En timme innan start öppnade sig himlen och regnet öste ner när 84 tappra vandrare tog sig an första etappen på Maratonmarschen på fredagkvällen. Trots den blöta starten var stämningen god när man gav sig av mot Hedlandet.

Stefan Jonsson, har gått Maratonmarschen sedan 2017 och i år blir inget undantag. Utmaningen att gå utan sömn, mat och vila under flera dagar lockar fortfarande. Men regnet kan göra det tufft konstaterar Stefan.

- Fötterna blir svampiga, allt blir blött. Det kan vara knäckande, konstaterar Stefan som också är en av arrangörerna.

Vad är det då som lockar med den långa marschen där den som orkar fortsätta gå längst utan vila vinner?

- Det som är roligt är att det är en sådan otrolig kamratskap, förklarar Krister.

Det är bara en vinnare i Maratonmarschen. Den som håller ut längst. På samma gång kan alla anpassa loppet så det passar dem. En som går loppet för första gången är Lena Schulze.

- Min kompis föreslog att vi skulle gå. Jag har inte varit i så bra form efter att jag hade Corona men jag tycker mycket om att gå så jag ville prova det här.

Lena är inte det minsta bekymrad över vädret

- Det här är ingenting. Det var sjukt varm innan då är det mycket bättre med regn.

Hon är inte rädd att bli blöt men lite orolig för att få skavsår.

- Jag har tejpat fötterna och har med mig skavsårsplåtser.

Hon har inga speciella målsättningar, utan gör det för att de är roligt förklarar hon.

- Jag är glad om jag klarar ett varv men det är också kul om det blir mer.

Per Ola Axelsson har tidigare vunnit loppet. Det var 2016 och då gick han i 72 timmar och tolv minuter. Nu är han här med sin dotter Nima.

- När Nima föreslog att vi skulle gå tillsammans så kunde jag inte säga nej.

För Nima är det första gången och hon är förväntansfull.

- Vi får se hur det går.

Det spelar ingen roll ifall du vinner eller kommer sist. Det är alltid roligt eftersom alla går tillsammans hela tiden, förklarar Stefan.

- Alla går ju i samma tempo fem kilometer i timmen.

Man hjälper också varandra.

- Man vill att alla ska gå långt, även om man också vill vinna, förklarar Stefan.

Det kan vara förknippat med en del umbäranden att gå Maratonmarschen.

- Man kan ha ont under marschen och direkt efter men sedan tror jag att alla har ett positivt minne av det här. Det är därför många kommer tillbaka.

Ungefär hälften av deltagarna har gått Maratonmarschen tidigare.

- Hemligheten med att gå långt är man går med pannben sista tiden. Det sitter i huvudet.

Snittålder 46,9 år.

- De som är äldst orkar gå längst. Jag vet inte vad det beror på. Kanske är det pannbenet.

Vinnare i årets upplaga blev Anders Jungefors, som vann för tredje året i rad. Andraplatsen gick till Johan Nilsson. De trampade på i 56 timmar och 47 minuter.