Under sommaren har Skottvångs gruvmuseum en utställning om Åkers bergslag under 1600-talet. Här finns Hertig Karl, sedermera Karl IX med som en nyckelperson.
- Hertig Karl drog igång mycket genom att ta hit tyska hammarsmeder och vallonska masungsmästare, för att utveckla bergsbruket i Sörmland, berättar Gunnar Nygren, ordförande för Östra Sörmlands gruvförening.
Utställningen har gjorts av Bengt Landin, Susanne Bergman och Gunnar Nygren själv. Dessutom har Ulla Thessén Held tillverkat dockan föreställande Hertig Karl som är med på utställningen.
Här beskriver man både järnhanteringen och presenterar människor som bott och arbetat i området. För att få stoff till utställningen har Gunnar och de andra sökt bland äldre dokument.
- Vi har varit på bruksarkivet i Åker, plockat fram handlingar och gått igenom gammal litteratur. Vi har dammsugit arkivet på uppgifter om de här olika bruken som har funnits i Åkers bergslag.
Det är 10 olika platser som man har med på utställningen. För att göra det tydligt finns det en karta där de är utmärkta.
- Det är två gruvor - Skottvångs och Älgsjöbackens gruva. Sedan fanns det masugnar av en äldre typ som kallades mulltimmerhytta.
Mulltimmerhyttan var tillverkad i sten med ett yttre skikt av timmer som var isolerad med mull. De här mulltimmerhyttorna fanns bland annat vid Krampan, Hulta, Skeppsta och Lövviken. I Åker hade vallonen Willem de Besche byggt en större masugn med två pipor 1607.
I Åkers bergslag fick gruvnäringen ett stort uppsving under 1600-talet och en hel del finns bevarat. I området kan man idag både njuta av den vackra naturen och se kulturminnen från gruvhanteringen. Det finns lämningar från till exempel gruvor och järnbruk. Här bröt man järn, tillverkade stål och kolade.
Järnhanteringen och framväxten av bruksorten är väldokumenterad och i bruksarkivet kan man alltså ta del av historien.
- Det är fascinerande då man kommer ner till bruksarkivet och kan plocka fram ett kontrakt emellan bruksherre Lohe och masungsmästaren i Krampan som var vallon. Där stod hur mycket masungsmästaren skulle producera och vad han fick betalt för det.
Järnhantering har funnits så långt tillbaka som på 600-talet, i Åkers bergslag. Men flera faktorer gjorde att den tog fart på 1600-talet. Karl IX fanns redan innan han blev kung med som en viktig person som gynnade järnhanteringen. Hertig Karl av Sörmland tog dit yrkesfolk från både Tyskland och Vallonien för att utveckla bergsbruket i Sörmland.
- Det kom kunskap utifrån, både tyskar och valloner var där och visade hur man skulle göra. De hade med sig både yrkeskunskap och kapital.
Naturen i Åkers bergslag var också lämpad för gruvnäringen.
- Man utnyttjade varenda liten bäck. Masugnarna behövde vattenkraft till bälgarna som sprutade in luft men man kunde också ha en hammare, vid vattendraget, för att förädla järnet till smidbart stål. Det fanns sex masugnar och hammare på tre, fyra ställen.
Kronan hade vid den här tiden ett stort behov av järn. Alla behövde hjälpa till med järnframställningen, till exempel fick även torpare hjälpa till med att kola.
- Alla människor i Åkers bergslag jobbar med det här. Det var för att ta fram järn till Kronan och till trettioåriga kriget.
Stålindustrin är fortfarande en stor arbetsgivare med ”Åker Sweden”.
- Den har ju fortsatt ändå fram till idag även om den började tunnas ut redan efter trettioåriga kriget.
Trots att det var stor efterfrågan på järn under 1600-talet hade människor i det här området det ofta svårt och fattigt. Arbetsförhållandena i gruvan var inte bra. Dessutom skulle torpare vid sidan av sitt jordbruksarbete också sköta kolningen.
- Det var vår storhetstid för järnhanteringen i Åkers bergslag, men det betyder inte att det var bra för alla människor som bodde här. Det finns dokumenterat flera tillfällen när torparna vägrar att göra dagsverken. De hinner inte. Men om de inte lyder blir de instämda till rätten och dömda.
