Idén med parkour föddes efter att en boll under golfrundan hamnade i ett dike, berättar Hannele Sjö.
- Det här diket var ett problem för mig i huvudet. Jag vågade inte hoppa över det för jag litade inte på min kropp, min höft eller mina knän. Men idag vet att jag klarar det.
Hannele insåg att hon behövde utvecklas både fysiskt och psykiskt.
- För mig som golfare hade jag problem när min boll inte alltid gick rakt utan den gick till skogs emellanåt och hamnade i ett dike, där jag inte kunde hämta den.
Hon tyckte att hon ville bli rörligare, starkare och få bättre koordination och balans och hade tänkt på parkour ganska länge.
- Parkour är ett äldre fenomen, men sen hörde jag ett radioprogram där man pratade om nya ord i Sverige 2023 och ett av dem var tantparkour.
Hannele tänkte att det var något hon ville prova. Hon sökte efter en grupp på facebook som hon kunde delta i men hittade ingenting i Strängnäs.
- Det fanns inget där men intresset fanns. Så jag tänkte: Hur svårt kan det vara? och gjorde ett inlägg att vi skulle samlas i parken klockan 18.00.
Första gången kom det åtta personer, men nu har facebookgruppen växt och fått över 80 medlemmar.
Ganska snart blev gruppen självgående.
- Det är kul att det flyter på. Jag kunde inte själv i tisdags för jag arbetade i Stockholm, men då var tjejerna ute ändå.
Till och med de dagar när det varit kallt och snöoväder var det några som kom.
- Ja, även i det här fruktansvärda vädret har de varit ute och parkourat i parken här.
Grundreglerna för parkour är enkla, man ska komma från punkt a till b på snabbast och smidigast sätt. Man kan utöva parkour både ute och inne. Ute kan man använda sig av den befintliga miljön med till exempel trappor och räcken. Tantparkouren i Strängnäs är både i lekparken i Västerviken och ute på stan.
- Man kan gå över bänkar och under skyltar, eller över staket och räcken ute på stan. Folk tittar, vinkar, är nyfikna och säger: ”Ja det är tantparkouren som är igång.”
I en viss ålder kan sådant man en gång tyckte var enkelt vara en utmaning.
- Det är svårare än man tror för att man är så van att vara ganska stillsam.
På samma gång är de som är med i parkourgruppen aktiva på många sätt.
- De gör en massa andra saker också, som att dansa eller promenera med stavar.
Ännu har Hannele därför inte riktigt nått den grupp hon tänkt från början.
- De som jag ville åt, som var som jag, de har inte kommit ännu även om de skriver att de är på väg.
Alla är välkomna i gruppen oavsett ålder och kön. De som varit med hittills är mellan 45 och 84.
- Tyvärr har vi dåligt med killar. Namnet är lite tantigt, men både killar eller tjejer är välkomna.
Under träffarna blir deltagarna modigare och modigare. Första gången de skulle ta sig över ett klätterställ i lekparken var det lite skrämmande, berättar Hannele.
- Idag gör de det lätt som en plätt för de litar på sig själva. Det är helt fantastiskt. Det är så kul och också en gemenskap
Man behöver inte ha någon teknik eller förbereda sig på något sätt för att vara med, förklarar Hannele.
- Det är bara att komma. Man kan strunta i vad folk tycker och tänker och bara göra.
Tantparkour i Strängnäs
Vill man vara med kan man gå med i gruppens facebooksida eller bara dyka upp på tisdagar klockan 14 och 18 vid glasskiosken i Västerviken.
