Nu är beslutet taget om att Djurgårdsporten och Wik ska sparas. En av de Mariefredsbor som är nöjda med att husen nu är räddade är Joyce Westberg som har kämpat för att bevara dem ända sedan 2022.

- Jag är jätteglad! Det är en lättnad att rivningsansökan inte gick igenom.

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden tog på sitt möte 25 september beslutet att avslå den ansökan om rivningslov som Strängnäs fastigheter AB (SFAB) skickat in.

Härmed går man på den linje som förordats av kommunens utredare Mathias Hällkvist, byggnadsantikvarie och bygglovshandläggare. Som MT/Måsen tidigare skrivit om har han efter att ha utrett frågan rekommenderat att man avslår rivningsansökan.

I sin utredning tar Mathias bland annat upp det engagemang som funnits bland Mariefredsborna för att bevara de båda byggnaderna. Till exempel nämner han den namninsamling som gjorts av Barbro Svensson Sjöberg och Joyce Westberg där man lyckades samla ihop 1200 namn för bevarandet av Djurgårdsporten och Wik.

Dessutom har Joyce och Barbro tillsammans gjort utställningar och filmer om historien kring de båda byggnaderna.

- Det är mycket jobb som vi lagt ned, men det har också varit roligt. Filmerna, mötena, det har varit stimulerande. När man ser på Facebook vad folk skriver blir man lite rörd att det varit så uppskattat.

Kommunens utredare Mathias Hällkvist har gjort ett imponerande arbete tycker Joyce. Hon är glad att nämnden tog hänsyn till det gedigna underlag som de fick till beslutet.

- Han fick med så många aspekter på husen både kulturella, historiska och också husens betydelse för Mariefredsborna. Utifrån det tror jag att det var ett enkelt beslut för nämnden.

Kommunen har fått synpunkter från sakägare, myndigheter med flera. Bland annat fick man ett yttrande från Sörmlands museum där de skriver att de båda byggnaderna, genom sin ålder, sitt sammanhang och sin historia, bör klassas som särskilt värdefull bebyggelse enligt Plan- och bygglagen (PBL).

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden skriver nu också i sitt beslut att en rivning ”bedöms innebära en förvanskning av byggnadernas- och bebyggelsemiljöns kulturhistoriska värden”.

De tar också upp frågan om en eventuell flytt av de båda byggnaderna och slår fast att en flytt av husen skulle ”utgöra en förvanskande åtgärd då deras kontextuella koppling både till platsen de står på och även till dess plats i samhället och samhällshistorien skulle gå förlorad.”

SFAB fick tidigare information om den bedömning som kommunens utredare gjort, men ville ändå ha frågan prövad i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden.

I en tidigare intervju med MT/Måsen säger Tarja Berqvist, verkställande direktör för SFAB dock att man är öppna för andra möjligheter än rivning. Men man behöver i så fall pengar för att rusta upp husen.

– Vi har absolut ingenting emot nya förslag, utan vill veta vad vi ska använda byggnaderna till.

Vad gäller berörda sakägare är alla 102 som yttrat sig mot både rivning och flytt. De argument som anges är bland annat att det skulle:

• ”förstöra och utarma Mariefreds fysiska och levande kulturarv”
• ”negativt påverka Mariefreds unika stadsbild och miljö”
• ”negativt påverka turismen genom förlusten av en kulturhistorisk besöksmiljö samt övernattningsmöjligheter i vandrarhemmet”
• ”beröva staden en mötesplats och knutpunkt för samhörighet och umgänge”
• ”osynliggöra skolområdets historia och stadskärnans historiska brytpunkt”

I utredningen redogör Mathias Hällkvist också för de två byggnadernas historia och anledningen till att de ingår i riksintresseområde för kulturmiljövård (Gripsholm – Mariefred D21).

Om riksintresseområden skriver kommunen bland annat i sin översiktsplan: ”Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse underhålls kontinuerligt så att människor kan bo kvar eller nyttja dessa.”