I slutet av 1922 ägde den första patientbegravningen rum på Sundby sjukhus begravningsplats på Tosterö. Under åren kom över femhundra personer att begravas här. Idag finns få spår kvar av gravarna och de personer som vilar där.
På Tosterö i Strängnäs ligger det historiska området Sundby Park som idag inrymmer bostäder, skolor och företagslokaler. Här invigdes Strängnäs Hospital (senare kallat Sundby sjukhus) år 1922, ett mentalsjukhus som från början inrymde 800 patienter.
Tusentals patienter klev in genom portarna under åren och många levde hela sina liv på sjukhuset. Totalt begravdes 486 patienter på sjukhusets kyrkogård, men bara ett tiotal platser är märkta. Många av patienterna ligger i omärkta gravar, bortglömda av släkt och vänner.
– En vanlig ordning på sjukhuskyrkogårdarna var att de anhöriga fick stå för alla kostnaderna när det gällde gravvård, säger Lars H Gustafsson som är barnläkare, författare och docent i socialmedicin. Många hade inte råd. Och det fanns också ett inslag av skam, att ha en anhörig begravd på en kyrkogård av det här slaget var inget man ville “skylta” med genom en gravsten.
Många av dem som avled på sjukhuset var gifta. Sannolikheten är dock stor att de anhöriga inte hade råd med en gravsten eller helt enkelt skämdes. De flesta patienterna led av psykiska sjukdomar, men en del var också alkohol- eller narkotikamissbrukare som lades in på grund av konsekvenser efter avgiftningen såsom hallucinationer och förvirring.
I död- och begravningsboken från sjukhuset framgår att Axel Åkerblom var den första som begravdes här. Han var ett fattighjon från Västmanland som vid sjuttio års ålder dog i sviterna av magsår. Han begravdes den 29 oktober 1922.
Den sista patienten som gravsattes här var Oskar Eriksson, den 28 september 1951. Trots att begravningsplatsen inte användes aktivt efter det, skedde den sista jordfästningen så sent som 1961 efter att läkaren Axel Fehrlunds maka Emmy avlidit – 34 år efter sin make. Deras sten är en av de få som finns kvar idag.
– Många stenar har flyttats för att personen har flyttats hem eller var i så dåligt skick att det fanns risk för skador, berättar en som bott i området intill begravningsplatsen.
Kyrkogården ligger gömd på en kulle, omringad av bostadshus på tre sidor. En stenmur omsluter platsen och innanför järngrinden möts man av två rader med rhododendronbuskar. Därefter kommer en stor öppen yta med bänkar riktade mot vattnet och domkyrkan.
– Det är lätt att uppleva den som en ”ödekyrkogård” trots att den ligger i ett tätt bebyggt område, säger Lars.
Sundby sjukhus avvecklades 1987 och byggnaderna används idag till annat, men sjukhusets kyrkogård har stått orörd. Förutom de klippta häckarna och harvade grusgångarna sker inte mycket underhåll på platsen och den besöks sällan av anhöriga.
Strängnäs kommun, som ansvarar för skötseln, har förklarat att man på sommaren klipper häckar och att man på hösten tar hand om löv, barr och mossa bort från gångar och begravningsbäddar. Många tycker dock att kyrkogården har förfallit.
– Skandalöst och respektlöst att kommunen inte förvaltat gravplatsen, säger en kvinna som vi pratat med. Förfallet och bortglömt.
I början av året svarade kommunen att det ska vara en skogslik miljö och inte en park, samt att det inte fanns ekonomiska resurser för bättre underhåll. Domkyrkoförsamlingen har tidigare uttryckt att begravningsplatsen missköts, men har på förfrågan från kommunen begärt ersättning om de skulle ta över.
Några få ljus och en gravdekoration finns idag på kyrkogården, förmodligen är de kvar efter alla helgons dag. Om de är från anhöriga eller okända, som vill visa sin respekt för dessa bortglömda själar, kan vi dock inte veta.
