Elin är en av finalisterna i forsknings-SM

Publicerad 16 mars, 2023 – av Jennifer Lundkvist
Elin Pernå tävlar i finalen av forsknings-SM med sitt projekt ”Att driva en lampa med polarsken”. Den stora drömmen vore att i framtiden vinna Nobelpriset.

Den 27–30 mars avgörs SM i forskning som arrangeras av Unga forskare. Mariefredsbon Elin Pernå tävlar med sitt arbete om polarsken.

Utställningen ”Unga forskare” är Sveriges största tävling för gymnasieprojekt inom naturvetenskap, teknik och matematik. Inför årets upplaga hade man fått in rekordmånga anmälningar och totalt tävlade 782 gymnasieelever från hela landet.

Tävlingen har arrangerats sedan 1963 och inspirerat ungdomar till att utbyta idéer och inleda en karriär inom forskningsvärlden. Finalen avgörs på Södertälje science park i nästa vecka och avslutas med en stor prisceremoni den 30 mars.

På Europaskolan i Strängnäs pluggar Elin Pernå sitt sista år på naturprogrammet Science. Där inriktar hon sig främst åt fysik och matematik, två ämnen som alltid stått henne nära.

– Jag har alltid tyckt matte är jätteroligt, och jag ville gå någon form av spetsinriktning inom fysik.

Elin Pernå tävlar med sitt arbete om polarsken.

I höstas påbörjade hon ett gymnasiearbete, där hon använt sig av fysikaliska undersökningar och beräkningar för att undersöka om man kan ta tillvara på energi som finns i ett polarsken. Studien fick namnet ”Att driva en lampa med polarsken” och sammanfattar en mycket avancerad teori om ett ganska oupptäckt område.

– Jag har utrett om polarsken kan vara en alternativ energikälla, säger Elin. Polarsken är det samlade namnet för både norrsken och sydsken.

Eftersom det inte fanns så mycket källor och forskning kring detta sedan tidigare, fick Elin samla in data från satelliter i rymden som mäter hur stor effekt som kommer in i atmosfären. Effekt som potentiellt kan omvandlas till norrsken eller sydsken beroende på var på jordklotet det inträffar.

Frågeställningen växtes med anledningen av den bristande tillgången på el och om det kanske kunde finnas outnyttjade energikällor som man skulle kunna använda sig av framöver.

– Jag tänkte på elbristen som finns idag och såg en bild på ett norrsken och tänkte ”kan man stoppa in ljuset från ett norrsken i en lampa?”.

Johan Wild är lärare i matematik och har agerat handledare under Elins arbete.

För några veckor sedan hade vi en enorm våg av norrsken och var och varannan svensk var ute på kvällarna och fotade fenomenet. Det är enkelt att fascineras av norrsken, men vad är det egentligen vi ser?

– Norrsken är partiklar från solstormar som krockar i atmosfären, berättar Elin.

Aurora är det latinska namnet på polarsken. Begreppet kommer från morgonrodnadens gudinna i den romerska mytologin. Polarsken som sker på norra halvklotet kallas för aurora borealis medan det på södra halvklotet kallas för aurora australis.

Elin berättar att det inte finns tillräckligt mycket energi i ett polarsken för att driva en lampa, men att den inkommande energin som sedan ombildas till polarsken skulle kunna driva 20 miljoner 60 W-lampor i snitt per dag. Forskningsprojektets ursprungliga problemställning resulterar alltså i ett negativt slutresultat, men det kanske går att samla in energin hos partiklarna redan i atmosfären.

– Det finns en massa praktiska aspekter med att samla in partiklarna och utvinna energi.

Trots att resultatet kanske inte blev vad hon förväntat sig är det allt annat dåligt.

– Även om det är frågan om ett negativt resultat baseras det på en seriös undersökning och riktiga fakta, och det har Elin gjort väldigt bra, säger Johan Wild, som är lärare i matematik och handledare till Elin under hennes arbete.

Johan berättar också att en tokig idé kan leda till en ganska kul process.

– Man försöker att inspirera eleverna och det har ju lyckats bra i det här fallet.

Första priset i tävlingen är stipendier och resor till ett värde av en halv miljon kronor.

– Jag skulle känna mig jättehedrad, avslutar Elin. I så fall får jag representera Sverige i internationella tävlingar och det skulle vara jättecoolt.

Nominera till klimat- och hållbarhetspris

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Strängnäs kommuns klimat- och hållbarhetspris delas varje år ut till lokala företag och föreningar som gör insatser för en hållbar utveckling.

Fram till den 15 augusti går det att nominera en förening eller ett företag som:  

Främjar människors hälsa, livskvalitet, delaktighet

Återbrukar och minskar avfall

Främjar hållbara transporter

Skapar engagemang och förändring

... eller på andra sätt bidrar till en mer hållbar kommun!

Vinnarna presenteras på näringslivsgalan den 26 september.

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

”Läskigt men spännande” att åka Spöktåget

Publicerad 30 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Spöktåget har blivit en kär tradition i Mariefred. Efter en blygsam start 2019 är det nu en kuslig helhetsupplevelse. Medlemmarna i föreningen klär ut sig till ljusskygga varelser och stryker runt på stationen. Vagnarna är inte bara fulla av spindelnät och rasslande skelett utan där kan man också när som helst få närkontakt med häxor och spöken.

Det första Spöktåget avgick från Mariefreds station 2019. Då var det några entusiaster i föreningen som körde ett hundratal spänningssökande resenärer fram och tillbaka till Läggesta. I år var det drygt 1700 som åkte Spöktåget.

Johanna och hennes son Einar Quantacquapende hade för att fira dagen tagit på sig varsin skelettkostym och var glada att de träffat på så många likasinnade.

- Det är många spöken både på stationen och tåget, konstaterar Johanna.

Einar är bara tre år och de är första gången de åker tåget på Halloween.

- Han har inte hunnit med så många Spöktåg ännu.

De bor i Eskilstuna men är glada att de valde att åka till Mariefred den här dagen. Einar gillar spöken och tyckte Spöktåget var roligt och lite mer skrämmande än spöket Laban som han också tycker mycket om.

- Det var lite läskigt men spännande att åka med Spöktåget, förklarar Johanna.

De är imponerade över hur hela Mariefred lagt manken till för att kunna bjuda alla på en spännande Halloween.

- Vi har knackat dörr med bus och godis innan vi kom till Spöktåget.

Johanna ger hela Mariefred bästa betyg för Halloweenupplevelsen.

- Det är kul att det är så mycket och så fint ordnat här.

Efter Spöktågsturen tänker de också besöka Gripsholm slott för att gå på temavisningen Skymningsslottet.

På museijärnvägen fortsatte på lördagen Halloweenfirandet även när mörkret lagt sig över staden. Från stationshuset torn nåddes man av skrämmande musik och ett mystiskt ljussken. Där spelade en spöklik orkester som ibland avbröts av en häxa som berättade om alla sina ondsinta planer inför Halloween.

För den som blev lite sugen kaffe och kaka och vågade sig in i järnvägens kafé kunde anblicken av en hjärna och några avhuggna fingrar som låg på ett uppläggningsfat ha hämmat aptiten något.

Då kunde man kanske trösta sig genom att köpa sockervadd eller churros som också erbjöds av Mariefreds sockervadd på stationen.

Vissa, som Felicia och Lova, hade rest en bit för att kunna uppleva Halloween i Mariefred.

- Vi kommer från Kungsör och var sugna på att göra något speciellt den här dagen, berättar deras mamma.

Både Felicia och Lova har på sig en imponerande mundering. De är kritvita i ansiktet men svartmålade kring ögonen, vilket ger ett ruggigt intryck. Lova har dock tonat ner skrämseleffekten lite med en gullig kattröja.

- Jag tror att de ska föreställa någon slags vampyrer förklarar mamma.

Järnvägen får också beröm för helhetsupplevelsen. Bland annat nämner de den spöklika biljettexpeditionen.

Biljetterna bokas under Halloween på nätet så påpassligt hade rasslande skelett och andeväsen bott in sig på biljettkontoret. Den som steg in fick kisa i alla röken och ville man lämna in resgods fick man samsas med en demon från gångna tider som trädde fram som en ljusgestalt genom röken.