Mariefreds stationshus lyser upp staden efter att ha blivit omsorgsfullt iordninggjort och målat. Nu satsar föreningen också på att försköna stationsområdet ytterligare, genom nya rabatter och träd. 

Stationshuset i Mariefred invigdes 1895. Många har liknat stationen vid ett sagoslott. Om stilen är nationalromantik eller jugend tvistar de lärde, men här finns en rik snickarglädje, detaljerade träornament, burspråk och torn.  

Alla detaljer har nu blivit ännu mer framträdande efter att stationshuset målats och gjorts i ordning. 

- Det blev makalöst fint konstaterar fastighetsansvarig på Östra Södermanlands järnväg (ÖSlJ), Tage Nordin. Det är ett unikt stort stationshus på en liten ort.

Oskar II åt också lunch på stationen under invigningen.

- Jag tänker att stationshuset skulle spegla slottet och den miljön, säger Tage. 

Huset är målat med linoljefärg i den klassiska gula färgen, de slitna delarna i fasad och snickarglädje är kittade och fönsterna är nyputsade.

- Grabbarna som målade var saliga. Det är sällan man får göra ett sådant här jobb, sa de. Huset har vi målat två eller tre lager. Det är olika på olika ställen. 

Texten med Mariefred på fasaden syns nu ännu tydligare än tidigare.

- Skylten blev väldigt fin, men det krävdes två burkar linoljekitt för att göra iordning den, förklarar Tage. 

Stationshuset var inte gult när det byggdes. På stationens övre del har man stående plankor och på den nedre liggande och på äldre foton kan man se att de en gång hade olika färg.

Det var när SJ målade om huset på 50-talet som det fick den karakteristiska gula färg som det har idag. 

- Att man valde gul färg kanske var för att man ville anknyta till Gripsholms värdshus eller för att man tänkte att det var en kunglig färg. Den gröna färgen på taket är vald för att imitera ärgad koppar, men taket är av plåt. 

Framför allt nedervåningen är genom åren ombyggd ett flertal gånger. 

- Tittar man på ett gammalt foto av Mariefreds station kan man bland annat se att trappen upp mot verandan gick hela vägen. 

Nu när fasaden är klar vill föreningen också försköna stationsmiljön runt om huset.

- Inramningen är viktig för en sådan här fin gammal kåk, förklarar Tage. 

Museijärnvägen gestaltar den historiska miljön på en 600-mm-bana med persontrafik. Från slutet av 1800-talet fram till 1930-talet fanns sju sådana banor i Sverige. För att det ska bli en historisk upplevelse att besöka järnvägen är både lok, vagnar, uniformer och utrustning tidsenlig. Dessutom är såklart stationsmiljön viktig. 

Nu finns en plan för hur föreningen med hjälp av nya planteringar ytterligare kan förbättra den historiska miljön. ”För att bädda in den ganska höga byggnaden i lummig grönska” kommer man bland annat att plantera en blodlönn och en lind intill stationshuset.

Stationshusområdet kommer också att avgränsas med en ligusterhäck mot vägen. Dessutom kommer det på den nybyggda dressinboden, vid vattentornet, klättra rosorna i en spaljé på den rödmålade väggen. 

På stationshuset östra gavel kommer föreningen att sätta upp spaljéer med den röda klätterrosen, Amadeus. På baksidan blir det också en romantisk rabatt med rosor och gammaldags perenner i rosa, blått och vitt.

//Katrin Nilsson