I Callanderska gårdens trädgård trängdes åskådarna mellan blommor och blad. Under endast en dag i augusti kunde man avnjuta föreställningen, En Mariefredsmans epistlar, som spelades med den gamla färgargården som fond. 

Vädergudarna var nådiga och trots att det inte var sommarens allra varmaste dag sken en vänlig sol över trädgården. Den förväntansfulla publiken satt under päronträdets lövverk medan man smuttade på en kaffe och åt ett bakverk från schweizeriet. 

På scen uppenbarar sig snabbt både Bellman, Gustav III och hans son Gustav Adolf framför tornet där kungen byggt sin teater och intrigen vecklar ut sig. 

Under föreställningen får man bland flera färgstarka karaktärer lite oväntat träffa på både Emmanuel Kant och ångmaskinens uppfinnare, James Watt. 

Historien kretsar kring Bellman, Gustav III och Katarina den stora och det krig som kungen räknar med snart kommer att lösa flera av hans problem. Gustav III hoppas kunna få Katarina på krigsstigen genom en teaterföreställning. 

Där ska han själv spela huvudrollen i en pjäs där han dödar den onda draken, nämligen Ryssland. Han beställer prompt pjäsen, av Bellman. Den ska han sedan framföra på sin egen teater. 

Vad är En Mariefredsmans epistlar då för genre? Även om det är en underhållande föreställning kan man inte säga att det är ett folklustspel konstaterar regissören Gunilla Eng Åbrandt. 

- Det är lite mer sofistikerat, säger hon.

Däremot är det säkert att föreställningen är rolig och Gunilla prisar författaren Gustav Öhman. Gustav har många års erfarenheter av att skriva revytexter och studentspex.

- Jag brukar säga att det är lite grann som att få äran att jobba med Povel Ramel. En Mariefredsmans epistlar är ett kul och lite komplicerat manus. 

Musik står Carl Michael Bellman, Wim Grooten och Gustav Öhman för. Här finns bland annat Bellmans visor i ny tappning för Gustav har skrivit aktuella texter till de gamla örhängena. Här avhandlas både historiska skeenden och nutida fenomen.

Slutsången, Så lunka vi så småningom: Fredmans sång nr 21, är en av de visor som Gustav Öhman försett med en ny text.

”Det funkade så småningom, trots drakens buller och tumult. 

En ond bråd död som aldrig kom men väntar likafullt. 

Kanhända kan du lyckas mer om allt ej går just som du vill? 

Åt grövsta skymf man åt dig ger, vänd andra kinden till. 

Är du rädd att bita i ditt gräs, 

nå välan så skriv en annan pjäs.  

Skriv den ständigt oändligt så tråkig och se. 

Att ingenting blir bättre utav de’.”

Mariefreds teaterförening, som i och med det här satt upp sin tredje föreställning på Callanderska, har funnits sedan 2023, när de spelade Gustav Vasa i Mariefred.

Repeterat har man gjort ända sedan i mars och mycket arbete har också lagts ned på scenografi, kläder och rekvisita. 

- Vi har kostymansvarig, som är väldigt noga med att det ska vara rätt kläder som passar under 1700-talet. 

Föreställningen har stöd från kommunen och på det sättet är det också fritt inträde. 

På Callanderska är publiken mycket nöjd när teaterensemblem tackat för sig och kanske förtjänar en stunds vila innan de tar sig an nästa uppsättning. Innan dess ska den vackra scenografin som gjorts av Krister Olsson och Madeleine Lundberg plockas ned och skådespelarna kliva ur sina 1700-talskostymer. 

Katrin Nilsson