Mitt i högsommaren får tiotusentals ungdomar beskedet som kan avgöra deras framtid. Frågorna som de får svar på är: Vilken utbildning har jag kommit in på, behöver jag flytta på mig och i så fall vart ska jag ta vägen? Det här är förstås högaktuella utmaningar för individen men också för hemkommunerna och för Sverige som kunskapsnation.

Andelen av kommuninvånarna med en högskoleutbildning är minst sagt blandad. I några kommuner är andelen högskoleutbildade över hälften av dem i åldern 25–65 år. I Strängnäs kommun handlar det om endast 27 procent. Det är förstås en låg siffra som måste öka om kommunen ska ligga i framkant och dra till sig företagsinvesteringar och trygga arbetskraftsbehovet inom offentlig sektor.

För en fortsatt stark kompetensförsörjning behövs en långsiktig politik. Det är en oroande utveckling att politikerna tar allt fler initiativ för att styra utbildningsutbudet. Ett tydligt exempel är den debattartikel som utbildningsminister Mats Persson skrev i våras, där han kritiserade en påstådd inflation av fristående kurser av hobbykaraktär. För det första stämmer det inte - utbudet har snarare minskat. Och för det andra är det inte fristående kurser som är problemet.

Samtidigt är det förstås bekymmersamt att utbildningar som inte håller måttet akademiseras, och högskoleutbildningen expanderas på bekostnad av kvaliteten. Men det högskolan behöver är kontinuitet. Inget blir bättre av hafsiga utspel på osaklig grund.

För ett kunskapssamhälle i framkant krävs resurser och långsiktighet. Sluta upp med kortsiktig klåfingrighet. Då kan framtidens studenter se fram mot en studietid som ger dem en god grund för en akademisk karriär och som kan vara till nytta för alla delar av landet.

/Göran Arrius, ordförande Saco

Titus Fridell, ordförande Saco Studentråd

Foto: Knut Capra Pedersen