Imorgon, den 26 mars klockan 18, på Jungfru Marias bebådelsedag, håller MT/Måsens krönikör Barbro Holmberg en lekmannaledd gudstjänst i Mariefreds kyrka. Barbro har varit gudstjänstvärd sedan 2014 och har lett gudstjänster två gånger tidigare. Hon är även kyrkvärd och kyrkvisare, och nu ser hon fram emot att få ge församlingen en mysig upplevelse med sin predikan.
Barbro är född och uppvuxen i Mariefred. Hon växte upp tillsammans med sin mamma och mormor i en villa i Slottsbrinken, där hennes släkt även drev handelsbod. Kristendomen var närvarande i form av skolundervisning, men hennes mormor var uppvuxen i ett strängt baptisthem och ville inte ha med kyrkan att göra – så någon gudstro förekom inte hemma. Det var först i vuxen ålder som hon kände att hon behövde stöd och någon att prata med och vände sig därför till den dåvarande diakonen Elisabeth Hjertner Brynolf.
– År 2013 sökte jag upp dåvarande diakon Elisabeth för att jag behövde prata och sedan har det rullat på sedan dess. Jag kom bra överens med Elisabeth och dåvarande kyrkoherden Torbjörn Burvall, så det blev att jag tog mig an mer och mer. Jag blev en del av diakonigruppen och sedan blev jag gudstjänstvärd, kyrkvärd och kyrkvisare, säger Barbro.
Hennes yrkesliv som banktjänsteman präglades av en mycket hög arbetsmoral och pliktkänsla – vilket gjorde henne uppskattat på jobbet men så småningom ledde till utbrändhet. Med sin roll i församlingen fick hon lära sig att sätta gränser och nu har hon hittat en roll och ett förhållningssätt som hon trivs i.
– Plötsligt fick jag lära mig att jag får säga nej. Jag får handplocka russinen i kakan och det har tagit lite tid att lära sig hur man gör, utan att ta sig an för mycket. I början var det nästan som att jag tog på mig allt för att jag blev så glad att någon ville anförtro mig uppdragen, men nu kan jag säga nej och till och med “jag vill inte” ibland, och det är väldigt befriande.
Gudstron har inte alltid varit självklar för Barbro även om hon är väldigt engagerad i det kyrkliga arbetet. Tvivlen infinner sig än idag, men med åren har hon lärt sig känna lugn i att Gud finns där ändå. Hennes kyrkliga arbete och ritualerna har blivit hennes eget sätt att praktisera sin tro, samt en stor källa till trygghet och gemenskap. Något som hon har förstått att fler känner ett stort behov av efter pandemin och nu under kristider.
– Kyrkan betyder så otroligt mycket, det märkte vi under pandemin och nu när folk får det svårare ekonomiskt. Det finns församlingar som kan vittna om att det är många fler som kommer och söker hjälp. Både ekonomiskt bistånd men även behovet av själavård. Att bara ha någon att prata med är jätteviktigt och det behovet ökar tycker jag. Svenska kyrkan gör ju så mycket mer än det här med gudstjänster. Det är en form av trygghet och kontinuitet, säger Barbro.
Soppluncherna, som är i församlingshemmet varannan onsdag, har formligen exploderat i besökarantal, enligt Barbro, med anledningen att man har fått smaka på hur det är att sitta ensam hemma och äta sin lunch. Nu välkomnar människor möjligheterna till riktig interaktion på ett annat sätt, och även bland unga har intresset för kyrkan ökat i form av konfirmander.
– Vi är väldigt glada över att vi har så hög andel konfirmander. Vi har högsta deltagarantalet procentuellt i Strängnäs stift och jag hoppas att vi kan ge dem en positiv upplevelse av kyrkan som håller i sig. Jag gör alltid lite extra för barn och unga för att de behöver känna samhörighet och trygghet någonstans utöver skola och hemmet.
De möten som hon får och har fått via hennes kyrkliga engagemang är viktiga för Barbro och det är främst gemenskapen som driver henne. Inför den kommande gudstjänsten har hon djupdykt i texter om Jungfru Maria och nu är hon väl förberedd och förväntansfull.
– Jag kommer närmre tron när jag måste lusläsa texterna och när jag grottar ner mig kommer jag till mer insikt själv. Min målsättning med gudstjänsten är inte att alla ska känna sig frälsta när de går därifrån utan att de ska känna sig lite mysiga. Jag vill ge dem en behaglig och vilsam upplevelse. Det är väldigt roligt och givande för mig att få göra det här och jag hoppas att det kommer bli det för de som lyssnar också, säger Barbro.
