Från och med 9 januari till 11 februari visas konstutställningen “Dröm bortom utanförskap” på Mariefreds bibliotek. Med utställningen visar konstnären både konkreta och känslomässiga händelser av den mobbning han utsattes för på Mariefreds skola. Den 26 januari kommer Robert Christensen även att hålla en föreläsning på biblioteket - om mobbning och vad vi kan göra åt den.
Robert växte upp i Mariefred och är nu lärare på Thomasgymnasiet. För ett antal år sedan blev Robert diagnostiserad med cancer i buken. Därefter fick han beskedet att det var en obotlig form av cancer som skulle återkomma trots behandlingar. Han började måla som en form av verklighetsflykt, vilket resulterade i en ett flertal tavlor med mytiska väsen tillsammans med verkliga platser. Med den här utställningen vill Robert lyfta frågan om mobbning och skapa medvetenhet bland människorna runt omkring.
– Jag vill att fler ska se, reagera och agera - titta runt och känna efter, men framförallt att du som är utsatt eller har varit det ska veta att du inte är ensam. Det är inte ditt fel och du ska inte känna skam. Du ska inte bära det själv, utan det är andra som har utsatt dig för saker, säger Robert.
Tavlorna skildrar några konkreta situationer som Robert har varit med om och andra är mer känslomässiga. Det är tio tavlor i serien, men alla kommer inte vara med. En av tavlorna “Dröm bortom utanförskap” skildrar dualismen i det som hände och det som Robert ville att det skulle vara.
– Alla har en relation till Mariefredsskolan. Jag ska erövra den staden som jag aldrig var välkommen i. Min dröm och förhoppning är att de här tavlorna ska turnera, jag skulle framförallt vilja ställa ut mina tavlor på skolorna, men allt beror på hur mycket jag orkar, säger Robert.
Robert mår ganska bra i nuläget, men även om han vill åstadkomma mycket sinar orken och energin fortare nu än tidigare. Han opererades senast i februari och än har tumörerna inte kommit tillbaka.
– Jag orkar inte med samma saker som förut men det är det nya normala. Min tinnitus säger dock att jag är ganska stressad. Jag var på scanning för en vecka sedan och ska se nu igen efter jul. Då kommer frågorna - vad kommer det för svar nu? Jag kommer att få behandling som inte är cellgifter den här gången och det känns skönt, säger Robert.
För lite mer än 30 år sedan slutade Robert på Mariefreds skola. Han skrev då en bucketlist där ett av målen var att föreläsa på skolan om mobbning. Det är det viktigaste målet och fram till dess har han har ett underliggande mål att visa upp sina tavlor. Nu har han även påbörjat ett manus till en bok om tavlorna och om mobbning. Där delar han med sig av sina egna erfarenheter tillsammans med frågeställningar som man kan använda sig av för att stärka sig själv som utsatt och andra som är utsatta.
– Jag började skriva kring de här tavlorna för att hjälpa fler som är utsatta. Jag tänkte att om jag inte finns kvar så länge, kan tavlorna vara kvar och till tavlorna kan de här nedskrivna finnas kvar, säger Robert.
På Thomasgymnasiet jobbar Robert mycket med frågeställningar kring normer och den kultur som göder mobbning. Tillsammans med de andra lärarna försöker han att hitta svar på varför eleverna känner sig otrygga och många av frågorna han ställer i sin bok har växt fram utifrån hans arbete och egen erfarenhet. Några av hans erfarenheter skildrar olika former av mobbning, men i vissa fall handlar det om ren misshandel.
– Tavlan “Men hjälp mig då” handlar om den gången jag blev grovt misshandlad på skolgården utan att någon gjorde något. Jag fick vara med och spela basket med mina klasskompisar, sedan var det en kille som knuffade bort mig från plan och tog stryptag medan hans kompis slog mig med roundkicks mot huvudet. Mina klasskompisar såg vad som hände men fortsatte att spela.
Trots att hela klassen hade sett vad som hade hänt var det ingen som
berättade för läraren vad som hade hänt när Robert kom sent till lektionen. Efteråt ringde killens pappa upp mina föräldrar för att förhindra att något skulle hända hans son. Rektorn lovade Roberts föräldrar en polisanmälan, men inget hände. En lärare satte till och med stopp för att lärarna skulle göra något åt problemet och ansåg att det var Roberts eget fel.
De många åren av systematisk utfrysning, mobbning, psykisk och fysisk misshandel har satt sina spår. Bland annat har det resulterat i att han har svårt att lita på andra människor och har svår scenskräck. Han har dock hittat sätt att hantera rädslor och att hjälpa andra har också blivit ett sätt bearbeta det som hände.
– Med utställningen och boken vill jag att de som är utsatta ska se sig själva och se att det har hänt är verkligt. Att den som är utsatt inte ska känna skam för att det händer eller har hänt, säger Robert.
Under gymnasiet vände det för Robert och han kände sig tryggare. Men mobbningen formade honom resten av livet i stort och smått. Det begränsade hans tro på vad han skulle kunna göra med sitt liv.
– Allt handlar om vem jag får vara i förhållande till den som jag möter. Någonstans ersätter man förövarnas röster med sin egen - det är en grej som jag inte tror kommer att försvinna. Det har blivit stora ärr som jag bär med mig.
Med en föreläsning på Mariefreds skola skulle Robert vilja prata med sina vuxna kollegor om hur eleverna pratar med varandra och lärarna och uppmana lärarna att se rummet och skapa förtroendeingivande relationer.
– Hur vi ser på eleven och möter den individuellt. Vi måste se eleverna och reagera, det vill säga bekräfta att det som händer inte är okej och agera som en vuxen, säger Robert.
Han vet inte när boken kommer att publiceras. Först måste han samla ihop pengar till att ge ut den, men sedan handlar det också om hur mycket han orkar. Robert vill inte stressa fram något utan det får ta den tid som krävs. Under tiden är han glad och stolt över den kommande utställningen och föreläsningen, samt att det kommer en bok så småningom.
