Påskparaden inträffade som vanligt på skärtorsdagen och många nöjda firare tågade genom Mariefreds gator i full påskutstyrsel.

Regn och dis låg över Mariefred den här skärtorsdagen och skapade en förtätad stämning när påskfirandet skulle inledas med en parad genom stan.

På Rådhustorget kunde alla barn förbereda sig för paraden genom att få en riktigt skräckinjagande eller kanske gullig ansiktsmålning. Det fanns möjlighet att skaffa till exempel fräknar, morrhår och nos om så önskades.

Strax fylldes torget av fantasifullt utklädda påskfirare med hucklen, öron, hattar, vackra förkläden eller gula kycklingdräkter.

Som vanligt var det de två häxorna Tussan och Morran med på Rådhustorget för att träffa de många påskfirarna. Vädret var lite blött, men utrustade med kvastar och häxhattar som de var var regnet ingen stor utmaning. Tussan noterade ändå att det vanligtvis brukar vara soligt.

- Man är ändå lite ovan vid att det regnar, anmärkte hon medan hon hälsade på de många påskbesökarna som också gärna ville bli fotograferade med en tvättäkta häxa.

Vid femtiden samlades påskfirarna. Slokörade och lite blöta men ändå glada kaniner samsades med kycklingar, trollkarlar och häxor när det långa tåget började röra sig ned för Storgatan. Målet var Gripsholms värdshus och i rask takt nådde man snart fram till trädgården utanför värdshuset där alla barn skulle förses med påskägg.

Ingen blev heller besviken för här väntade hundratals ägg på att nå sina rättmätiga ägare och kön med förväntansfulla barn ringlade lång. Både Morran och Tussan hade bråda tider när alla skulle få varsitt ägg fullt med godis.

Så småningom tunnades kön ut, alla var nöjda och började droppa av till vidare firanden. Påskkäringar på stan, vilket som vanligt arrangerades av företagarföreningen imariefred.nu, började lida mot sitt slut.

De många påskkäringarna kanske, som traditionen plägar, skulle ta sig en flygtur till Blåkulla. Möjligen fortsatte de också dagen med att knacka dörr som är en gammal sedvänja. Enligt Institutet för språk och folkminnen kunde pojkar och flickor redan på 1800-talet klä ut sig till gummor och gubbar och gå ut på byn och ställa till bus.

Vid den här tiden hade inte godiset fått en sådan befäst plats som det har idag. Men redan för mer än 100 år sedan kunde man i tidningen se annonser för ägg fyllda med konfekt. Godiset har idag en given plats under påsken och dess betydelse bara ökar. På sextiotalet började man tala om ”påskgodis” och idag äter vi över ett kilo godis per person under påskhelgen.

Nuförtiden är det kanske lite mindre vanligt för påskkäringarna att knacka dörr men istället finns det, som i Mariefred, påskparader på fler och fler ställen i landet.

De två driftiga häxorna Morran och Tussan, som under häxskrudarna dolde Marianne Philp och Eva Hultén, kunde i alla händelser slappna av och njuta av resten av påsken efter den här festliga inledningen.