Distriktssköterskemottagningen öppnar i Åker

Publicerad 9 februari, 2023 – av Katrin Nilsson
Tanken med mottagningen är att underlätta för patienterna.

Distriktssköterskemottagningen i Åker har varit stängd under pandemin. I mars slår man åter upp portarna, berättar Bodil Persson, verksamhetschef på vårdcentralen i Mariefred.
– Det är en satellitmottagning, som har funnits sedan tidigare. I mars kommer vi återuppta verksamhet med tidsbokade distriktssköterskebesök.

Tanken med mottagningen är att underlätta för patienterna.

- Det här är ett försök att se ifall vi kan komma närmare så att patienterna slipper resa till oss. De som besöker distriktssköterskemottagningen är ofta äldre. Ibland har de svårare att ta sig. Man kanske inte har bil till exempel.

Distriktssköterskemottagningen kommer att ligga på Lundbyvägen 2, snett emot Folkets hus.

För att besöka mottagningen behöver man vara listad på Mariefreds vårdcentral. Då kan man istället för att åka till Mariefred, i mån av plats, boka ett besök i Åker, där man kommer att ha mottagning en dag i veckan – på tisdagar. Idag har man ännu inte satt ett exakt datum i mars när man öppnar. Bodil betonar att man bara kommer att ta emot patienter som bokat besök. 

- Det blir tyvärr inte så att man kan komma spontant och få hjälp. Det har vi inte resurser till nu.

Personalen kommer från vårdcentralen Mariefred. Man har inte fått utökade personalresurser för det här. 

- Vi flyttar om så att vi kan möta upp dem som bor i Åker för att de ska slippa resa. Det är en balansgång att få det att gå ihop.

Bodil tycker att bemanningen på vårdcentralen i Mariefred är god.

- Den är bra, men på samma gång finns det alltid önskemål om flera sköterskor för att det är en yrkesgrupp man måste rekrytera ofta.

Lokalen har stått tom och väntat under tiden det varit stängt och nu ser man över vad man ska ordna och komplettera för att vara redo när man öppnar i mars.

Förhoppningen är också att Barnavårdscentralen kommer att kunna ha mottagning i liten skala i Åker. 

- Vi ska försöka att i någon omfattning ha BVC också. Om man är listad på BVC i Mariefred kan man be att få en tid i Åker istället. 

Hur långt mottagningen kommer täcka behovet i Åker är vanskligt att säga i dagsläget.

- Vi kommer att dimensionera utifrån den bemanningsmöjlighet vi har. Det är alltid svårt med sköterskebemanning. 

Lokalen ligger snett emot Folkets hus på Lundbyvägen 2.

- Det är första hand distriktssköterskor och någon sköterska från Barnavårdscentralen som vi kommer att ha i Åkers styckebruk. Varje tisdag kommer vi bemanna och eftersom man inte ska jobba ensam är det två personer på plats när vi har öppet. 

Att mottagningen varit stängd under flera år beror på coronan. 

- Den stängdes när pandemin började för man klarade inte att ha den öppen vare sig bemanningsmässigt eller infektionssäkerhetsmässigt. Det är orsaken till att den inte varit igång.

Utmaningen kommer att vara personal. På grund av bemanningssvårigheter kommer man till exempel förmodligen inte att ha öppet under sommaren, då många har semester eller föräldraledighet. 

- Vi kommer ju ha semesterperioder då vi blir tvungna att stänga för att gå runt. Så krass är verkligheten. Under semestertider är det ett pusslande och då är det ännu svårare när man har verksamhet på flera ställen. Då måste vi sannolikt koncentrera oss på ett ställe.

Lokalen har stått tom och väntat under tiden det varit stängt och nu ser man över vad man ska ordna och komplettera för att vara redo när man öppnar i mars. 

-  Det är en bra lokal. Mycket fanns redan och nu håller vi på att fixar det som vi behöver.

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

Michael från Åker blev årets kock

Uppdaterad 31 oktober, 2024, Publicerad 31 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Foto: Samuel Unéus

Michael Andersson vann finalen av årets kock och kan se fram emot ett år med många spännande uppdrag. Både att delta i tävlingen och att vinna var fantastiskt tycker han.

- Det var sjukt magisk och jätteroligt att få titeln Årets kock. Tävlingen pågår ju ganska många veckor och då är det väldigt förlösande att gå hela vägen med någonting man tror på.

När MT/Måsen talar med Michael i slutet av oktober har han ännu inte riktigt hunnit landa efter utmärkelsen till Årets kock.

- Jag vet några saker jag kommer att göra nu, men vi kickar igång först nästa år egentligen. Sedan får vi se hur mycket tid det tar och vad jag vill göra av det året.

Michael lever idag i Stockholm, men bodde tidigare i Åkers styckebruk. Han flyttade dit när han var tonåring och hans föräldrar och hans lillasyster bor fortfarande kvar i Åker.

Det tog lite tid innan han bestämde sig för kockyrket.

- Efter nian bodde jag kvar i Åkers styckebruk medan jag pluggade teater i Södertälje.

Det var efter gymnasiet som Michael kom på att han ville bli kock.

- Jag hoppade på en snabbutbildning i Norrtälje och på den vägen är det.

Som köksmästare på restaurang Celeste har han redan nått framgångar eftersom restaurangen i våras, elva månader efter öppningen, fick en Michelinstjärna.

- Det är superhärligt att starta någonting och få fina recensioner. Folk verkar gilla det vi gör och att få en stjärna efter bara elva månader är också helt otroligt.

Michael tycker att han under Årets kock gjort väldigt bra rätter som han är nöjd med. På samma gång vet man inte hur de andra ligger till medan man tävlar.  

- Jag försökte att inte fundera någonting på de andra deltagarna. Man vet ju inte ifall de är snäppet vassare, så det är en oro som man hela tiden är. Men det kändes väldigt bra när jag gick in i tävlingen.

På samma gång var det ett och annat som inte exakt följde planeringen han gjort.

- Det handlade om tidsschemat och lite småsaker som inte riktigt blev som jag hade tränat på. Det satte lite griller i huvudet på en.

Kåldolme på anka med kål och krispigt äpple. Foto: Magnus Skoglöf.

En uppgift var att, som en hyllning till Tore Wretman som en gång tog initiativet till Årets kock, göra en modern upplaga av den klassiska kåldolmen. Michael gjorde en variant där han använde kött från anka och lokalt odlad kål.

Hållbarhet var ett stort fokus i tävlingen. En av tre uppgift var att laga en rätt med blåmusslor och en valfri fisk, där man hade en maxbudget i koldioxidekvivalenter. Koldioxidekvivalenter mäter klimatpåverkan och här räknade man hela vägen från att livsmedlet producerats till det nått butiken.

Grillad tartar på gös och blåmussla. Picklad kålrabbi och äpple. Buljong på shiitake och libbsticka med en sabyone. Foto: Magnus Skoglöf.

 

Ett annat sätt att minska sitt klimatavtryck är att äta vegetariskt. Årets kock innehöll också en vegetarisk tävlingsuppgift. Till den fick deltagarna, redan före sommaren, i uppdrag att konservera råvaror från perioden juni-augusti, berättar Michael.

- Det handlar ju om inläggning och fermentation, att pickla, sylta, torka, frysa.

I tävlingsmomentet säsong möter säsongfick deltagarna sedan använda de råvaror som de konserverat under sommaren och komplettera med säsongsråvaror från oktober.

- Jag gjorde en grillad ragu. Det var en potatisrätt där jag bland annat använde mina mjölksyrade vaxbönor och lök. Sedan tog jag svamp efter säsong, som rödgul- och svart trumpetsvamp och kantareller, förklarar Michael.

Potatis med ragu på mjölksyrade vaxbönor, grillad skogssvamp. Foto: Magnus Skoglöf.

Dessutom använde han libbsticka och persilja som han grillade, samt potatisskum.

- Avslutningsvis gjorde jag en svampsky som jag smaksatte med egentillverkad svensk pesto och blandade i ragun precis i slutet.

Ragun blev en av de maträtter som gjorde att han fick högsta poängen av alla i tävlingen och nu stundar ett spännande år för Årets kock, Michael Andersson.

”Läskigt men spännande” att åka Spöktåget

Publicerad 30 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Spöktåget har blivit en kär tradition i Mariefred. Efter en blygsam start 2019 är det nu en kuslig helhetsupplevelse. Medlemmarna i föreningen klär ut sig till ljusskygga varelser och stryker runt på stationen. Vagnarna är inte bara fulla av spindelnät och rasslande skelett utan där kan man också när som helst få närkontakt med häxor och spöken.

Det första Spöktåget avgick från Mariefreds station 2019. Då var det några entusiaster i föreningen som körde ett hundratal spänningssökande resenärer fram och tillbaka till Läggesta. I år var det drygt 1700 som åkte Spöktåget.

Johanna och hennes son Einar Quantacquapende hade för att fira dagen tagit på sig varsin skelettkostym och var glada att de träffat på så många likasinnade.

- Det är många spöken både på stationen och tåget, konstaterar Johanna.

Einar är bara tre år och de är första gången de åker tåget på Halloween.

- Han har inte hunnit med så många Spöktåg ännu.

De bor i Eskilstuna men är glada att de valde att åka till Mariefred den här dagen. Einar gillar spöken och tyckte Spöktåget var roligt och lite mer skrämmande än spöket Laban som han också tycker mycket om.

- Det var lite läskigt men spännande att åka med Spöktåget, förklarar Johanna.

De är imponerade över hur hela Mariefred lagt manken till för att kunna bjuda alla på en spännande Halloween.

- Vi har knackat dörr med bus och godis innan vi kom till Spöktåget.

Johanna ger hela Mariefred bästa betyg för Halloweenupplevelsen.

- Det är kul att det är så mycket och så fint ordnat här.

Efter Spöktågsturen tänker de också besöka Gripsholm slott för att gå på temavisningen Skymningsslottet.

På museijärnvägen fortsatte på lördagen Halloweenfirandet även när mörkret lagt sig över staden. Från stationshuset torn nåddes man av skrämmande musik och ett mystiskt ljussken. Där spelade en spöklik orkester som ibland avbröts av en häxa som berättade om alla sina ondsinta planer inför Halloween.

För den som blev lite sugen kaffe och kaka och vågade sig in i järnvägens kafé kunde anblicken av en hjärna och några avhuggna fingrar som låg på ett uppläggningsfat ha hämmat aptiten något.

Då kunde man kanske trösta sig genom att köpa sockervadd eller churros som också erbjöds av Mariefreds sockervadd på stationen.

Vissa, som Felicia och Lova, hade rest en bit för att kunna uppleva Halloween i Mariefred.

- Vi kommer från Kungsör och var sugna på att göra något speciellt den här dagen, berättar deras mamma.

Både Felicia och Lova har på sig en imponerande mundering. De är kritvita i ansiktet men svartmålade kring ögonen, vilket ger ett ruggigt intryck. Lova har dock tonat ner skrämseleffekten lite med en gullig kattröja.

- Jag tror att de ska föreställa någon slags vampyrer förklarar mamma.

Järnvägen får också beröm för helhetsupplevelsen. Bland annat nämner de den spöklika biljettexpeditionen.

Biljetterna bokas under Halloween på nätet så påpassligt hade rasslande skelett och andeväsen bott in sig på biljettkontoret. Den som steg in fick kisa i alla röken och ville man lämna in resgods fick man samsas med en demon från gångna tider som trädde fram som en ljusgestalt genom röken.