Konstnärer som lever och jobbar tillsammans i samklang har funnits genom historien. I den lilla tyska byn Worpswede samlades under slutet av 1800-talet både konstnärer och författare för att leva nära naturen och hitta inspiration hos varandra och det vackra landskapet.
Idag finns nya konstnärer i Worpswede, men för den första gruppen skulptörer och målare som bodde där blev slutet abrupt och våldsamt när krigen och nazismen splittrade Tyskland och världen.
På biblioteket i Mariefred har Vänortsföreningen Mariefred-Rheinsberg samlats för att ha höstmöte. På samma gång passar man på att ha en föreläsning. Tord Eng och Hans Lundén var på Mariefreds biblioteket för att berätta om konstnärskolonin i Worpswede. Mellan föreläsningarna och mötet blir det kaffe med små tyska mini-stollenkakor.
En författare som spenderade en del tid i Worpswede är Rainer Marie Rilke. Där mötte han också sin blivande fru konstnären Clara Westhoff. Clara var målare och skulptör och hur hennes karriär och eftermäle som konstnär hade sett ut ifall hon inte mött Rilke kan man inte veta något om, men hon hade svårt att få erkännande som konstnär.
– Clara Westhoff levde i skuggan av sin man, berättar Tord Eng.
Clara var skulptör och hade kommit till Worpswede för att ta lektioner. Där träffade hon Rainer Maria Rilke som hon gifte sig med, men varken hon eller målaren Paula Becker räknades som konstnärer av Rilke.
– Det är intressant att när Rilke skulle räkna upp de konstnärer som fanns i Worpswede nämnde han varken Paula Becker eller sin blivande fru Clara Westhoff, säger Tord.
Clara var dotter till en tysk köpman. Hon började studera konst i München 1895 och tog bland annat lektioner av Friedrich Fehr. 1898 flyttade hon från München till konstnärskolonin Worpswede där hon undervisades av Fritz Mackensen. I Worpswede blev hon också vän med Otto Modersohn och Paula Modersohn-Becker samt Heinrich Vogeler Barkenhoff. Dessutom träffade hon Rilke som hon gifte sig med 1900 och de får en dotter ihop. Så småningom skiljer de sig, men förblir vänner resten av livet.
En av de för eftervärlden kändaste konstnärerna på Worpswede är Paula Modersohn-Becker. Hon har också gjort det mest berömda porträttet av Rilke, berättar Tord.
– Idag är Paula känd och erkänd, men under sin livstid förstod sig inte människor på hennes konst.
Idag räknas Paula Modersohn-Becker som en av de tidigaste expressionisterna. Liksom Clara kom hon till Worpswede för att ta lektioner för Fritz Mackensen. Redan året efter hon besökt konstnärskolonin 1897, bosatte hon sig där permanent. Hon gjorde studieresor till Paris och hade separatutställning 1899 på Bremens konsthall, men det var först efter sin död 1907 som hon blev erkänd och hyllad.
– Paula Modersohn-Becker dör okänd, men hon blir ganska snart efter sin död berömd. 1926 inrättar man ett museum till hennes ära i Bremen, men 10 år senare beslagtas hennes konst av nazisterna, berättar Tord.
Bland de första konstnärerna i Worpswede fick några ett tragiskt slut. Paula Becker Modersohn dog i barnsäng och Heinrich Vogeler blev kommunist och 1931 åkte han till Sovjet där han avled 1941 efter att ha deporterats till Kazakstan.
Av de tre första konstnärerna som kan sägas ha grundat konstnärskolonin, Hans Am Ende, Fritz Mackensen och Otto Modersohn, blev bara Fritz Mackensen kvar fram till sin död 1953. Hans Am Ende överlevde inte skadorna han fick från striderna under första världskriget. Otto Modersohn lämnade Worpswede efter sin hustrus bortgång.
– De är döda, men deras konst lever, avslutar Tord.
