Storögda hjortar, en flicka i en guldskimrande båt och strandfåglar på parad är några av de varelser man just nu kan möta på Multeum. Konstnären Kira Malmstens verk fyller konsthallen med en både fridfull och lite oroväckande närvaro.

Inspirationen hämtar Kira från livet självt och från materialen hon använder, som garn, textil och koppar. Ibland möts djuren och människorna i verken, ibland inte.

- Jag har en bakgrund som jordbrukare. Det är naturen och själva skapelsen jag har som klangbotten. Hela undret på något sätt.

Här finns både textilkonst och verk som är konstruerade av metalltråd. Konstverken har skapats under många år.

Det sköra livet är utställningens namn.

- Jag tänker att livet är skört och vi borde ha varit lite mer försiktiga. Livet är ömtåligt som en fjärilsvinge.

I utställningen finns många djur. Kira funderar mycket över hur människan har övertaget och använder sig av dem.

- Hela naturen och djuren är så utsatta av människornas framfart. De har ingen talan utan får bara lov att finna sig. Det är det som är så sorgligt och smärtsamt

Kira sörjer över att både tama och vilda djur är utsatta för människans godtycke.

- Jag har varit på griserier och sett hur suggorna står instängda i bås när de ska grisa. Vi tar oss sådana otroliga friheter när vi handskas med djur.

På samma gång tar vi inte hand om oss själva särskilt bra heller, säger Kira.

- Människor borde ju vara mot sig själva som de är mot en hund. Man tvingar inte en hund att röka 20 cigaretter om dagen, eller dricka sprit.

Dessutom motionerar man hunden.

- Man borde vara lika snäll mot sig själv som man är mot en hund.

I konsten är djuren också en slags stämning för Kira.

- Ett djur är nästan som en färg. Man får en viss känsla när man ser en häst, en fågel eller en groda.

På bildväven Sorg står en kvinna i röd klänning omgiven av svarta fåglar. Hon håller en av dem i famnen. Man vet inte ifall det är ömsint eller inte. De andra fåglarna ser ut att attackera henne.

- Jag var 38, hade fyra barn och var jordbrukarhustru. Det var själva livet! Men ibland kunde det så klart vara vara sorgligt.

Kiras konstverk får man tolka själv, förklarar hon.

- Jag försöker skapa en stämning och sedan kanske var och en upplever någonting själv också. Det kan vara något som jag inte alls känt. Så måste det få vara.

I april bjuder Multeum in till ett samtal med Kira om inspiration, men ibland har Kira inte lust att göra någonting alls.

- Men då är det bara att vänta tills inspirationen kommer.

Kira skissar oftast inte. Hon börjar spontant med materialet och sedan växer konstverket fram.

- Som den senaste väven, I citronfjärilarnas tid, där jag började med tio fötter. Då måste man ju fortsätta.

På väven står en flicka med ett klot i händerna omgiven av två hjortar. Det blir tio fötter i botten av duken. Fötterna kastar också en skugga på väggen bakom.

- Det får en att fundera över vad som är verkligt och inte. Det är spännande.

Kira är lycklig över att få ställa ut på Multeum.

- Jag hade ingen relation till Strängnäs tidigare, men nu har jag det. Det är en jättefin liten stad.

Multeum är också ett fantastiskt ställe att visa sin konst på, tycker Kira.

- Det är så roligt med ett bibliotek. Att det kommer besökare som kanske inte hade tänkt gå på utställning. Människor tittar på konsten och man börjar ofta prata. Jag har fått så många positiva reaktioner här.

/Katrin Nilsson