Det är sådana möten som gör att jag älskar att vara skribent. Nyligen träffade jag musikern Uje Brandelius, som jag ska erkänna att jag inte visste så mycket om. Jag hade hört talas om honom, att han var sjuk och att det fanns en film om och med honom. Jag har inte sett filmen ännu men skriver upp det på veckans to-do-lista.
Uje var mitt i livet, endast 44 år gammal, när han upptäckte att han skakade när han läste tidningen och hade svårt att skruva i och ur en glödlampa. Efter besök hos läkare fick han diagnosen Parkinsons sjukdom.
Att bli sjuk med en livslång sjukdom får nog många att byta levnadssätt och vilja ta tillvara på tiden. För Uje är sjukdomens förlopp oklar. Han vet inte hur sjuk han kommer att bli och hur det kommer att utvecklas. Tack vare bra mediciner kan han fortfarande spela piano och göra det han älskar, men med vetskapen om att han en dag inte kommer att kunna göra det längre.
Efter vårt möte letade jag fram mina gamla pianonoter, efter att ha insett att jag inte har spelat på något år. Jag började spela piano när jag var liten i och med att min bror spelade. Hans nybörjarlåtar och fusklappar på tangenterna gjorde att jag också lärde mig spela. Genom hela grundskolan spelade jag via Musikskolan och fick ofta höra att jag var duktig på noter.
Flera melodier har jag spelat utan noter sedan tioårsåldern och jag brukar säga att de sitter i ryggmärgen. Det är framförallt Beethovens ”Månskenssonaten” och Bachs ”Air” som jag alltid har kört när jag väl har suttit ned vid pianot.
Nu var även de halvt borta ur minnet. Jag var minst sagt ringrostig och fick ta fram även de noterna för att kolla vad jag gjorde för fel. Men snart hoppas jag att de sitter i ryggmärgen igen.
Att träffa Uje var en ögonöppnare på flera sätt, inte bara för att jag kände för att spela piano igen utan också för att han hade ett så avslappnat sätt att se på livet. Jag är en planerare ut i fingerspetsarna och vill gärna veta hur mitt liv ser ut under veckan, året eller tio år framåt. För honom är det mer här och nu, för ingen vet vad framtiden har att erbjuda eller hur man kommer att må.
I veckans nummer får du läsa min intervju med Uje och nypremiären av hans föreställning. Du kommer också att kunna läsa om Sandra på Mariefredsskolan. Hon har blivit utsedd till Årets lärare i Strängnäs kommun. Du kan också läsa om Lasse Berghagens systerson, som spelar på Biohuset, om Annika som vill få oss att äta hälsosamt och om de nya trafikljusen vid Nykvarnsavfarten.
Trevlig läsning!
