I hembygdsföreningens trädgård satt och stod människor i nästan varenda buske när Trädgårdsteatern för första gången spelade ”Gustav Vasa i Mariefred” för publik.
Kön till serveringen var lång och människor hade bänkat sig i hela trädgården med kaffe och kakor för att ta del av föreställningens premiär på lördagen. Mellan kaféborden smyger Gustav Vasa försiktigt fram. Han letar efter Jakob Ulfsson för att få råd.
När Gustav Vasa väl finner Jakob Ulfsson ifrågasätter den forna biskopen Gustavs önskan att bli kung och råder honom att istället ta det lugnt och bilda familj. Ulfsson menar att Gustav Vasa drivs av hat. Gustav Vasa spelas av Martin Lindell och Tord Eng som också skrivit pjäsen spelar Jakob Ulfsson.
I historien finns också en ung servitris, Ester Granholm som kommenterar händelserna från ett modernt perspektiv. Villa och volvo tänker hon är det som Ulfsson rekommenderar till Gustav Vasa istället för kungatronen.
Munken Wilbur spelad av Krister Olsson kommer dock in med beskedet om Stockholms blodbad och resten är historia.
Efter fem minuters paus då alla i trädgården kan dricka sitt kaffe och njuta av solen börjar nästa scen. Gustav Vasa är nu kung och kommer tillbaka till klostret för att kräva det som han anser som sitt rättmätiga arv.
I en sorglig procession lämnar munkarna klostret medan de sjunger till Wim Grootens ackompanjemang. Barnen som brukar gå med sina krämpor till munkarna får återvända hem utan att ha fått hjälp.
I den sista delen av föreställningen är Gustav Vasa bekymrad över sitt eftermäle. Nils Dackes och dalkullans vålnad hemsöker honom och han vill förbättra sitt renommé. För att ge en finare bild till eftervärlden anlitar han Peder Svart och tillsammans spånar de om händelser som skulle kunna ha inträffat. ”Vi ska ljuga ihop en mycket bättre historia” konstaterar Gustav Vasa.
