Sandra Östman på Mariefredsskolan, som nu blivit utsedd till årets lärare i Strängnäs, tycker att hon har det bästa yrket.
- Det är så otroligt fint, viktigt och extremt roligt. Den bilden får sällan synas sig i media, hur underbart det är.
När Sandra hittade meddelandet i sin mailkorg att hon hade blivit vald till årets lärare i Strängnäs och läste motiveringen som en av hennes elever skrivit började hon gråta.
- Det blev en chock och en glädje på samma gång så att tårarna bara kom. Jag blev så rörd.
Lärargalan, som är arrangörer, väljer ut en motivering av de som kommit in. Sandra tyckte att den var så underbar.
”För mig är inte Sandra bara en lärare, hon är en hjälte. Hon är inte bara en lärare, hon är en förebild för alla på skolan. Att vara i hennes närhet gör att man blir glad oavsett om man vill det eller inte. Hon för med sig en sådan utstrålning som jag önskar att alla i världen hade kunnat få ta del utav.” (Motivering som en av Sandras elever skrivit och lämnat in tillsammans med sin nominering.)
- Det absolut finaste med det här är att eleven faktiskt tar sig tid att formulera någonting sådant här och verkligen har tänkt till, förklarar Sandra.
Sandra är svenskalärare och har två sjundeklasser, två åttor och två nior. Hon upplever att ämnet svenska generellt inte är lika populärt som till exempel idrott eller hemkunskap.
- Jag arbetar lite i motvind.
När Sandra får nya sjuor brukar hon be dem räcka upp handen om de tycker svenska är roligt. Det är för det mesta bara vara några enstaka som gör det.
- Då brukar jag säga att: ”Jag kommer omvända er. När ni går ut nian kommer ni tycka att det här är bästa ämnet som finns”. Jag tycker att jag brukar lyckas med det också.
Det handlar jättemycket om att bygga relationer med eleverna så att de tycker att hon är en okej person och att de känner att hon ser dem, förklarar Sandra.
- Jag lägger extremt mycket energi på att göra lektioner, planeringar och projekt som jag vet kommer passa dem beroende på deras intressen och vad de just nu har i tankarna.
Ett projekt hon jobbade med var när hon märkte att många i en klass gillade att bryta lite på olika språk så det liknade så kallad förortssvenska eller Rinkebysvenska.
- De tyckte det var lite kul att experimentera med språket.
Jobbar man i Mariefred är det väldigt homogent så hon tyckte att det här var intressant, förklarar Sandra.
- Det här var ingenting som de har sagt att de ville jobba med men jag letade reda på en bok som heter Yani.
Yani är skriven på förortssvenska och handlar om en grupp ungdomar i Botkyrka. Sandra hade högläsning av boken och hon kontaktade också författaren Nora Khalil och bjöd in henne till skolan.
- Jag brevväxlade med Albyskolan för att bygga broar och visa våra ungdomar att vi är lika. Oavsett var vi bor har vi samma problem. Det här blev ett otroligt lyckat koncept.
Sandra tycker att läraryrket är det bästa man kan jobba med, förklarar hon.
- När man kommer till skolan och möts av härliga ungdomarna som är så glada. Det är ju där man ska vara. Hur kan man inte ha roligt på jobbet?
Mariefredsskolan har fått en del anmärkningar från Skolinspektionen, men nu märker Sandra att man är på väg i rätt riktning.
- Jag tycker att ledningen gör det de ska som vi förut har saknat. Det har varit tider där vi har upplevt att vi liksom bara har näsan över vattenytan men nu känns det som vi sitter stadigt i båten.
- Det viktigaste är egentligen att vi i kollegiet mår så himla bra tillsammans och det är det som får båten att flyta.
