I år firar Frälsningsarmén i Strängnäs att man i sin nuvarande form har funnits i tio år. Kåren har hjälpt många utsatta genom åren, även på andra orter i kommunen.
Frälsningsarmén har funnits i Sverige sedan 1882 och finns idag i 70 städer. I Strängnäs startade man sin verksamhet 1897 och var aktiva i drygt 90 år innan man sedan lade ner och försvann i nästan 30 år.
För tio år sedan kände Marina Bratterud en kallelse att starta Frälsningsarmén i Strängnäs på nytt. När hon passerade den lediga lokalen på Hospitalgatan föll bitarna på plats. Att starta en kyrka och en hjälporganisation på en gata med namn efter ett hospital kändes som en självklarhet.
– Hon gick förbi det här och tänkte ”vilket fantastiskt läge”, berättar Daniel Viklund som är kapten och kårledare. Den 24 mars 2013 drog vi igång och då var vi fortfarande en utpost till Frälsningsarmén i Västerås.
Varför det blev en nystart i just Strängnäs finns det flera teorier om. Den rationella förklaringen säger Daniel var behovet; att det helt enkelt fanns för få frälsningsarmékårer i Södermanland. En annan anledning var att Mälardalen sägs vara den mest avkristnade regionen i hela Europa.
– Det märks att Strängnäs är en domkyrkostad. Det finns en djup respekt för kristen tro och kyrka.
På slutet av 1980-talet skedde en slags reform inom Frälsningsarmén om att det sociala arbetet skulle ske mer i en andlig gemenskap och den kyrkliga verksamheten skulle engagera sig mer i samhället. Uttrycken har moderniserats med tiden, men grunden är fortfarande densamma. Frälsningsarmén är en gudstjänstfirande församling och hjälpverksamhet som verkar för utsatta och ensamma i samhället.
– Vi kan aldrig fylla den funktion socialförvaltningen har, men vi kan finnas som någon sorts extraresurs.
Deras friluftsmöten är fortfarande kända i stan och drar mycket folk. Även musikkåren är något som ofta förknippas med Frälsningsarmén.
– I Sverige är vi kanske mest kända för den hurtiga musiken, säger Daniel. Utomlands är vi nog mer kända som en hjälporganisation.
Anette Palmquist arbetar som omsorgskonsulent och beskriver deras verksamhet som ett socialt och andligt center. De anordnar bland annat soppluncher, allsång och ungdomshäng. År 2020 fick de ta emot Vitsippspriset för sitt arbete med utsatta ungdomar i Strängnäs.
– Vi hjälper alla utan åtskillnad. Människan är människan.
På Frälsningsarmén har man nära kontakt med både socialförvaltning och diakoner. När de själva känner att de inte räcker till hjälper de personer vidare tills de får den hjälp de behöver.
– Det finns väldigt stor nöd även i lilla Strängnäs, säger Anette.
Det finns inte någon konkret regel för varför man hamnar i en rejäl kris. Ibland har man av olika anledningar inte pengar till mat på bordet och ibland behöver man bara någon att prata med. Inför påsken hjälpte de bland annat en desperat fyrbarnsmamma och såg till att hon fick hämta ut två fulla matkassar.
– Det är viktigt att ta reda på varför de har hamnat här, säger Anette.
Daniel berättar att det har gråtits litervis i deras soffor och att de största utmaningarna just nu är beroendekulturen och den psykiska ohälsan.
Under sitt tioårsfirande i mars sa domprosten Christofer Lundgren i sitt tal att Strängnäs inte skulle vara detsamma utan Frälsningsarmén, något som berörde Daniel väldigt mycket.
– Det bästa med det här jobbet är att se upprättelse till ande, själ och kropp. Det är det som är målet.
