Sverige är indelat i 25 landskap med Skåne längst i söder och Lappland längst upp i norr. Någonstans däremellan ligger Södermanland eller Sörmland som det ofta kallas. Landskapsindelningen har rötter tillbaka till forntiden, och under medeltiden var många landskap självständiga enheter med egna lagar, lagmän och landsting.

Åren 1906 – 1907 utkom Selma Lagerlöfs roman ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”, där hon berättar om de olika landskapen. Södermanland kallar hon ”Den sköna lustgården” och hon skriver: ”Här har de tagit en stor sjö och en stor älv och en stor skog och ett stort berg, hackat dem i stycken, blandat dem om varandra och brett ut dem på jorden utan någon ordning ... Ingenting fick bli riktigt stort i Södermanland.”

Namnet Södermanland kommer av det fornsvenska Sudhermannaland. Det betyder södermännens land och ska troligen ses i relation till Uppland, ”landet längre uppåt”. Att landskapet också kallas Sörmland beror på att ”söder” ofta i talspråk förkortas till ”sör” när det står som förled i ett sammansatt ord. 

Var ”Sörmlands själsliga hjärta” är har diskuterats och Björn Gidstam, som skrivit om landskapet i boken Sörmland – strövtåg i kulturlandskapet, skriver att hjärtat borde vara området kring sjön Båven, medan andra sjöar också kan tävla om ”det själsliga hjärtat”. När Gidstam lyft fram olika kandidater skriver han att han själv tycker naturen kring Fräkentjärnet i skogarna runt söder om sjön Likstammen är en värdig kandidat.

Södermanlands landskapsblomma är näckrosen. På många av sjöarna och åarna där flyter stora näckrosblad och vita blommor – allt förbundet med stammen som ligger inbäddad i bottenslammet i djupet. Och där nere måste ju också Näcken finnas, för enligt folktron gömde han sig under bladen. Här finns förklaringen till namnet på landskapsblomman.

Stockholm ligger i både Södermanland och Uppland; södra delen av staden, det vill säga Brännkyrka socken och stadsdelarna Södermalm och Långholmen, hör till Södermanland och resten till Uppland. Sedan 1600-talets senare del har gränsen mellan de två landskapen gått mitt i Gamla stan, och på Västerlånggatan finns en stentavla som upplyser om detta. 

Av alla slott och herresäten i Södermanland räknas nog Gripsholms slott till de förnämsta – och mest besökta. Den förste byggherren var Bo Jonsson Grip och slottet stod färdigt år 1383, då som en borg, det vill säga en befästning. Gustav Vasa lät sedan på 1500-talet riva borgen och uppföra slottet med de fyra ståtliga hörntornen. 

Många av våra regenter har bott på Gripsholms slott – en del som monarker, andra som fängelsekunder. Under 1800-talets nationella era väckte Slottet starka känslor och sågs som ett nationalmonument. De båda kanonerna Galten och Suggan, som sedan 1623 finns på yttre borggården lär vara några av Sveriges mest fotograferade objekt.