I början av juli var det sommarkollo på museijärnvägen. 11 ungdomar fick prova att köra motorlok, klippa biljetter, bromsa och mycket annat under en intensiv vecka i Mariefred. På torsdagen var det dags att köra ånglok på banan mellan Mariefred och Läggesta.
– Innan idag visste jag inte ifall jag ville bli ångloksförare eller bara köra motorlok. Efter den här turen vill jag köra ånglok, berättar Eric, som deltar i kollot för tredje gången.
Det ska hinnas med mycket på en veckas kollo. Bland annat ska alla få prova på att köra ånglok. Här får man ta en tur på banan tillsammans med den erfarna föraren Peo Andersson. Att bli ångloksförare tar flera års övning och man måste gå ett antal kurser på museijärnvägen.
Men det går ändå att komma igång att provköra efter en kort introduktion som man får av Peo Andersson. Sedan bär det av på banan. När Eric kliver av efter turen får han beröm av Peo. Han är nöjd.
– Det var första gången jag kör på banan mellan Mariefred och Läggesta, berättar Eric.
Nu fick han också köra ett av de lite större loken, Hamra.
– Förra året körde jag Avesta och det var bara på bangården. Det här var kul. Det gick bra.
Det är tredje året som Eric är på kollo.
– Jag har lärt mig mycket här av Peo och andra i föreningen, både nu och tidigare.
Museijärnvägen vill återskapa och ge en upplevelse av de smalspåriga persontrafikbanorna som fanns i Sverige från 1890-talet till en bit in på 1900-talet. Loken och vagnarna kommer till stor del från de banorna.
Men det finns också modernare motorlok. De som vill har under veckan fått prova på att åka med på loket när det varit i trafik.
En av dem var Elliot som fick prova på att åka med loket Gaivoron tillsammans med lokföraren och kolloledaren Anders Larsson.
– Man fick välja olika saker. Jag valde att vara på loket, berättar Elliot.
Att köra motorlok är betydligt enklare än att bli ångloksförare och går fortare att lära sig.
– Jag har fått köra lite i Läggesta på stationen.
Nästa år är Eric 16 år och då kan man bli aktiv medlem.
– Jag tänker börja i föreningen. Men det är lite svårt för jag bor i Huddinge.
Allt arbete i Östra Södermanlands järnväg, som museijärnvägen heter, är ideellt. Några medlemmar har den här sommaren valt att engagera sig i kolloverksamheten. Urban Johansson är en av dem.
– Det är jättekul att vara ledare. Jag hjälper till, planerar och är alltiallo.
Urban tycker att det är bra med kollot för att deltagarna får se järnvägen från insidan.
– Det är en unik möjlighet att hålla på med tåg och järnväg.
Som ledare har man en speciell roll.
– Det är kul att vara här och vara en förebild. Man möter dem inte som förälder utan som farbror eller storebror.
Det finns såklart ett stort järnvägsintresse bland dem som går på kollot. Därmed finns också stora specialkunskaper. Det kan komma svåra frågor berättar Urban.
– Man får spetsa till sig själv, för de är pålästa.
En viktig sak man lär sig är att järnväg är ett lagspel.
– Alla är en kugge i hjulet. Man måste lita på varandra.
Urban brukar själv jobba framför allt på stationen.
– Jag tycker om att prata med folk så jag är tågklarerare eller tågbefälhavare.
På kollot ska deltagarna kunna prova på så mycket som möjligt. De är både på stationen och på tågen. Urban menar att kollot är ett unikt tillfälle att prova på allt. Deltagarna har testat att köra lok, kontrollera biljetter, köra brandbevakning med dressin, sälja biljetter, bromsa och så vidare. Dessutom har de fått jobba i verkstan och byggt plattform ute på banan. Allt detta tänker Urban är unikt.
– Var kan man köra tåg annars?
Förhoppningen är att ungdomarna efter det här ska vilja börja i föreningen.
På stationen kan kollodeltagarna bland annat prova på att sälja biljetter.
Cornelia är på kollot för andra året.
– Det är roligt för många är intresserade och berättar mycket. Jag tycker om att lära mig nya saker som hur biljettförsäljningen fungerar eller hur man granskar biljetter på tåget.
Hon gillade också att köra motorlok.
– Det är roligt och är ganska lätt att förstå hur man ska göra. Man kan köra själv.
Nästa år, när Cornelia är 16 år, kommer hon gå utbildningen till bromsare.
– Jag bor i Årsta, så det är en bit, men jag kan samåka hit med min kompis Edward.
