Mariefreds nya barn- och ungdomsbibliotekarie bor och arbetar egentligen i Västerbotten. Hon har tjänstledigt från Umeå stadsbibliotek för att prova på arbetet i Mariefred. Anna Lindström kommer ursprungligen från Uppsala och flyttade med familjen till Ångermanland vid skolstart för att sedan bosätta sig i Umeå när det var dags att studera på gymnasiet.
Anna hade tankar om att flytta längre söderut men barn och familjeliv höll henne kvar i Västerbotten. Idag är barnen, och mannen också för den delen, utflugna. Den ena sonen bor i Skåne och den andra i Umeå och Anna numer mitt emellan.
– Nu, mitt i livet, har jag plötsligt möjlighet att prova på att bo och jobba någon annanstans. Att jobbet i Mariefred på ett vikariat var toppen. Jag har varit i Mariefred en gång tidigare när jag studerade konst och gjorde ett studiebesök på Gripsholms slott. Jag föll direkt för staden och området som var så lagom med rikt kulturliv och där det händer mycket. Det verkar vara massor med roliga saker på gång nu och Sörmland har ju också fantastisk natur.
Att bosätta sig tillfälligt i Mariefred känns nästan som att vara utbytesstudent fast med jobb, säger Anna. Ett år är helt perfekt för att lära känna lite folk och prova på att bo. Ett halvår skulle kännas kort, som att vara på besök. Hon tycker det känns roligt att träffa nya människor, arbeta på ett nytt ställe och få träffa nya barn i skolan och på biblioteket. Att ha förmånen att ha kvar allting hemmavid är också bra, eftersom hon trivs där också. Eftersom Anna arbetat på samma ställe i åtta år kändes ett miljöombyte lägligt.
Anna är konstintresserad, spelar piano för det egna nöjets skull och cyklar helst överallt, mycket och långt och ser fram emot att få uppleva landskapet på cykel när det börjar bli lite mer vårlikt.
– Jag har haft olika cykelprojekt varje sommar, till exempel har jag cyklat i Skåne och på Gotland och hemma i Västerbotten, såklart. Än har jag inte provat att ta med tält men det ser jag som nästa steg. Den som cyklar själv träffar fler människor och får en annan upplevelse, det är roligt. Man kan känna sig ensam men sällan själv.
Anna har, kanske givet, en förkärlek för barn- och ungdomsböcker och framförallt fantasy med magiska inslag.
– Det finns så mycket barn och ungdomslitteratur som jag tycker att vuxna också ska läsa. Särskilt vuxna föräldrar. Jag brinner för högläsning där vuxna och barn läser tillsammans, gärna långt efter att barnet lärt sig läsa själv eftersom det tar ett tag innan läsförmågan är i nivå med barnets intellektuella kapacitet.
Anna läser mest skönlitteratur, är allätare men gärna fantasy, dystopier och science fiktion. Just nu läser hon serien av Maja Lunde och är inne på den andra boken, Przewalskis häst. Hon beskriver boken som oerhört deprimerande, fascinerande, tankeväckande och annorlunda dystopi inom en snar framtid men ändå med hopp.
Som bibliotekarie har Anna ett visst ansvar att läsa böcker och att kunna tipsa barn, unga föräldrar och lärare och menar att det inte går att utföra arbetet om man inte läser böcker. För att kunna ge ett boktips måste man veta vad man pratar om. I sin tjänst arbetar hon med läsfrämjande, håller bokbeståndet på topp och köper in nya böcker. Kanske att läsfrämjandet ändå är det mest viktiga. Anna bjuder in skolor till biblioteket för samarbete, men småbarnsföräldrar är också en viktig målgrupp och hon menar att det är lika viktigt att läsa för barnen som att läsa själv, därför att barnen gör som förebilden.
– Människor tycker om berättelser och att läsa är ett långsamt sätt att ta till sig en berättelse, på gott och ont. Det är bra att det tar tid för då hinner man med sina egna tankar, men det är en tidsinvestering. Jag tror att fysiska böcker kommer att finnas kvar, bokutgivningen verkar snarast öka. Det spelar inte så stor roll hur man tar till sig berättelser. Huvudsaken är att göra det.
