Älskade böcker

Publicerad 12 januari, 2023 – av Ylva Liljeholm
"Jag tror att det gjorde Maj-Lis gott att se tonåringar uppslukas av böcker – det var fler än jag som 'jobbade' för henne. Bara tjejer förstås. Killarna hade fullt upp med sina blå metallic-färgade Puch Dakotas."

När jag var runt tolv år bestämde jag mig för att läsa 10 000 böcker före min dödsdag. Jag höftade till den där siffran, tyckte väl att det lät lite lagom ambitiöst. Minns att min mamma var gravt skeptisk till att jag skulle klara det och att jag blev sur på henne för det. På den tiden var jag en bokslukare av stora mått. Urskillningslöst läste jag – med Starlet i den ena handen och Dostojevskij i den andra.

När jag var 15 år fick jag mitt hittills lyxigaste extrajobb på ortens lilla bibliotek, vars enda anställda hade reumatism i händerna och behövde hjälp med att sätta upp böcker i hyllorna. Eller så ville hon bara ha sällskap av människor med samma kärlek till böcker som hon själv hade. Maj-Lis hette hon och varje gång jag kom till jobbet efter skolan hade hon samlat ihop en ny hög med böcker som hon tyckte att jag skulle läsa. Själva jobbet var klart på en kvart, sen fick jag sitta i ett hörn och läsa på betald arbetstid. Jag tror att det gjorde Maj-Lis gott att se tonåringar uppslukas av böcker – det var fler än jag som ”jobbade” för henne. Bara tjejer förstås. Killarna hade fullt upp med sina blå metallic-färgade Puch Dakotas.  

I Mariefred och Strängnäs finns det minibibliotek. Små konstnärligt utsmyckade skåp fyllda med böcker som man får låna hem. Läsarna uppmanas också att skriva små funderingar och kommentarer i böckerna som en hälsning till nästa person som öppnar boken. Bakom minibiblioteken, som finns på många fler platser runt om i Sverige, står studieförbundet NBV och mariefredsbon Jessica W Sandberg.  En lysande idé som jag gissar är uppskattad av de flesta. Även om man inte orkar/hinner/vill läsa böckerna piggar minibiblioteken upp genom sin blotta existens.

Jag hyser verkligen en livslång kärlek till böcker och läsandet. För drygt två år sen gjorde vi oss av med nära tusen böcker på grund av flytt från stort till mindre. Det var hårt men vi lyckades ändå sälja eller skänka bort allihop, till och med en Nationalencyklopedi. Skönt att inte behöva slänga dem. På återvinningscentralerna finns numera containrar enbart för böcker. Det skär i hjärtat. I diktaturer bränner man och förbjuder böcker, i välfärdslandet Sverige slänger vi dem. Det finns en arrogans i det som är obehaglig. Bakom varje bok, vare sig den är läsvärd eller inte finns en författare som lagt ner oändliga timmar på sitt verk. Det finns förlagsanställda som också ägnat boken en massa tid och det finns andra resurser i form av papper, transporter, energi nedlagt i varenda liten bok. Och denna gemensamma ansträngning belönar vi med containrar på återvinningscentraler – en gravplats för böcker. Motsatsen till minibibliotek! 

10 000 böcker under en livstid – inte en omöjlighet men jag ligger långt efter i planeringen. Sen ganska många år skriver jag ner alla titlar jag läser eller lyssnar på i en liten röd bok. Det är lite sport, lite tävling med sig själv sådär. Men jag är långt, långt ifrån mitt mål kan jag avslöja. Ta bort en nolla så blir bilden mer sanningsenlig. Jag får ligga i som en iller med läsningen och helst bli över hundra om jag ska nå fram. Det som retar mig mest är att min mamma lär få rätt.

En läsupplevelse från 2022 jag gärna delar. Amerikansk jord av Jeanine Cummins. Den är en andlöst spännande fiktiv berättelse om flykt. En film på samma tema som är lika sevärd som ”Amerikansk jord” är läsvärd är ”The swimmers”, som finns på Netflix. Verklighetsbaserad om två syriska simmande systrar som flyr kriget och börjar om i Europa. 

Fiktion, i vilken form det än är, kan ge större förståelse för och insikt i vad det innebär att vara människa än torra fakta. 

God fortsättning!

Potatis är bäst

Publicerad 21 april, 2026 – av Öfre Slotts Media

Jag tycker att färskpotatis är det godaste som finns på våren. Potatis överhuvudtaget är nog det bästa. Variationerna på tillagning!

Tänk om man skulle strandsättas på en öde ö och man bara fick ha med sig två livsmedel, vad skulle ni ta med er?

Jag väljer definitivt potatis och purjolök. Det är också typ det enda jag odlar själv och som hinns med under den intensiva trädgårdsmästarsäsongen och tomater förstås.

Purjolöken kan man köpa som små plantor och dela och sätta ut om man inte hunnit så frön. De ska nämligen sås tidigt, gärna i februari-mars.

Men potatisen, den sätter man när jorden reder sigsom man brukar säga, och det är när jorden är ca 8 grader, vilket är någon gång i början av maj.

Det går också att sätta potatis längre in på sommaren, det blir bara senare skörd.

Det kommer en hel del potatisproffsodlare till Smedjans trädgård, med potatisfårorna förberedda i långa rader, de delar med sig av tips på bästa sätten att få bra skördar och god potatis, vilket vi tycker är roligt.

Det kommer även de som aldrig satt en potatisknöl i jorden någonsin. Räds icke! Det är enkelt att odla och roligt att skörda.

Sättpotatisen är framtagen för att ge högre skörd och för att undvika sjukdomar på

plantorna. Så använd dem och inte vanlig matpotatis. Det finns många olika sorter, både tidiga och sena, stora och små, delikatesspotatisar och till och med blåa och rosa sorter. Tänk rosa potatismos!

Så här gör du:

1. Öppna upp och ta ut potatisarna ur nätpåsen de köps i och lägg dem i t ex en äggkartong. Placera ljust och gärna svalt. Då bildas fina små knubbiga groddar som gör att skörden blir tidigare och plantorna lite kraftigare. Det kan ta 2-3 veckor innan fina groddar har poppat ut. Det går även att sätta dem utan groddning, det tar bara lite längre tid för dem att bli klara.

2. När jorden blivit varm nog är det dags att sätta dem i jorden. De är frostkänsliga, så håll koll på nattemperaturen och täck med fiberduk om det blir risk för frost. Odlar man i hinkar kan man ju ha dem på en varm solig plats, de går ju att flytta runt om man orkar bära.

Gör en fåra i den väldränerade och gödslade jorden eller gräv en grop och lägg potatisen med groddarna uppåt med ca 20-30 cm mellanrum och ca 60-70 cm mellan raderna. Täck med jord.

Dubbla pallkragar är också ett bra sätt att odla på.

Själv odlar jag i 40-50-liters planteringskrukor. Jag häller plantjord upp till ca 1/4 del av krukan, gärna med 1-2 liter kogödsel iblandat, och lägger ner 2 st potatisar (eller 3 fast det blir trångt). I en vanlig hink räcker det med en potatis, men det är bra om kärlet är rymligare, då blir skörden

större. Lägg på jord så att potatisarna blir helt täckta.

3. När blasten vuxit till ca 10-15 cm täcker man med mer jord, så att bara lite grönt sticker upp. Så håller man på och täcker/kupar potatisarna under hela säsongen. Ljuset får inte nå potatisarna, då får de svårare att bilda nya knölar.

Glöm inte att vattna vid behov. Det ska vara lätt fuktigt i jorden för att det ska bli bra skörd.

4. Skörda: Det tar ca 8 veckor för tidiga sorter, om man odlat i hink eller i pallkrage kan man ofta skörda ännu tidigare. Färskpotatis till midsommar!

Känn försiktigt med händerna i jorden och ta upp när de är lagom stora. För potatissorter som är bra till lagring väntar man till blasten vissnar innan skörd så att skalet hinner bli lite tjockare.

Det är en härlig känsla att gå ut och gräva upp sin egen odlade potatis, jag lovar!

Lycka till!,

Ninna Lindström

Trädgårdsmästare på Smedjans trädgård i Mariefred

Som ett skimrande sagoland

Uppdaterad 25 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Storögda hjortar, en flicka i en guldskimrande båt och strandfåglar på parad är några av de varelser man just nu kan möta på Multeum. Konstnären Kira Malmstens verk fyller konsthallen med en både fridfull och lite oroväckande närvaro.

Inspirationen hämtar Kira från livet självt och från materialen hon använder, som garn, textil och koppar. Ibland möts djuren och människorna i verken, ibland inte.

- Jag har en bakgrund som jordbrukare. Det är naturen och själva skapelsen jag har som klangbotten. Hela undret på något sätt.

Här finns både textilkonst och verk som är konstruerade av metalltråd. Konstverken har skapats under många år.

Det sköra livet är utställningens namn.

- Jag tänker att livet är skört och vi borde ha varit lite mer försiktiga. Livet är ömtåligt som en fjärilsvinge.

I utställningen finns många djur. Kira funderar mycket över hur människan har övertaget och använder sig av dem.

- Hela naturen och djuren är så utsatta av människornas framfart. De har ingen talan utan får bara lov att finna sig. Det är det som är så sorgligt och smärtsamt

Kira sörjer över att både tama och vilda djur är utsatta för människans godtycke.

- Jag har varit på griserier och sett hur suggorna står instängda i bås när de ska grisa. Vi tar oss sådana otroliga friheter när vi handskas med djur.

På samma gång tar vi inte hand om oss själva särskilt bra heller, säger Kira.

- Människor borde ju vara mot sig själva som de är mot en hund. Man tvingar inte en hund att röka 20 cigaretter om dagen, eller dricka sprit.

Dessutom motionerar man hunden.

- Man borde vara lika snäll mot sig själv som man är mot en hund.

I konsten är djuren också en slags stämning för Kira.

- Ett djur är nästan som en färg. Man får en viss känsla när man ser en häst, en fågel eller en groda.

På bildväven Sorg står en kvinna i röd klänning omgiven av svarta fåglar. Hon håller en av dem i famnen. Man vet inte ifall det är ömsint eller inte. De andra fåglarna ser ut att attackera henne.

- Jag var 38, hade fyra barn och var jordbrukarhustru. Det var själva livet! Men ibland kunde det så klart vara vara sorgligt.

Kiras konstverk får man tolka själv, förklarar hon.

- Jag försöker skapa en stämning och sedan kanske var och en upplever någonting själv också. Det kan vara något som jag inte alls känt. Så måste det få vara.

I april bjuder Multeum in till ett samtal med Kira om inspiration, men ibland har Kira inte lust att göra någonting alls.

- Men då är det bara att vänta tills inspirationen kommer.

Kira skissar oftast inte. Hon börjar spontant med materialet och sedan växer konstverket fram.

- Som den senaste väven, I citronfjärilarnas tid, där jag började med tio fötter. Då måste man ju fortsätta.

På väven står en flicka med ett klot i händerna omgiven av två hjortar. Det blir tio fötter i botten av duken. Fötterna kastar också en skugga på väggen bakom.

- Det får en att fundera över vad som är verkligt och inte. Det är spännande.

Kira är lycklig över att få ställa ut på Multeum.

- Jag hade ingen relation till Strängnäs tidigare, men nu har jag det. Det är en jättefin liten stad.

Multeum är också ett fantastiskt ställe att visa sin konst på, tycker Kira.

- Det är så roligt med ett bibliotek. Att det kommer besökare som kanske inte hade tänkt gå på utställning. Människor tittar på konsten och man börjar ofta prata. Jag har fått så många positiva reaktioner här.

/Katrin Nilsson

Cold Case vid Gripsholms slott

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Ett tragiskt mord vid Gripsholms slott? Nej, vilken tur att det bara är ett roligt spel som fem gymnasietjejer har skapat. Med sin analoga mordgåta, hoppas de kunna minska mobilanvändandet och ge människor en rolig social aktivitet.

Vendela Karlsson, Ida Lindgren, Selma Viborg, Ella Gabrielson och Moa Byström går alla på Grillska gymnasiet i Eskilstuna. Förra året startade de sitt UF-företag Cold Case och skapade en mordgåta. MT/Måsen träffar dem på Gripsholms värdshus.

- Den handlar om en nedlagd utredning, ett så kallat ”Cold Case”, förklarar Ella.

Det börjar med en klassåterträff på Gripsholms värdshus.

- Vi har tagit typiska personligheter som brukar vara med i sådana här historier. Det är ett ganska tacksamt tema, förklarar Selma.

Att komma igång var kanske allra svårast, fortsätter hon.

- Vad gör vi nu tänkte vi? Det fanns så många möjligheter.

Det har varit en intensiv tid.

- Att hålla alla deadlines har varit tufft och vi har jobbat många timmar efter skolan.

De som spelar får ett bevismaterial i ett kuvert. Genom att gå igenom det ska man kunna lösa mordfallet. Här finns en nedlagd mordutredning, förhörsprotokoll, en tidningsartikel, ett klassfoto och andra dokument där man kan hitta ledtrådar.

- Fotona har vi gjort genom AI, resten av materialet har gruppen tillverkat och skrivit själva, förklarar Ida.

Språket var en utmaning. De behövde hitta de olika karaktärernas särdrag.

- Vi var tvungna att fundera över hur alla pratar. Hur talar till exempel en polis och vad använder de för termer, förklarar Vendela.

För att kvalitetssäkra har de medan de jobbat med mordgåtan haft provgrupper som spelat. Mordgåtan ska vara spännande och klurig att lösa, men ändå inte alltför svår.

- Det har varit knepigt att lägga spelet på lagom nivå och vi har fått ändra en del varefter.

Mordgåtan tar ofta runt tre timmar att spela. De som har gjort det snabbast har blivit klara på en och halv. Man kan spela i lag och på det sättet blir det en social aktivitet.

- Det passar när man till exempel sitter tillsammans och äter, säger Selma.

När man beslutat vem man tror är mördaren öppnar man facit.

- Men min familj kunde till exempel inte komma överens, så det blev två grupper som trodde att det var olika mördare, berättar Ella.

De startade företaget i september 2025 och redan på julmarknaden förra året var de klara. Då sålde de 20 spel och nu har de sammanlagt sålt 81.

I maj måste de avsluta företaget. Det ingår i kursen.

- Vi vet inte vad vi gör med spelet när vi lägger ned företaget. Det återstår att se, säger Vendela.

I arbetet med UF-företaget får elever på gymnasiet praktisk erfarenhet av företagande. Ett UF-företag ska startas, drivas och avslutas samma läsår. Under den tiden ska man ha hunnit prova att göra en affärsplan, öppna bankkonto med mera.

- Det här har gett oss många viktiga lärdomar, förklarar Ida

Alla i företaget har olika ansvarsområden som VD, ekonomiansvarig, produktionsansvarig etcetera.

- Vi har olika roller men vi samarbetar hela tiden. Vi har också kommit varandra närmare under den här tiden, säger Selma.

Ibland har de velat lite olika saker.

- Då har vi diskuterade vad vi ska göra, berättar Vendela.

Det har aldrig blivit någon allvarlig konflikt. Alla tycker att det har varit berikande och roligt att jobba tillsammans.

- Vi fick slå våra kloka huvuden ihop. Det har varit en kurvig väg men nu är vi alla nöjda, säger Ella.

/Katrin Nilsson

Frihetskamp och familjedrama

Uppdaterad 1 april, 2026, Publicerad 30 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Sommarteater med Wilhelm Tell och höst med familjedramat Mor lilla mor. Stallarholmens kulturförening bjuder både på nyskriven teater och klassiker.

I oktober blir det premiär för Kersti Olin som första gången i livet skrivit en pjäs. Berättelsen Mor lilla mor är ett drama om två systrar och deras gamla mamma.

- Det handlar till stor del om min egen familj.

Kersti drabbades av en stor förlust när hennes far dog för några år sedan. För att komma över sorgen började hon författa.

- Jag var så ledsen. Därför började jag skriva. Jag kände att jag behövde det.

Hennes far var borta och hennes mamma hade blivit änka. När hon sedan började skriva om familjen märkte hon att det blev i dialogform och pjäsen Mor lilla mor växte fram.

- Dramat handlar om en relation mellan två döttrar och deras gamla mamma.

Kersti tar upp många av de ämnen som människor tampas med i familjerelationer, sådant som vilket av barnen som hjälper föräldern mest och vem som är djupast engagerad.

Man kanske funderar över framtiden.

- Vad händer när en förälder behöver mer och mer hjälp och hur tar vi hand om våra äldre.

I rollen som modern har Kersti lyckats engagera skådespelaren Sonja Lund. Sonja har bland annat arbetat på Dramaten och Stockholms stadsteater samt var också med och bildade Turteatern i Stockholm.

- Sonja är en fantastiskt skådespelerska med en lång och mångsidig skådespelarkarriär bakom sig.

De två döttrarna spelas av Malin Olin och Helen Hedqvist. Malin Olin har tidigare bland annat spelat Shirley Valentin som Kersti regisserade för några år sedan. Helena Hedqvist har under åren medverkat i flera föreställningar som till exempel Varieté VaViVill med Drömfabrikens teatersällskap.

Kersti har tidigare arbetat som skådespelerska, sångerska och regissör samt satt upp flera uppsättningar med Drömfabrikens teatersällskap. Dessutom har hon bland annat arbetat på Oktoberteatern.

Regissören Martin Lindberg är också både regissör och skådespelare med erfarenhet från bland annat Uppsala stadsteater och Teater Västernorrland.

Föreställningen Mor lilla mor är ett samarbete mellan Stallarholmens kulturförening och Klostergården, Selaön. Den har premiär på Klostergården i oktober 2026.

Sommarens föreställning, Wilhelm Tell av Friedrich Schiller regisseras av Pontus Stenshäll. Stallarholmens kulturförening samarbetar med Föreningen Mälsåkers framtid och Wilhelm Tell spelas liksom förra årets föreställning Bland dårar och näktergalar, vid Mälsåker slott.

Pontus Stenshäll är skådespelare och regissör som bland annat jobbat på Folkteatern i Gävleborg, Stockholms stadsteater samt Göteborgs stadsteater där han även ett antal år var konstnärlig ledare.

Ensemblen kommer liksom i Mor lilla mor bestå av en blandning av amatörer och professionella skådespelare.

Regissören Pontus Stenshäll står även för bearbetningen. Han har i sin version förflyttat Schillers klassiska drama om motstånd och frihetskamp till nutid. Pjäsen kommer spelas utanför Mälsåkers slott med naturen som scenografi.

Mer information om föreställningarna och exakta speldatum kommer efterhand.

/Katrin Nilsson