Picasso älskade Velásquez. Under en period på 50-talet gjorde han ett antal verk där han tydligt hade inspirerats av målningen ”Hovdamerna”. Det berättar konstvetaren Anna-Kaisa Summanen Öhgren som var inbjuden av Mariefred-Åkers konstförening för att berätta om parafraser och symboler inom bildkonsten.
– Man ser utvecklingen i de här verken. På slutet gjorde Picasso en målning där pojken som sparkade hunden har blivit en pianospelare. Det är så roligt att det inte är riktigt klokt.
Bildkonsten är full av referenser till tidigare konst och symbolik. Anna-Kaisa som jobbar på Stockholms auktionsverk var inbjuden av Mariefred-Åkers konstförening för att berätta om parafraser och symboler inom bildkonsten på Bion i Mariefred. Picasso är en av många konstnärer som inspirerades av andra verk i sitt skapande, berättar Anna-Kaisa.
– Det finns massor av parafraser på ”Hovdamerna” från 1957. Det kan hända att Picasso saknade sitt hemland Spanien och därför fascinerades av Velásques. Picasso kunde inte åka dit på grund av Franco-diktaturen.
Det var en intensiv tid för Picasso när han arbetade med Velásques verk, men han utvecklades ständigt och hade olika perioder.
– En dag öppnade Picasso fönstret och såg duvorna utanför. Han var klar med Velásques.
Anna-Kaisa har tidigare undervisat på Södertörns högskola, men jobbar nu på Stockholms auktionsverk. Hon berättar om hur hennes son en gång fick frågan av sina klasskamrater vad hon jobbade med. Svaret tyckte hon var väl formulerat.
– Mamma träffar damer och farbröder och pratar om sådan där hullerombullerkonst.
Det märks att Anna-Kaisa är van att undervisa och hon går snabbt igenom de olika begreppen som är kvällens tema. Parafras är en tolkning eller en version av konstverket. Det ska gå fram att det är relaterat till ett original. Är syftet sedan att ironisera blir parafrasen en parodi. Pastisch är när man härmar en stil eller delar av en stil och replik är helt enkelt en kopia. Det är inte olagligt att kopiera konst så länge man tydligt skriver att det är en kopia.
– Många kopior görs i utbildningssyfte för att lära sig hantverket, förklarar Anna-Kaisa.
En målning som gett upphov till många parafraser är Jan van Eycks ”Trolovningen”. Han porträtterar ett giftermål i Flandern 1434. I målningen finns en hel del symbolik.
– Vi har hunden och den är nära sin husse och matte så det är en symbol för trohet. Om hunden hade legat i sängen eller varit på bordet, hade det betytt att något i hushållet inte varit i sin ordning.
Paret är mycket förmöget som bland annat deras kläder kan skvallra om då de är klädda i päls och spets. Det är ingen slump att de porträtteras med sängen i bakgrunden. Den var en statussymbol och ofta kunde man ha en sittgrupp bredvid där man tog emot gäster. Att ljuskronan hänger rakt har också betydelse.
– Hade den hängt på sniskan hade det visat att det inte var ett respektabelt hus.
Det finns många parafraser, bland annat har Mattias Nordéus gjort en målning som också heter ”Trolovningen” från 1978. På tavlan ser man ett par i en lägenhet som ser ut att vara från sextio- eller sjuttiotalet. Det finns en Ikea-lampa och en 70-talsspegel i brun plast. På golvet står ett par Dockstatofflor.
– Jag tycker själv att den här målningen är genialisk. Jag gillar den här typen av måleri, en målning som nästan är dokumentär.
Om man tittar noga i bakgrunden på Jan van Eycks målning ser man konstnären i spegeln. Att det finns en spegel betyder också att de är förmögna. Det är en av många statussymboler i bilden. Anna-Kaisa skulle gärna se att man gjorde en modern tolkning av den här typen av högreståndspar.
– Vad har vi för prestigeföremål idag? Det skulle vara en intressant parafras på den här målningen tycker jag själv, men jag har inte sett den ännu.
