Anstalten Mariefred är sedan länge en del av det lokala samhället, även om den för de flesta som bor här kanske främst ses som en av kommunens alla arbetsplatser. Den ökande platsbristen inom svensk kriminalvård har dock gjort att landets anstalter hamnat i blickfånget på senare tid. Men hur fungerar egentligen vardagslivet på anstalten, och vad innebär planerna på att placera intagna i utlandet när de svenska anläggningarna inte räcker till?

De intagnas vardag på en svensk klass 2-anstalt

Mariefredsanstalten är en anstalt i säkerhetsklass 2 som tar emot intagna med mycket varierande strafftider och brottsbakgrund. Vardagen här är starkt strukturerad, med fasta tider och tydliga rutiner. Dagen inleds vanligtvis tidigt med uppstigning och frukost, följt av närvarokontroll och därefter schemalagd sysselsättning.

Många av de intagna arbetar inom anstaltens produktion, exempelvis med tillverkning, service eller fastighetsnära uppgifter. Andra deltar i studier, behandlingsprogram eller utbildningar som syftar till att stärka möjligheterna till ett liv på rätt sida av lagens råmärken efter frigivningen.

Sysselsättningen är obligatorisk och pågår under större delen av dagen. För det arbete eller de studier som utförs får de intagna ersättning i form av så kallad timpeng, som kan sparas eller användas för inköp i anstaltens kiosk. Där säljs sådant som tidningar, godis, cigaretter, snus och det på senare tid så populära vita snuset, som till exempel Velo.

Mitt på dagen avbryts arbetet för lunch och rast, med möjlighet till utevistelse inom anstaltens område. Det är för övrigt det enda tillfället då de intagna kan röka. Just den begränsningen ses som en anledning till att det är fler intagna som snusar än som röker, för att stilla sitt nikotinbehov. För snusning finns det nämligen inga sådana restriktioner.

Efter avslutad sysselsättning återvänder de intagna till sina avdelningar för middag och ett begränsat gemensamt umgänge. Kvällen avslutas med inlåsning i bostadsrummen vid en fast tidpunkt. Ofta handlar det numera om rum som är dubbelbelagda i förhållande till vad de ursprungligen byggts för, alltså med två intagna per rum istället för “enkelrum”.

Platsbristen inom kriminalvården

Regeringen och Tidöpartierna håller på att genomföra en omfattande rättspolitisk reform med målet att fler ska dömas för brott och att straffen ska bli strängare. För landets kriminalvårdsanläggningar, inklusive Anstalten Mariefred, innebär det här en snabbt växande beläggning.

Det politiska fokuset ligger på att bekämpa gängkriminaliteten och att minska brottsligheten genom en utvidgning av straffrätten. Allt fler ska dömas till fängelse, strafftiderna ska bli längre. Inflödet av nya intagna ökar redan snabbare än vad möjligheten utöka befintliga anläggningar eller bygga nytt medger.

Platsbristen är inte unik för Mariefred men det gör inte frågan enklare. Lokalt har frågan lett till diskussioner om hur anstalten kan utvecklas för att möta behovet. Nyligen lade Miljöpartiet i Strängnäs till exempel en motion om att kommunen ska förbereda en utbyggnad av Mariefredsanstalten. På nationell nivå pågår det samtidigt politiska samtal om både tillfälliga och mer långsiktiga lösningar för att klara trycket på systemet.

Mot den här bakgrunden har staten sökt alternativ för att snabbt kunna avlasta trycket. En lösning är att hyra platser i Estland. Lösningen beskrivs som en tillfällig åtgärd inom ramen för ett ansträngt system. Det bedöms också ha fördelen att kostnaden per intagen blir lägre.

Det planerade samarbetet med Estland

Det fängelse som valts ut för att ta emot svenska intagna är Tartu Vangla i östra Estland. Anläggningen, som är ett av landets tre fängelser, har i dag ett stort kapacitetsöverskott. Enligt planerna ska Sverige hyra platser i ett särskilt avdelat cellblock, som kommer att användas enbart för upp till 600 svenska intagna.

De som ska flyttas kommer att vara manliga intagna över 18 år, baserat på ett urval som ska göras av svenska myndigheter i samråd med den estniska kriminalvården. Samarbetet bygger på att Estland ansvarar för den dagliga driften, medan Sverige behåller ansvaret för straffverkställigheten.

För de svenskar som ska placeras i Tartu Vangla är vardagen tänkt att följa de rutiner som redan används inom den estländska kriminalvården. Även här är dagarna uppbyggda kring aktivitetsplikt, vilket innebär arbete, utbildning eller annan strukturerad sysselsättning. I fängelset finns verkstäder för trä- och metallarbete, samt andra arbetsuppgifter som är kopplade till drift och underhåll.

Vardagen för svenska intagna i Estland

Vad gäller större skillnader mot vardagen på svenska anstalter så är det framförallt två saker som sticker ut, nämligen möjligheterna till kontakter med omvärlden samt möjligheten att nyttja nikotin.

Intagna på estländska anstalter tilldelas varsin surfplatta som kan användas för olika ändamål. Via den kan de sköta inköp i anstaltens kiosk, ta del av utbildningsmaterial och ha digital kontakt med myndigheter och juridiska ombud. Surfplattan kan också användas för videosamtal med anhöriga, vilket naturligtvis ses som en extra stor fördel med tanke på placeringen i utlandet.

Den andra skillnaden lär komma att uppskattas desto mindre. Estländska anstalter är nämligen helt fria från nikotin. Det finns ingen möjlighet att röka, ens utomhus på rasterna, och ingen tillgång till snus. Just snusning är som tidigare nämnts populärt bland svenska intagna, eftersom det är en vana som kan utövas i princip när som helst, var som helst.

Man kan bara hoppas att nikotinabstinens, som kan bland annat kan leda till lättretlighet, inte kommer att göra omplaceringen tuffare än den ändå, av nödvändighet, blir. För en fungerande vardag på anstalt, krävs det nämligen att de intagna kan visa respekt mot varandra och mot kriminalvårdarna. Den uteblivna möjligheten att ta en prilla kan mycket väl göra att detta blir svårare än politikerna tänkt sig.

Spel på nätcasino är något som engagerar många svenskar i dagens tider. Det är dock skillnad på casino och casino. Betydelsen av att välja ett casino som innehar svensk licens har aldrig varit större.

Den svenska spelmarknaden reglerades 2019. Alla aktörer på den svenska marknaden - oavsett om det handlar om casino och/eller betting i utbudet - är sedan dess tvungna att ha licens för att vara verksamma på den mycket attraktiva svenska casinomarknaden, som omsätter mångmiljardbelopp årligen.

Det finns dessvärre fortfarande casinointresserade som väljer casinon utan svensk licens, vilket riskerar att medföra stora nackdelar. Både för den enskilda spelaren, men även för staten, som går miste om skatteintäkter och indirekt tar skada av att fler spelare riskerar spelmissbruk.

Det handlar inte minst om att casinon med svensk licens är under strikt kontroll av Spelinspektionen. Dessa aktörer måste vara seriösa i många avseenden för att dels få licens, men även behålla den långsiktigt. Det krävs väldigt mycket av spelbolagen för att det ska bli långsiktigt hållbart.

Ett annat tungt argument gällande att välja ett casino med svensk licens är att eventuella vinstpengar är helt skattefria. Vinstpengar hos olicensierade nätcasinon måste man betala skatt på. Det riskerar att bli stora belopp över tid.

Det faktum att man måste sätta egna insättningsgränser och dessutom kan stänga av sig själv via Spelpaus om man tycker att spelandet börjar bli osunt är en annan fördel med licensierade casinon.

Nätcasinon med svensk licens har dessutom tillgång till minst en snabb och bra betalningsmetod i allmänhet. Välkända Swish och/eller Trustly är också med i bilden i sammanhanget.

Det finns oftast även inloggningsmöjligheter via BankID. Den tjänsten kan även användas för verifieringar i andra sammanhang på de flesta aktörer i sammanhanget.

Något mer då? Ja, vi vill även exempelvis lyfta fram att alla svenskar är med svensk text och har kundsupport.

Fyra år efter den först aviserade byggstarten av Läggesta park står den forna åkermarken fortfarande öde mitt emot Läggesta station. Men längre bort vid Trekanten har Panghus börjat uppföra ett antal trähus i modern stil. 

På Magnolias hemsida kan man läsa om Läggesta park. Det är 1700 bostäder planerade i anslutning till Läggesta station. Men beskedet till kommunen är att utvecklingen av Läggesta park ”ligger still” för Magnolias del, berättar Jacob Högfeldt.

- Däremot ser vi att Panghus har börjat bygga kring Trekanten. Så det är en liten ljusning.

Panghus, som köpt mark av Magnolia, planerar att uppföra drygt 45 hus som beräknas bli klara fortlöpande under 2026 och 2027. Husen ligger intill Trekanten och det här blir den första delen av Läggesta park som färdigställs.

Efter flera år av recession finns det tecken på att byggsektorn håller på att vinna mark igen. Men svenska byggföretag har fortfarande stora utmaningar, säger Jacob.

- Det har ju varit en frostig om inte nedfrusen bostadsmarknad.

När Magnolia kommer att inleda byggarbetet har kommunen ännu inget besked om.

- Det är andra objekt som de helt enkelt tittar på först, det är den bild vi fick vid det senaste samtalet förra året.

På samma gång är Jacob övertygad om att bygget förr eller senare kommer att bli av.

- Utan tvekan kommer det att byggas bostäder runt en tågstation 38 minuter från huvudstaden. Det känner vi oss väldigt trygga med.

Det markarbete som kommunen hittills gjort är för den kommande skolan och förskolan. Där ingår också vägen in, vilken är en del av infrastrukturen för hela Läggesta park. På det sättet är kommunen bättre beredd även fast man i nuläget inte vet i vilken takt Läggesta park kommer växa fram.

- Vi ville påbörja markarbetena för skolan och förskolan för att förkorta ledtiderna, och inte begränsa tillväxtmöjligheterna i området.

Försäljningen av Panghus trähus vid Trekanten går enligt VD Martin Larsson bra.

- De första kommer att flytta in till våren. Det är tydligt att det finns ett stort intresse för att bosätta sig i området.

Panghus har förvärvat mark av Magnolia för att uppföra de här bostadsrättshusen.

- Vi är glada att vi har kunnat köpa mark och bygga hus här. Vi tycker att det är ett jättefint område.

De bygger småhus i bostadsrättsform.

- Vi tycker att det är en attraktiv produkt för våra kunder. Det blir ju lite lägre krav på handpenning och insats i jämförelse med äganderätter, vilket gör det möjligt för fler att köpa en bostad.

Intresset för husen i den första etappen där det är inflyttning i vår har varit stor, säger Martin.

- Jag tror att både design, materialval och gestaltning har varit starkt bidragande till att det har gått så pass bra.

Husen som man bygger vid Trekanten är svarta och har en modern design. På sociala medier har det kommit en del kommentar där människor tycker att de borde gå mer i stil med resten av Mariefred, men Martin menar att det är arkitektur som de märker att deras kunder gillar.

- Det är Waldemarssons arkitekter som ritar våra hus. Det är en modern arkitektur, som många efterfrågar. Vi tycker att det är en blandning av något som är snyggt och passar in på platsen.

MT/Måsen har sökt Magnolia Bostad för en kommentar

/Katrin Nilsson

Pingis, skridskoåkning, pyssel och bio. Möjligheterna är många för ungdomarna som besöker ”Gårn” i Enhörna. I ett försök att ytterligare bredda sin målgrupp vill man nu bjuda in till tjejkvällar och EPA-träffar.

Fritidsgården drivs numera av Enhörna idrottsförening (EIF), med stöd från kommunen. Förutom ordinarie öppettider två dagar i veckan ordnar man regelbundet specialevenemang.

När MT/Måsen talar med verksamhetsledaren för EIF, Frida Arehn Eriksson, är man till exempel i full gång med att planera en diskokväll. Vidare i vår är det mycket på gång.

- Vi kommer bland annat att ha tjejkvällar på grund av att vi har märkt att det är färre tjejer än killar som besöker fritidsgården helt enkelt.

För att få fler tjejer till fritidsgården behöver de arbeta med trygghet och delaktighet, förklarar hon.

- En viktig insats är därför återkommande tjejkvällar. När de sker regelbundet, med samma tider och ledare, skapas trygghet och en lägre tröskel att komma.

Att man har några kvällar för bara tjejer handlar inte om att utesluta någon.

- Det är för att vi vill höra lite vad tjejerna har för önskningar, så vi kan öppna fritidsgården för fler.

En annan grupp som man gärna vill se mer av på gården är de ungdomar som är bil- och motorintresserade.

- Vi ska ha en EPA-träff för att nå de ungdomarna också har vi tänkt. Det kan bli tipspromenad, EPA-bio eller att man helt enkelt umgås medan man fixar med bilen.

EIF har nu drivit ungdomsverksamheten sedan hösten 2024.

Som MT/Måsen tidigare skrivit om lade det året Föreningen Mötesplats Enhörna ned verksamheten som de drivit sedan början av 2000-talet, på grund av minskade anslag och ökande kostnader.

På mötesplatsen fanns bland annat ”Gårn”, Enhörnas ungdomsgård.

För att inte orten skulle bli utan träffpunkt för unga fick ”Gårn” då en ny hemvist på EIF:s anläggning. Föreningen öppnade verksamheten i den byggnad som kallas fritidsgården.

• Det har gått jättebra sedan vi tog över, berättar Frida. Man har bland annat pingisbord och biljardbord. Om man vill se på film kan man ta fram en projektor och det finns papper, pennor och annat för den som vill pyssla. Dessutom finns det ett kök där man till exempel kan baka.

En fördel är också att man har tillgång till idrottsanläggningen.

- Nu på vintern är det många som tycker att det är roligt att åka skridskor, berättar Albin Danielsson, som är ny fritidsledare sedan början av året.

- Det är superkul att jobba här. Det bästa med mitt arbete är alla ungdomar som man lär känna.

Albin, som själv bara är nitton, spelar fotboll och styrketränar och har många gemensamma intressen med besökarna på fritidsgården.

- Jag har roligt med dem och fungera som en ung vuxen förebild som kan finnas där och hjälpa till med saker när det behövs.

I dagsläget har fritidsgården öppet två dagar i veckan, tisdagar och fredagar, varav fredagar är tänkt för de något äldre, från årskurs sex.

Förra året fick EIF 400 000 kronor från kommunen till att driva fritidsgården, men föreningen hoppas nu på att kunna utöka verksamheten, berättar Frida

- För att anställa en ytterligare fritidsledare på 50% söker vi i år sammanlagt 532 000. Med en till en anställd skulle vi kunna ha öppet tre dagar i veckan.

I mars kommer man att få besked från Enhörnas kommundelsnämnd.

/Katrin Nilsson