Baderskan återuppstår i Mariefred

Publicerad 18 oktober, 2025 – av Öfre Slotts Media

Den gamla Strandrestaurangen genomgår en metamorfors. När man nu inrättar ett spa och återtar det gamla smeknamnet Baderskan, kan man säga att cirkeln är sluten. 

- Det blir ett varmbadhus som förr i tiden, berättar Fredrik Åström, VD för Svenska kulturpärlor, som nu åter är igång med renoveringarna.

Svenska kulturpärlor, som äger Baderskan på Strandvägen, har nu efter ett uppehåll återupptagit arbetet.

- Det är jätteskönt. Vi borde ha satt igång för länge sen egentligen, förklarar Fredrik.

Han kan inte idag säga när hela anläggningen kommer att stå klar.

- Vi koncentrerar oss på att få det färdigt utvändigt till att börja med.

Baderskan ligger vackert beläget i Mariefreds hamn. I början av 1900-talet byggdes det för att bli varmbadhus, men senare har det också varit bland annat turistinformation och restaurang. 

Arkitekt var W. Fagerström och byggmästare var Jacob Törner och A. Helin från Mariefred. Baderskan stod färdig 1915.

Svenska kulturpärlor, som bland annat också äger Gripsholms värdshus, Dufweholms slott och Södertuna slott, köpte Baderskan 2018 för att byggnaden återigen skulle kunna bli ett badhus, eller ett så kallat spa. 

Under 2022 påbörjade Svenska kulturpärlor renoveringen och Strängnäs kommun har sedan också uppfört ett trädäck runt Baderskan, som nu är en del av strandpromenaden. 

Men, som många som vandrat längs med Strandvägen i Mariefred uppmärksammat, avstannade renoveringarna av byggnaden. 

- Anledningarna var covid, inflationen och dåligt med gäster sammanfattar Fredrik.

Nu är man igång igen med den utvändiga renoveringen.

- Vi murar grund för bjälklag och har börjat resa stommen för tillbyggnaderna. 

Man har tagit bort de tidigare verandorna och ska nu bygga nya. Efter det ska man fortsätta med att göra iordning huset utvändigt. 

- Vi knackar fasad och vi kommer börja plocka ner tak med mera.

Baderskan är tänkt att bli en plats för både Mariefredsbor och turister. Förutom ett spa, som kommer att vara på nedervåningen, blir det också två sviter en trappa upp. Inredningen kommer att gå i klassisk stil. 

- Badhuset blir säkert betydligt lyxigare än när det var varmbadhus senast. Det kommer finnas pooler och olika bastur, säger Fredrik.

För utformningen av ombyggnaderna står byggnadsantikvarie Stellan Ridderstrand och ambitionen är att byggnaden ska återfå mer av det ursprungliga utseendet. 

- Huset kommer behålla sin karaktär, vi återställer och gör till exempel nya fönster i samma stil. 

Annars är Baderskans stomme i stort sett intakt.  

- Den kompletteras med äldre detaljer och sådant som tagits bort under åren fortsätter Fredrik. 

Verandorna ut mot vattnet från 70-talet har man tagit bort. Det fanns inga verandor när huset byggdes men Svenska Kulturpärlor kommer ändå bygga nya. 

- De kommer att bli snyggare än tidigare. 

Fredrik bedömer att Baderskan med de nya sviterna och spa-verksamheten är något som många kan vara intresserade av, både bland människor som bor i Mariefred och som kommer på besök. 

- Vi hoppas och tror på det här långsiktigt, att det här kommer bli ett bra komplement till Värdshuset.

/Katrin Nilsson

Teaterkungen på Slottets tiljor

Publicerad 6 december, 2025 – av Öfre Slotts Media

Att säga att Gustav III älskade teatern är ingen överdrift. Den passionen gjorde att han både blivit en symbol för scenkonsten och främjat dess utveckling.

Rikssalen är nästan fullsatt. På Gripsholms slott har den här dagen samlats en stor skara åhörare för att lyssna på intendent Josefine Lindqvist och f.d. slottsuppsyningsman Jim Sjöberg. Sitt föredrag har de döpt till Från Preludium till Ridå – en odyssé med Jim och Josefine i Gustav III:s teatervärld.

Gustav III var under sitt liv verksam både som dramatiker, regissör, teaterdirektör och skådespelare.

Jim Sjöberg inleder dock med att ta loven av en myt som cirkulerade på Gustav III:s tid; att hans teaterintresse hindrade honom från att fullgöra sina plikter som regent.

- Gustav III blev anklagad för att försumma landet för teatern, men det var orättvist.

Inte heller förstörde han kyrkan som tidigare fanns i tornet för att låta bygga sin teater.

- Kyrkan, som då var i dåligt skick, revs 1738 enligt Karl Fredrik Ljungman och Gustav III föddes 1746, så det var inte hans fel.

Att han älskade teatern är däremot ingen myt och de teaterintresserade har mycket att tacka Gustav III för. En är den Kungliga dramatiska teatern på Nybroplan i Stockholm.

På Dramaten finns också passande nog Gustav III:s teater på Gripsholms slott avbildad. Teaterbesökaren som går en trappa upp till Dramatens vackra Marmorfoajé kan där se Gustaf Cederströms målning, där Gustav III lyckönskar skådespelerskan och hovsångerskan Elisabeth Olin på Gripsholmsteaterns scen.

Gustav III grundade Kungliga dramatiska teatern (KDT) år 1788, men teatern vid Nybroplan byggdes först 1908. Under Gustav III:s tid fick teatern sin första hemvist i den ombyggda Arsenalen (tidigare Palatset makalös) vid Kungsträdgården i Stockholm.

Innan dess hade Gustav III också låtit bygga Kungliga operan vid Gustav Adolfs torg.

Första teatern i Gripsholms slott var liten och intim, både åskådarplatser och scen byggdes i samma våningsplan i tornet.

- Det var Sofia Magdalena som i hemlighet lät bygga en liten scen för att överraska Gustav III som blev mycket glad, berättar Jim.

Till skillnad från den nuvarande teatern fanns här varken loger eller speciellt mycket teknik.

Scenen användes flitigt, men Gustav III ville ha något mer exklusivt. Därför gav han 1781 Erik Palmstedt i uppdrag att bygga en riktig teater på Gripsholms slott.

- Gustav III ville akut ha en teater på Gripsholm. Här spelades hutlöst mycket, ofta tre pjäser per kväll, berättar Josefine.

Genom intrikata lösningar lyckades Palmstedt med konststycket att bygga en fullt utrustad teater i tornet. För att gå i land med detta gjorde han en påbyggnad och fick på det sättet plats med både, scen, kulisser, auditorium, samt utrymme för skådespelarna bakom scen.

Dessutom rymdes maskineriet som gjorde att man kunde byta kulisserna, göra ljudeffekter, hissa ned skådespelarna från taket med mera.

Stilen blev nyklassicismens, tornets form gjorde det också naturligt att Palmstedt kunde låta sig inspireras av den romerska teatern.

Teatern på Gripsholms slott är unik för att den har stått orörd sedan man senast spelade teater där på Gustav III:s tid.

För att fortsatt bevara den till eftervärlden används den inte heller som teater, men de publika delarna är öppna för besökarna på slottet.

/Katrin Nilsson

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Åkers styckebruk – Krut, kanoner och papper

Uppdaterad 4 december, 2025, Publicerad 20 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Göran Derefeldt vill sätta ljuset på en historisk verksamhet som fanns under många år i Åker men inte varit så uppmärksammad, nämligen papperstillverkningen.

Göran visste inte när han på åttiotalet köpte pappersmakarnas bostad vid Berga säteri att han skulle bli helt fångad av papperstillverkningen och alla de personer som levt i huset. Utan att fundera så mycket över historien tillbringade Göran och hans familj sina somrar där under många år.

Pappersmakarnas hus har också ibland kallats statarlängan och det har bott statare där under en period. Men huset var alltså framför allt pappersmakarnas bostad under många år och på senare tid har Göran blivit biten av att lära sig mer om historien.

- Numera är jag pensionär och jag bestämde mig för att jag skulle ta reda på vad de gjorde här. Jag började leta efter människor som hade kopplingar till handpappersbruket.

Berga eller Åkers pappersbruk som det också hetat grundades 1664 och lades ned 1848. Göran har försökte hitta tidigare ägare och sådana som jobbat där som, pappersmästare, gesäller, lärlingar och deras familjer.

Första ägaren var Zacharias Brockenius, boktryckare på Strängnäs domkyrkotryckeri. Det har Göran kunnat fastställa med hjälp av privilegiebrev från änkedrottning Hedvig Eleonora.

- Men de som ägde Berga handpappersbruk under längst tid var familjen Bergström, berättar Göran.

Av alla de byggnader som en gång stod här finns bara pappersmakarnas hus kvar idag och det har en historia som sträcker sig en bra bit bak i tiden, förklarar Göran.

- Exakt hur lång vet jag inte, men grunden kan vara från sextonhundratalet då man startade papperstillverkningen i Berga pappersbruk.


Perfekta guiden till second hand strängnäs här!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När Göran blev nyfiken på den här tidiga papperstillverkningen började han alltså leta efter de som jobbat på pappersbruket och de som bott i huset som nu var hans sommarställe.

- På samma gång satte jag mig mer och mer in i hur papperstillverkningen gick till på den här tiden.

När handpappersbruket var igång fanns förutom huset där pappersmakaren bodde flera byggnader där man gjorde papper, torkade papper och så vidare. Bland annat fanns en papperskvarn.

När man gjorde papper på den här tiden använde man sig av gamla kläder, så kallad lump. Lumpen bearbetades sedan i en hammare, eller stamp som drevs av en vattenkvarn. Kvarnen låg troligen vid en bäck i närheten av Görans hus.

För att få mer information och fördjupa sina kunskaper började han leta i olika arkiv och forska. Bland annat besökte han Roggebiblioteket och riksarkivets pappershistoriska samling i Arninge.

- Jag vet inte hur många timmar jag suttit på arkiv och letat. Jag blev intresserad av det här med gamla papper, vattenmärken och så.

Göran har hittat både information om pappersbruk och vattenmärken.

- Det finns olika vattenmärken för pappersbruken. Ofta var det namnet på bruket, men det kunde också vara namnet på den som gjorde papperet. Dessutom kan ett pappersbruk ha flera olika vattenmärken, förklarar han.

Ett vattenmärke han hittade bestod av ett B med en fransk lilja som man på den bifogade informationen kunde se hörde till Berga pappersbruk.

- Jag tänker att B inte står för Berga utan Bergström som under många år ägde pappersbruket.

Göran vill gärna sprida kunskaperna om papperstillverkningen som en gång fanns i Åkers styckebruk och har också efter begäran fått en ny adress.

- Lokalt har huset kallats för pappersbruket fast det hetat Nygärdet 12 formellt. Nu har jag ansökt på kommunen och fått det ändrat till Berga pappersbruket 1.

För den som är nyfiken på att veta mer kommer det under sommaren finnas en presentation av Berga pappersbruk på Bruksmuseet.

Britt-Marie skildrar Gustav Vasas tid i sina akvareller 

Publicerad 10 juli, 2023 – av Katrin Nilsson
Britt-Marie Jansson.

Det var en slump att Britt-Marie Jansson började måla historiska akvareller. Hon gjorde en bild av torget i Mariefred. Hennes man Leif tyckte att det såg lite tomt ut och föreslog att hon skulle sätta dit Gustav Vasa.  

(mer …)