Mariefreds kyrka uppfördes 1624 på initiativ av änkedrottning Kristina av Holstein-Gottorp, senare känd som Kristina d.ä. Hon var vid uppförandet av kyrkan änka efter Karl IX och det var, för övrigt, det parets begravningsregalier, som stals från Strängnäs domkyrka under sommaren 2018 och senare återbördades. De var föräldrar till Gustav II Adolf och således farföräldrar till drottning Kristina d.y.
Kyrkan byggdes alltså 1624 och Mariefreds församling uppmärksammar detta med ett 400-årsfirande under 2024. Man hade redan tidigare noterat behov av reparation och renovering av kyrkans torn och man insåg att det var dags att få nödvändiga underhållsarbeten utförda i god tid före firandet.
Företaget som anlitades heter Kyrktak Bygg & Konsult AB och det är ett av tre företag i landet, som utför den här typen av arbeten. Vid Mariefreds kyrka jobbar sedan en och en halv vecka Micke och Love och de tror sig behöva ytterligare lika lång tid, för att färdigställa arbetet och det är ungefär så som den ursprungliga tidsplanen - om totalt tre veckor - såg ut.
Jag samtalade med Micke och Love under deras lunchrast och de berättade att de sedan länge är vana klättrare och det var det intresset och den erfarenheten, som ledde dem in på den här yrkesbanan. De har redan varit högst uppe i kyrktornet och inspekterat tuppen och toppspiran, som de fann i gott skick. De har också arbetat med den övre delen av spiran, som är klädd med spån av ek. Några av spånen har bytts ut och därefter har hela spiran tjärats. Jag fick veta att södra sidan av kyrktorn alltid behöver lite extra omsorg. Tjäran, som är av högsta kvalitet beträffande både uv-skydd och impregneringseffekt, hettas upp för att allt eventuellt vatten ska avlägsnas. Den kan då stelna något, varför den åter värms i en panna på plats strax före applicering, för att den ska mjukna och bli lättare att stryka på spånen.
Den del av tornet, som återfinns därunder, benämns ”lanternin”. Det är det vitmålade området med alla gluggarna. Där har man skrapat bort all lös färg och det kommer nu att målas vitt. Sektionen med spån under lanterninen ska de snart börja arbeta med och där lär de behöva byta ut en hel del spån. Längst ner på nämnda sektion planar konstruktionen ut och där samlas både regn och smältvatten som förstör spånen, så där lär de få jobba lite extra.
Jag har själv besökt kyrktornet via trånga trappor och stegar, men kom då inte högre upp än till lanterninen och det kändes i magen! För att nå spiran ovanför lanterninen, nödgas man klättra via ”hjärtstocken”. Det är en mycket hög och rak trädstam, på vilken stegpinnar är monterade. När man har nått ungefär tre fjärdedelar, måste man krypa ut genom en lucka och företa resten av bestigningen på pinnar fästa utanpå spiran!
Vi konstaterar att denna renovering blir en kostsam historia och jag får veta att en del finansieras av den lokala församlingen och åtskilligt består av Kyrkoantikvarisk ersättning från Svenska staten och vi får inte glömma bort de medel som flyter in via Svenska kyrkans medlemmars kyrkoavgift.
Samtalet med Micke och Love kändes fint och de båda andas lugn, noggrannhet, pliktkänsla och stor medvetenhet och ansvarsfullhet. De hävdar att deras säkerhetstänk och rutiner ofta är mycket omsorgsfullare, än till exempel detsamma hos de som jobbar på byggnadsställningar, som omger huskroppar. Jag kunde höra hur stolta de är över sitt byggnadsvårdande värv och jag fascineras över dem och känner stor tacksamhet att det finns några, som vågar sig ut på detta riskfyllda arbete för att bevara vårt gemensamma kulturarv.
Tack Micke och Love!
