På utsidan ser det lugnt ut på den snöpudrade stationen, men inne i verkstan pågår arbetet för fullt inför den kommande säsongen. Bland annat måste man se över loken varje år.
– Vi håller på att göra i ordning Emsfors. Pannan har varit iväg. Den har blivit servad, berättar John Hamrin.
Överallt i den stora verkstaden pågår arbetet. Det målas, svetsas och putsas. Detta är ett nödvändigt jobb, som pågår varje helg även när museijärnvägen inte kör någon trafik.
Både loken och vagnarna behöver gås igenom för att man ska kunna vara säker på att allt fungerar som det ska kommande säsong. Eftersom det är gamla fordon krävs en hel de expertis för att kunna göra de här reparationerna. Inom museijärnvägen finns en stor kunskap om hur den här typen av äldre vagnar och lok fungerar. Det behövs för att kunna hålla trafiken igång.
Loket Emsfors är isärplockat och delarna står i en lång rad på spåret som sträcker sig tvärs igenom den stora verkstaden.
John Hamrin jobbar med pannan. Det är den delen av loket där vattnet värms upp genom koleldning. Genom en mängd tuber som finns där maximerar man sedan effekten av det varma vattnet.
- Vi har fått tuberna bytta. De var slitna, men nu är det ny metall och nya nitar, berättar John.
Nu håller John på och rengör sotskåpet där alla tuberna mynnar ut.
- Så snart vi har fått på ny rostskyddsfärg kommer vi att kunna börja montera ihop loket. Det är ett stort arbete för just nu ligger det här längs med hela spåret i olika delar.
Alla lok och vagnar har sin egen historia. Många kommer från de smalspåriga persontrafikjärnvägar som fanns i Sverige från 1890-talet till en bit in på 1900-talet. De sju banorna med 600 mm spårvidd hade en relativt kort blomstringstid.
De första persontrafiksbanorna med 600 mm smalspår i Sverige startade i början av 1890-talet, men i slutet av 1930-talet var fem av de sju nedlagda. Det är de persontrafikjärnvägarna som museijärnvägen vill återskapa och visa upp för besökarna.
Vissa av loken kommer också från så kallade Decauville-järnvägar på industrier, vilka har samma spårvidd nämligen 600 mm. Emsfors är ett exempel på ett sådant lok. Men loket har också en äldre historia eftersom det ursprungligen var ett tyskt krigslok eller brigadlok av en typ som användes vid fronten under första världskriget.
John tycker att det känns bra att man nu är igång och ska göra klart Emsfors.
- Det är roligt nu när vi håller på att skruva ihop loket. Det var ju lång tid som vi väntade på att pannan skulle komma tillbaka efter att den hade blivit renoverad. Så nu är det den roliga delen av arbetet. Men det är ju också mycket jobb och sätta ihop loket igen.
Loken och vagnarna renoveras regelbundet. Emsfors maskineri reparerades till exempel för några år sedan.
- Varje år går man igenom loken, men den här typen av renovering som vi har gjort av pannan har vi inte gjort på 30 år.
När man är med i föreningen finns det möjlighet att göra många olika saker. John kör själv lok. För att blir lokförare krävs att man har gått ett antal utbildningar och åkt som eldare några år.
Annars kan man också jobba som bromsare, konduktör, tågklarerare (stins), växlare med mera. Arbetsuppgifterna inom den äldre järnvägen som man återskapar på museijärnvägen är många. För att kunna kvalificera sig för en arbetsuppgift finns regler för vilken utbildning man ska ha. Den får man på museijärnvägen så det är en möjlighet att vidareutbilda sig inom något som man är intresserad av.
En del av kunskaperna är historiska eftersom man strävar efter att återskapa den smalspåriga persontrafiksjärnvägen. Men det finns samma myndighetskrav som på en modern järnväg vad gäller säkerhetsstyrning.
Förutom att regelbundet arbeta i verkstan är John engagerade i andra delar av museijärnvägens arbete.
- Jag kör lok och så är jag här i verkstaden ungefär en gång i veckan. Sedan kan det bli andra saker eftersom jag sitter i styrelsen är det också arbetet som jag gör där och kurser som jag håller ibland.
Nu planerar man säsongstrafiken som i mitten av maj kommer att börja på helgerna och trappas upp till flerdagstrafik som börjar andra veckan i juli och fortsätter in i augusti.
- Det är vår erfarenhet att det kommer mest människor då. Högsäsongen har förskjutits litegrann nuförtiden, berättar John Hamrin.
- Det stora evenemanget under sommaren är som vanligt Ångans dag.
