En kulen januaridag under trettondagshelgen, då snålblåsten ven och snögloppet hägrade kunde man gå till Gripsholms slott och få sig till livs en hel del glans och flärd. Jim Sjöberg var på plats för att berätta om 450-årsjubileet – år 1987 – på Gripsholms slott.
- Jubileet blev jättestort trots att det var ett udda år. Jubileumskommittén var som febrig, det blev nio dagars firande för allmänheten med upp till 15 programpunkter varje dag.
Visningen som Sjöberg ansvarar för bär namnet ”Festernas fest - från kungligheter, Kulle och Myrdal till ett utomhusfirande i ösregn”. Arrangörerna hade inte tur med vädret den gången men jubileet blev ändå minnesvärt på en rad olika sätt. Bland det som gick av stapeln var en stor supé för kungaparet och andra gäster, teaterföreställning och musikframträdanden.
Slottsfogde under den här tiden var John Crafoord som ledde planeringen med jubileet i flera år.
Att kungafamiljen skulle känna sig välkomna var av stor vikt. För deras färd med tåg mellan Läggesta och Mariefred byggdes en speciell ”kungavagn”, som man ännu kan beskåda ifall man besöker Museijärnvägen.
Supén som gavs för bland annat kungaparet var också en viktig del av arrangemanget och var mycket påkostat. Jim visar oss rummet som under den unika historiska måltiden fungerade som kök. För att komma till supén fick gästerna gå genom slottet där man öppnat, tagit bort alla rep och tänt levande ljus i kandelabrarna för att få känslan av att man befann sig på 1700-talet.
På supén serverades en rad rätter från olika tidsåldrar. Man började i nutid och slutade med renässansen. Supén blev en stor logistisk utmaning som konstruerades av konst- och kulturhistorikern Åke Livstedt.
- Åke Livstedt var både ett geni och en galning. Alla personerna som jobbade var utklädda i historiska kostymer, man hade tagit fram föremål som aldrig tidigare hade lämnat sina montrar.
Det var 200 frivilliga som arbetade på jubileet. Kyparna under supén var inga proffs utan människor som hade olika andra yrken. Under måltiden var det en rad historiska personer som gjorde entré.
- Gustav Vasa kom in och när han tog av sig masken visade det sig vara Jan Myrdal. Gun Kessle hade blivit tillfrågad om hon kunde övertala Jan att vara med som Gustav Vasa. Då sa hon att det kanske går ifall man överrumplade honom och han sa ja.
Tårtan från jubileet var en modell av slottet som man sparade istället för att äta upp. Den fanns kvar när Jim började jobba på Gripsholm.
- Den stod i biblioteket, men där bodde också ett gäng svarta små djur. Därmed gjorde man sig till slut av med bakverket.
En tidigare vision för firandet var att ha en tårta som var fylld med vita duvor som skulle flyga ut i slottet, men det satte slottsfogden John Crafoord P för eftersom det hade varit alltför riskfyllt för den fina historiska miljön i slottet. Istället fick Åke Livstedt nöja sig med två barn som utklädda sitter och håller i varsin vit duva under kvällen.
Jubileumskommittén lade ned mycket tid på grafisk design. Bland annat gjorde man en logga och olika typer av merchandise, berättar Jim.
- Det är så klart en åttiotalslogga. Jag tycker själv att den är snygg, men mina barn säger att den är jätteful.
Efter några turer fick man också tillstånd att använda teatern. Första idén var att man skulle spela Gustav III:s pjäs Drottning Kristina, men man tyckte inte den levde upp till dagens dramaturgiska och innehållsmässiga krav. Istället bad man Kaj Lundgren skriva en form av metapjäs.
- Genidraget blev att man anlitade Kaj Lundgren. Han skrev en pjäs om när Gustav III sätter upp ”Drottning Kristina” på Gripsholms teater.
Tidigare hade man också anlitat Dramaten, så uppsättningen blev stjärnspäckad med Jarl Kulle som Gustav III och stjärnor som Sif Ruud och Sven Lindberg i ensemblen.
Jim Sjöberg visar oss teatern där vi kan begrunda tiden som flytt sedan Jarl Kulle stod på scenen eller Gustav III regisserade.
- Nu är det inte så långt till 500-årsjubileet, 2037, betonar Jim Sjöberg.
Kanske kan man vänta sig ett ännu mer överdådigt firande då, när slottet faktiskt fyller jämnt.
