För några veckor sedan publicerade Jonas Andersson ett antal bilder på Strängnäs domkyrka i läcker dimma och morgonsol. I hans flöde på Instagram finns även bilder från resor till bland annat Norge, Kroatien, Bali, Montenegro.
– Det blir mest att jag fotar när vi reser, säger Jonas. Jag har alltid med mig kamera och drönare, vad jag än gör. Ser jag något spännande att fota så gör jag det.
Idag arbetar Jonas med arkitekturvisualisering i Stockholm och bor sedan fyra år tillbaka med sin familj på Tosterö i Strängnäs. Utanför deras nuvarande hem sträcker sig trädkronorna höga och fylliga och från balkongen ser man ner till vattnet och på en lövfri dag även Tosteröbron.
Jonas blandar traditionellt foto med drönarbilder, men har fram tills nu hållit en låg profil kring sin fotografering.
– Jag har alltid velat vara lite anonym. Jag trivs med mitt jobb och hittills har det här bara varit en hobby, även om jag har gjort en del fotojobb under åren.
År 2018 köpte han sin första drönare, vilket öppnade en helt ny värld för honom. Nu kunde han stå på marken och ta bilder i fågelperspektiv. Tidigare har han klättrat upp på höga höjder för att få det han vill ha, men idag kan han bestiga berg och samtidigt ta en hel ny typ av bilder och filmer från omgivningen.
Hans nuvarande drönare har en kamera på 20 megapixel och är väldigt smart. Den parerar vind och har sensorer som gör att man inte kan köra in i väggar, träd eller andra hinder. Dessutom har den inbyggda kartor och känner av om den får flyga någonstans eller inte. Man får inte heller köra med en drönare högre upp i luften än 120 meter eller över folksamlingar utan särskilt tillstånd.
Drönaren har gett Jonas nya möjligheter med sin fotografering. Bland annat kan han gå ner till vattenbrynet där han bor och sedan dröna över vattnet för att kunna fotografera sitt favoritmotiv i olika vinklar, höjder och ljus.
– Favoritmotivet i Strängnäs är domkyrkan och alla fantastiska byggnader som omger den, berättar han. Strängnäs är tacksamt att fota och dröna över eftersom man kan stå vid vattnet och hela tiden ha uppsikt över drönaren.
Jonas redigerar sparsamt sina bilder och använder inga filter. Kameran i drönaren är också så pass bra att färger, kontraster och ljus sällan behöver fixas till.
– Jag tycker om att hålla bilderna så autentiska som det går, med minsta möjliga redigering. När jag redigerar ser jag över väsentliga saker, som att räta upp bilden och justera intensiteten för bildskuggor, mellantoner och högdagrar.
Att fota med drönare kräver drönarkort och ibland vissa tillstånd. När Jonas var på Maldiverna för två år sedan var han tvungen att söka flera tillstånd, bland annat av deras nationella försvarsstyrka, och meddela vilken dag, tid och plats han skulle dröna. Hemma i Sverige måste han ansöka om spridningstillstånd hos Lantmäteriet innan han får publicera bilder på exempelvis sociala medier.
Han har inte funderat på att ställa ut sina fotografier, men menar att det vore roligt, men också svårt att välja ut favoriter bland hundratusentals bilder. Han har nyligen skapat en hemsida med en portfolio för att kunna öppna möjligheterna att arbeta mer med fotografering.
– Sociala medier har funkat som en bilddagbok för mig, säger Jonas. Om jag ska minnas en resa är det där bilderna hamnar.
