Mörkret sänker sig över Gripsholms slott medan en historisk resa tar plats vid Gustav Vasas forna hem. Det är inte svårt att tänka sig tillbaka i tiden när man sitter jämte den mäktiga renässansborgen medan vinden susar och stillsamma bränningar slår upp mot slottsparkens grönska.
Jubileumsaftonen tog plats i Slottsparken där också Gustav Vasa en gång vandrade. Med anledning av 500-årsjubiléet ville Carl XVI Gustaf fira med en speciell kväll vid Gripsholms slott.
På scenen fanns Fredrik Lindström, Lisa Nilsson, Lena Philipsson, Solala, Josefin Johanson och Richard Söderberg tillsammans med Norrköpings symfoniorkester, under ledning av Alexander Hanson.
Det var en inspirerad ensemble som i snabb takt tog sig igenom historien med hjälp av sketcher musik och dans. Fredrik Lindström var ciceron och berättade om sin egen stora fascination för Gustav Vasa på samma gång som han inte stack under stol med att den gamla regenten inte skulle ha mött alla krav man har på en ledare i en modern demokrati. Men han är en del av vår historia och präglar fortfarande vår verklighet.
Vinden viner lite i sommarkvällen mellan slottsmurarna och vattnet krusas när mörkret börjar sänka sig över Gripsholm slott. Publiken har bänkat sig och tagit plats på stolar, filtar och gradänger för att avnjuta jubileumsaftonen i sällskapet med kungaparet.
Carl XVI Gustaf och Silvia kommer ut på Slottsholmen för att ta plats och alla reser sig och sjunger Kungssången. Sedan gör kvällens ciceron, Fredrik Lindström, entré för att vägleda publiken genom de många århundradena som ska avhandlas under kvällen.
Fredrik Lindström berättar hur han redan som liten fick höra sin mamma berätta historierna om Gustav Vasa. Den om när Gustav var på flykt och hans förföljare hade kommit ifatt honom hos Sven Elfsson och hans fru. Då gav den snabbtänkta kvinnan Gustav Vasa ett slag med bakspaden, uppmanade honom att han skulle packa sig ut och tröska och inte stå och stirra på främmandet. Förföljarna tänkte då att det den mannen nog inte kunde vara Gustav Vasa som ju ändå var en högreståndsperson.
Fredrik menar att det inte spelade så stor roll att man idag har förstått att alla de här berättelserna inte var absolut sanna. Det är bra historier.
Sedan var det frågan om folkstyret. Kan det vara problematiskt att fira den här typen av person? Vi är generellt sett noga med det här i Sverige resonerar Fredrik. Vi vill veta vad det är för person innan vi börjar hyllandet. Vi nöjer oss inte med att det här är ett gammalt helgon eller en kung. Gustav Vasa var inte särskilt demokratisk med våra mått mätt, som Fredrik försiktigt konstaterar.
Men det finns också mycket som var fördelar eller i alla fall intressant med Gustav Vasa. Han var en gourmand, framstående retoriker och lite av en aktör som kunde använda sig av både ironi och självömkan.
Små och stora händelser avhandlas. De blandas sedan med sketcher som när Gustav Vasas tre fruar kommer in och får göra en lek där får svara på frågor om Gustav Vasa. Var de tvungna att gifta sig? Tyckte de om hans frisyr?
En av Gustav Vasas många släktingar Josefin Johansson stod också på scen den här kvällen. Hon är ättling till Gustav Vasa. Dessutom kan hon bland sina många andra färdigheter som författare och programledare dansa och sjunga.
Ny och gammal musik blandas och Lisa Nilsson framför den medeltida balladen ”Jag vet en dejelig rosa” tillsammans med Norrköpings symfoniorkesters vackra ackompanjemang.
Det finns också nyskrivna texter till kända sånger. Lena Philipsson som Margareta Lejonhuvud sjunger till exempel en ballad om Gustav Vasa och hans hustru Margareta, till tonerna av Niklas Strömstedts ”Sista morgonen”. Strömstedts vemodiga melodi till den nyskrivna texten sätter sin prägel och ger bilden av ett rätt ensamt liv som drottning.
Historien är närvarande genom slottet Gustav Vasa lät bygga, där han levde en stor del av sitt liv. Här sitter man vid samma plats som Gustav Vasa när han åt sin skinka, smidde sina planer och levde med sina gemåler och många barn.
