Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Teaterkungen på Slottets tiljor

Publicerad 6 december, 2025 – av Öfre Slotts Media

Att säga att Gustav III älskade teatern är ingen överdrift. Den passionen gjorde att han både blivit en symbol för scenkonsten och främjat dess utveckling.

Rikssalen är nästan fullsatt. På Gripsholms slott har den här dagen samlats en stor skara åhörare för att lyssna på intendent Josefine Lindqvist och f.d. slottsuppsyningsman Jim Sjöberg. Sitt föredrag har de döpt till Från Preludium till Ridå – en odyssé med Jim och Josefine i Gustav III:s teatervärld.

Gustav III var under sitt liv verksam både som dramatiker, regissör, teaterdirektör och skådespelare.

Jim Sjöberg inleder dock med att ta loven av en myt som cirkulerade på Gustav III:s tid; att hans teaterintresse hindrade honom från att fullgöra sina plikter som regent.

- Gustav III blev anklagad för att försumma landet för teatern, men det var orättvist.

Inte heller förstörde han kyrkan som tidigare fanns i tornet för att låta bygga sin teater.

- Kyrkan, som då var i dåligt skick, revs 1738 enligt Karl Fredrik Ljungman och Gustav III föddes 1746, så det var inte hans fel.

Att han älskade teatern är däremot ingen myt och de teaterintresserade har mycket att tacka Gustav III för. En är den Kungliga dramatiska teatern på Nybroplan i Stockholm.

På Dramaten finns också passande nog Gustav III:s teater på Gripsholms slott avbildad. Teaterbesökaren som går en trappa upp till Dramatens vackra Marmorfoajé kan där se Gustaf Cederströms målning, där Gustav III lyckönskar skådespelerskan och hovsångerskan Elisabeth Olin på Gripsholmsteaterns scen.

Gustav III grundade Kungliga dramatiska teatern (KDT) år 1788, men teatern vid Nybroplan byggdes först 1908. Under Gustav III:s tid fick teatern sin första hemvist i den ombyggda Arsenalen (tidigare Palatset makalös) vid Kungsträdgården i Stockholm.

Innan dess hade Gustav III också låtit bygga Kungliga operan vid Gustav Adolfs torg.

Första teatern i Gripsholms slott var liten och intim, både åskådarplatser och scen byggdes i samma våningsplan i tornet.

- Det var Sofia Magdalena som i hemlighet lät bygga en liten scen för att överraska Gustav III som blev mycket glad, berättar Jim.

Till skillnad från den nuvarande teatern fanns här varken loger eller speciellt mycket teknik.

Scenen användes flitigt, men Gustav III ville ha något mer exklusivt. Därför gav han 1781 Erik Palmstedt i uppdrag att bygga en riktig teater på Gripsholms slott.

- Gustav III ville akut ha en teater på Gripsholm. Här spelades hutlöst mycket, ofta tre pjäser per kväll, berättar Josefine.

Genom intrikata lösningar lyckades Palmstedt med konststycket att bygga en fullt utrustad teater i tornet. För att gå i land med detta gjorde han en påbyggnad och fick på det sättet plats med både, scen, kulisser, auditorium, samt utrymme för skådespelarna bakom scen.

Dessutom rymdes maskineriet som gjorde att man kunde byta kulisserna, göra ljudeffekter, hissa ned skådespelarna från taket med mera.

Stilen blev nyklassicismens, tornets form gjorde det också naturligt att Palmstedt kunde låta sig inspireras av den romerska teatern.

Teatern på Gripsholms slott är unik för att den har stått orörd sedan man senast spelade teater där på Gustav III:s tid.

För att fortsatt bevara den till eftervärlden används den inte heller som teater, men de publika delarna är öppna för besökarna på slottet.

/Katrin Nilsson

Baderskan återuppstår i Mariefred

Publicerad 18 oktober, 2025 – av Öfre Slotts Media

Den gamla Strandrestaurangen genomgår en metamorfors. När man nu inrättar ett spa och återtar det gamla smeknamnet Baderskan, kan man säga att cirkeln är sluten. 

- Det blir ett varmbadhus som förr i tiden, berättar Fredrik Åström, VD för Svenska kulturpärlor, som nu åter är igång med renoveringarna.

Svenska kulturpärlor, som äger Baderskan på Strandvägen, har nu efter ett uppehåll återupptagit arbetet.

- Det är jätteskönt. Vi borde ha satt igång för länge sen egentligen, förklarar Fredrik.

Han kan inte idag säga när hela anläggningen kommer att stå klar.

- Vi koncentrerar oss på att få det färdigt utvändigt till att börja med.

Baderskan ligger vackert beläget i Mariefreds hamn. I början av 1900-talet byggdes det för att bli varmbadhus, men senare har det också varit bland annat turistinformation och restaurang. 

Arkitekt var W. Fagerström och byggmästare var Jacob Törner och A. Helin från Mariefred. Baderskan stod färdig 1915.

Svenska kulturpärlor, som bland annat också äger Gripsholms värdshus, Dufweholms slott och Södertuna slott, köpte Baderskan 2018 för att byggnaden återigen skulle kunna bli ett badhus, eller ett så kallat spa. 

Under 2022 påbörjade Svenska kulturpärlor renoveringen och Strängnäs kommun har sedan också uppfört ett trädäck runt Baderskan, som nu är en del av strandpromenaden. 

Men, som många som vandrat längs med Strandvägen i Mariefred uppmärksammat, avstannade renoveringarna av byggnaden. 

- Anledningarna var covid, inflationen och dåligt med gäster sammanfattar Fredrik.

Nu är man igång igen med den utvändiga renoveringen.

- Vi murar grund för bjälklag och har börjat resa stommen för tillbyggnaderna. 

Man har tagit bort de tidigare verandorna och ska nu bygga nya. Efter det ska man fortsätta med att göra iordning huset utvändigt. 

- Vi knackar fasad och vi kommer börja plocka ner tak med mera.

Baderskan är tänkt att bli en plats för både Mariefredsbor och turister. Förutom ett spa, som kommer att vara på nedervåningen, blir det också två sviter en trappa upp. Inredningen kommer att gå i klassisk stil. 

- Badhuset blir säkert betydligt lyxigare än när det var varmbadhus senast. Det kommer finnas pooler och olika bastur, säger Fredrik.

För utformningen av ombyggnaderna står byggnadsantikvarie Stellan Ridderstrand och ambitionen är att byggnaden ska återfå mer av det ursprungliga utseendet. 

- Huset kommer behålla sin karaktär, vi återställer och gör till exempel nya fönster i samma stil. 

Annars är Baderskans stomme i stort sett intakt.  

- Den kompletteras med äldre detaljer och sådant som tagits bort under åren fortsätter Fredrik. 

Verandorna ut mot vattnet från 70-talet har man tagit bort. Det fanns inga verandor när huset byggdes men Svenska Kulturpärlor kommer ändå bygga nya. 

- De kommer att bli snyggare än tidigare. 

Fredrik bedömer att Baderskan med de nya sviterna och spa-verksamheten är något som många kan vara intresserade av, både bland människor som bor i Mariefred och som kommer på besök. 

- Vi hoppas och tror på det här långsiktigt, att det här kommer bli ett bra komplement till Värdshuset.

/Katrin Nilsson

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

”Läskigt men spännande” att åka Spöktåget

Publicerad 30 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Spöktåget har blivit en kär tradition i Mariefred. Efter en blygsam start 2019 är det nu en kuslig helhetsupplevelse. Medlemmarna i föreningen klär ut sig till ljusskygga varelser och stryker runt på stationen. Vagnarna är inte bara fulla av spindelnät och rasslande skelett utan där kan man också när som helst få närkontakt med häxor och spöken.

Det första Spöktåget avgick från Mariefreds station 2019. Då var det några entusiaster i föreningen som körde ett hundratal spänningssökande resenärer fram och tillbaka till Läggesta. I år var det drygt 1700 som åkte Spöktåget.

Johanna och hennes son Einar Quantacquapende hade för att fira dagen tagit på sig varsin skelettkostym och var glada att de träffat på så många likasinnade.

- Det är många spöken både på stationen och tåget, konstaterar Johanna.

Einar är bara tre år och de är första gången de åker tåget på Halloween.

- Han har inte hunnit med så många Spöktåg ännu.

De bor i Eskilstuna men är glada att de valde att åka till Mariefred den här dagen. Einar gillar spöken och tyckte Spöktåget var roligt och lite mer skrämmande än spöket Laban som han också tycker mycket om.

- Det var lite läskigt men spännande att åka med Spöktåget, förklarar Johanna.

De är imponerade över hur hela Mariefred lagt manken till för att kunna bjuda alla på en spännande Halloween.

- Vi har knackat dörr med bus och godis innan vi kom till Spöktåget.

Johanna ger hela Mariefred bästa betyg för Halloweenupplevelsen.

- Det är kul att det är så mycket och så fint ordnat här.

Efter Spöktågsturen tänker de också besöka Gripsholm slott för att gå på temavisningen Skymningsslottet.

På museijärnvägen fortsatte på lördagen Halloweenfirandet även när mörkret lagt sig över staden. Från stationshuset torn nåddes man av skrämmande musik och ett mystiskt ljussken. Där spelade en spöklik orkester som ibland avbröts av en häxa som berättade om alla sina ondsinta planer inför Halloween.

För den som blev lite sugen kaffe och kaka och vågade sig in i järnvägens kafé kunde anblicken av en hjärna och några avhuggna fingrar som låg på ett uppläggningsfat ha hämmat aptiten något.

Då kunde man kanske trösta sig genom att köpa sockervadd eller churros som också erbjöds av Mariefreds sockervadd på stationen.

Vissa, som Felicia och Lova, hade rest en bit för att kunna uppleva Halloween i Mariefred.

- Vi kommer från Kungsör och var sugna på att göra något speciellt den här dagen, berättar deras mamma.

Både Felicia och Lova har på sig en imponerande mundering. De är kritvita i ansiktet men svartmålade kring ögonen, vilket ger ett ruggigt intryck. Lova har dock tonat ner skrämseleffekten lite med en gullig kattröja.

- Jag tror att de ska föreställa någon slags vampyrer förklarar mamma.

Järnvägen får också beröm för helhetsupplevelsen. Bland annat nämner de den spöklika biljettexpeditionen.

Biljetterna bokas under Halloween på nätet så påpassligt hade rasslande skelett och andeväsen bott in sig på biljettkontoret. Den som steg in fick kisa i alla röken och ville man lämna in resgods fick man samsas med en demon från gångna tider som trädde fram som en ljusgestalt genom röken.