbetet med kolmilorna hårt och ofta ensamt. Olyckorna var många och inkomsterna kunde gå upp i rök ifall man misslyckades och milan började brinna istället för att kola.
Tekniken med kolning har existerat i delar av världen i tusentals år. I början framställde man träkol i gropar i marken, sedan har tekniken med olika milor varierat. I Åkers bergslag har järnhantering funnits sedan 600-talet och kolningen gick hand i hand med produktionen av järn, som fick ett stort uppsving i Sverige under 1600-talet.
– Det är en ganska ovanlig kunskap numera. Kolning i mila är ju ingenting man gör idag för sin försörjning. Det skulle bli en ganska låg timpeng, berättar Gunnar.
Innan man börjar kola är det ett stort och komplicerat jobb att konstruera milan. Arbetet med milan och andra uppgifter i Östra Sörmlands Gruvförening görs helt ideellt. Den första milan man tände var 1990.
– Om man ska behålla kunskapen om hur man gör måste man fortsätta kola. Det finns ju många hantverk som dör ut för att ingen tar över, säger Gunnar.
15 juli kommer milan vara färdig att tändas. Efter det måste den hållas under uppsikt under hela perioden som man kolar.
Beroende på hur torrt det är kan man få avvakta med att tända milan. Har det varit alltför lite regn kan kolningen bli inställd. Den rekordvarma sommaren 2018 kunde man först inte tända milan på grund av att det var för torrt i skog och mark, berättar Gunnar.
– Vi hade lite tur för sedan kom en regnskur samma eftermiddag så vi kunde starta om den på kvällen och tända den. Det var den enda regnskuren i juli det året.
Man kolar fem till sex dagar. Det ska inte bli någon öppen eld så den måste passas hela tiden. För föreningen är milan viktig ekonomiskt. Eftersom man i princip inte har några finansiella bidrag håller man verksamheten igång med bland annat intäkter från museet och försäljningen av träkol.
– Milan är jätteviktig för vi säljer träkolen och det drar in pengar till föreningen, säger Gunnar.
Milan tänds 15 juli, sedan är det ”Kolarvecka” i Skottvång fram till 23 juli.
Här kommer man att kunna uppleva historiens vingslag när man ser kolarna som vaktar milan på samma sätt som man har gjort under hundratals år.
Om allt går enligt planerna tänds milan klockan 11.00. På serveringen kan man äta eller fika. Dessutom blir det under dagen marknad och musikunderhållning.
En hemlig gäst kommer att inviga ”Kolarveckan” genom att tända och namnge årets mila.
