Gustav Vasa – framtidsman eller föredetting? 

Publicerad 6 juni, 2023 – av Barbro Holmberg
L’Archevêques staty av kungen vid Riddarhuset i Stockholm.

Före detta slottsuppsyningsman Jim Sjöbergs tredje och sista föredrag om Gustav Vasa handlade mest om tiden efter kungens död och eftermälet efter honom och Rikssalen på Gripsholms slott var, som vanligt, fullsatt. 

Jim inledde med att berätta att orden i föredragets rubrik inte är hans egna, utan att de myntades av Eva-Lena Karlsson, intendent på Nationalmuseum och Statens porträttsamlingar, i ett försök att skapa debatt om Gustav Vasa bland historiker.  

– Det här var mitt första möte med Gustav Vasa, sa Jim och förevisade en bild av en staty föreställande kungen på sin tron på Nordiska museet, som Jim besökte som barn och den sex meter höga jätten lär ha skrämt den lille gossen rejält. Tanken på hur stor kungen skulle vara om han reste sig, var inte lätt för lille Jim att handskas med och hans föräldrar tvingades lugna honom med att gubben inte var levande, trots att hans stränga blick föreföll uppenbar. Carl Milles var skaparen av statyn, som avtäcktes 1925. 

Ett citat som tillskrivs den forne kungen lyder: ”Gör er nödde krig - onödde fred, men hotar grannen oss, slår vi till. Warer Svenske!” och det är de två sista orden, som pryder statyns sockel. Jim vidhåller dock att citatet kan vara en efterhandskonstruktion skapad av någon senare författare, lyriker och historieförfalskare.  Jim hävdade att Gustav Vasa är unik bland alla svenska kungar. Han vände inte bara den svenska historien, som ingen annan kung har gjort, så gott som alla kan hans namn. Dessutom är hans ursprung väldigt ovanligt bland svenska kungar, då han helt saknade kungligt påbrå och kungligt blod. Han lyckades svinga sig från högadeln, ända upp till tronen och Jim drar paralleller till Karl XIV Johan (Bernadotte), som hade borgerlig bakgrund. Länken mellan Gustav Vasa och senare kungaätter är Katarina Karlsdotter Vasa, dotter till Karl IX och hennes dotter blev senare länk till kungaätter såsom Holstein-Gottorp och Bernadotte. När sedan Gustaf V gifte sig med Victoria av Baden, som var ättling efter Gustaf IV Adolf, bidrog äktenskapet till ytterligare släktskap med Gustav Vasa.  

Invigningen av Stockholms stadshus 1923.

Det som också är unikt med Gustav Vasa, menade Jim, är alla hans äventyr och vi påminns om hans tid som gisslan och fånge hos Kristian II och hur han rymde till Lübeck samt äventyren i Dalarna. Diktandet om kungens bravader har pågått under flera hundra år och man bör nog ta de flesta med en nypa salt, tycktes Jim förmedla. Gustaf III lär till exempel ha skickat upp folk till Dalarna, för att inhämta vittnesmål om Gustav Vasas tid där och så särskilt sanningsenliga lär nog inte berättelserna ha varit, med tanke på att 250 år hade passerat. På 1800-talet sammanställdes de flesta berättelserna om Gustav Vasa av den tidens historiker, som förmodligen kryddade en hel del extra och det är främst dessa ”sagor” som nuvarande generationer får ta del av.  

 Den nämnde kungens namn var egentligen Gustav I och Jim funderade kring varifrån namnet Vasa kommer. En teori är att Vasa kommer från vapenskölden, som härstammar från kungens förfäder och om den föreställer en vase (sädeskärve), är väl inte helt tydligt, enligt Jim. Först efter 1540 skapade Gustav Vasa själv en sköld med en tydligare vase. En annan teori är att namnet kommer från Vasa gård i Skepptuna, Sigtuna. Namnet Gustav Vasa dyker upp i text först under 1700-talet första hälft och förstärktes och populariserades i samband med en opera, som hade titeln ”Gustav Vasa” och som hade premiär 1786.  

Vad är det då vi firar nu, frågade sig Jim. Jo, det är kungavalet i Strängnäs 6 juni 1523 och intåget i Stockholm på Midsommardagen samma år. 6 juni betraktas således som nationalstatens och det självständiga Sveriges födelse. Sveriges första offentliga Gustav Vasa-staty placerades vid Riddarhuset i Stockholm och var skapad av Pierre Hubert L’Archevêques. Avsikten med statyn var att visa adelsmannen Gustav Eriksson och fira 250-årsdagen av intåget i Stockholm 1773. Dock blev statyn inte klar förrän 1774, då den avtäcktes. Statyn är i allra högsta grad patriotisk, då den är tillverkad och gjuten av nedsmälta trofé-kanoner, som hade erövrats från landets fiender. 149 år senare 1923 på Midsommardagen invigdes Stockholms stadshus, för att högtidlighålla 400-årsdagen av intåget. Under firandet yttrade Verner von Heidenstam följande ord: 

”Stadshuset har nu invigts på den dag då, för 400 år sedan, den störste av alla våra byggmästare, rikets befriare och omdanare red in i Stockholm genom Söderport, hälsad med glädjerop och välsignelser!” 

 Firar gör vi på Gripsholm, konstaterade Jim och nämnde föredrag, konserter, temavisningar, en ny app och slottspromenader. Man planerar också Gripsholms slotts födelsedag 10 augusti. Dock verkar inte 500-årsfirandet vara lika omfattande överallt i landet, konstaterade Jim lite sorgsen och besviken.  

 Man kan använda Gustav Vasa i flera olika syften, hävdade Jim och det är alls inte bara militärer, kungar och nationalister, som hänvisar till honom. När Per Albin Hansson till exempel började bygga folkhemmet, var ett av hans slagord ”Warer Svenske”. Senare socialdemokratiska finansministrar lär ha framhållit Gustav Vasa, som ”folkhushållaren”. I samband med den allmänna värnpliktens införande 1901, hänvisade man till 1544 års försvarsbeslut och dess införande av en armé.  

 Jim visade också upp ett fint porträtt av den yngre Gustav Vasa, från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal. Bilden är omgiven av en prålig guldram, som bär inskriptionen ”Jag tjente Gud och Dygd, Jag Vårdat har mitt Rike, Du äger ju mitt Namn, Min Tehlning blif min like”, som lär ha varit riktat till den unge Gustaf III. 

7 Porträtt av den yngre Gustav Vasa med detalj.

– Den dag som vi inte berättar om Gustav Vasa i skolan är vi stekta, hävdade Jim som anser att kungens historia har varit alldeles avgörande för det nutida Sverige. Gustav Vasa tycks ha varit närvarande i hela Jims liv och han visar oss en bild där han själv gestaltade kungen i en skolpjäs. När Jim får frågan ”Var Gustav Vasa en landsfader eller en tyrann?”, vill han gärna svara ett enkelt ”ja”, vilket får oss att inse vilken komplex person kungen var. Jim hävdade att ju mer han lär sig om Gustav Vasa, desto mindre sympatisk framstår han. Han var en fantastisk ekonom och propagandamakare, som skapade nationalstaten Sverige, avslutade Jim. 

 Ett stort tack till Jim Sjöberg och Gripsholms slott för tre intressanta föredrag under våren. 

Teaterkungen på Slottets tiljor

Publicerad 6 december, 2025 – av Öfre Slotts Media

Att säga att Gustav III älskade teatern är ingen överdrift. Den passionen gjorde att han både blivit en symbol för scenkonsten och främjat dess utveckling.

Rikssalen är nästan fullsatt. På Gripsholms slott har den här dagen samlats en stor skara åhörare för att lyssna på intendent Josefine Lindqvist och f.d. slottsuppsyningsman Jim Sjöberg. Sitt föredrag har de döpt till Från Preludium till Ridå – en odyssé med Jim och Josefine i Gustav III:s teatervärld.

Gustav III var under sitt liv verksam både som dramatiker, regissör, teaterdirektör och skådespelare.

Jim Sjöberg inleder dock med att ta loven av en myt som cirkulerade på Gustav III:s tid; att hans teaterintresse hindrade honom från att fullgöra sina plikter som regent.

- Gustav III blev anklagad för att försumma landet för teatern, men det var orättvist.

Inte heller förstörde han kyrkan som tidigare fanns i tornet för att låta bygga sin teater.

- Kyrkan, som då var i dåligt skick, revs 1738 enligt Karl Fredrik Ljungman och Gustav III föddes 1746, så det var inte hans fel.

Att han älskade teatern är däremot ingen myt och de teaterintresserade har mycket att tacka Gustav III för. En är den Kungliga dramatiska teatern på Nybroplan i Stockholm.

På Dramaten finns också passande nog Gustav III:s teater på Gripsholms slott avbildad. Teaterbesökaren som går en trappa upp till Dramatens vackra Marmorfoajé kan där se Gustaf Cederströms målning, där Gustav III lyckönskar skådespelerskan och hovsångerskan Elisabeth Olin på Gripsholmsteaterns scen.

Gustav III grundade Kungliga dramatiska teatern (KDT) år 1788, men teatern vid Nybroplan byggdes först 1908. Under Gustav III:s tid fick teatern sin första hemvist i den ombyggda Arsenalen (tidigare Palatset makalös) vid Kungsträdgården i Stockholm.

Innan dess hade Gustav III också låtit bygga Kungliga operan vid Gustav Adolfs torg.

Första teatern i Gripsholms slott var liten och intim, både åskådarplatser och scen byggdes i samma våningsplan i tornet.

- Det var Sofia Magdalena som i hemlighet lät bygga en liten scen för att överraska Gustav III som blev mycket glad, berättar Jim.

Till skillnad från den nuvarande teatern fanns här varken loger eller speciellt mycket teknik.

Scenen användes flitigt, men Gustav III ville ha något mer exklusivt. Därför gav han 1781 Erik Palmstedt i uppdrag att bygga en riktig teater på Gripsholms slott.

- Gustav III ville akut ha en teater på Gripsholm. Här spelades hutlöst mycket, ofta tre pjäser per kväll, berättar Josefine.

Genom intrikata lösningar lyckades Palmstedt med konststycket att bygga en fullt utrustad teater i tornet. För att gå i land med detta gjorde han en påbyggnad och fick på det sättet plats med både, scen, kulisser, auditorium, samt utrymme för skådespelarna bakom scen.

Dessutom rymdes maskineriet som gjorde att man kunde byta kulisserna, göra ljudeffekter, hissa ned skådespelarna från taket med mera.

Stilen blev nyklassicismens, tornets form gjorde det också naturligt att Palmstedt kunde låta sig inspireras av den romerska teatern.

Teatern på Gripsholms slott är unik för att den har stått orörd sedan man senast spelade teater där på Gustav III:s tid.

För att fortsatt bevara den till eftervärlden används den inte heller som teater, men de publika delarna är öppna för besökarna på slottet.

/Katrin Nilsson

Baderskan återuppstår i Mariefred

Publicerad 18 oktober, 2025 – av Öfre Slotts Media

Den gamla Strandrestaurangen genomgår en metamorfors. När man nu inrättar ett spa och återtar det gamla smeknamnet Baderskan, kan man säga att cirkeln är sluten. 

- Det blir ett varmbadhus som förr i tiden, berättar Fredrik Åström, VD för Svenska kulturpärlor, som nu åter är igång med renoveringarna.

Svenska kulturpärlor, som äger Baderskan på Strandvägen, har nu efter ett uppehåll återupptagit arbetet.

- Det är jätteskönt. Vi borde ha satt igång för länge sen egentligen, förklarar Fredrik.

Han kan inte idag säga när hela anläggningen kommer att stå klar.

- Vi koncentrerar oss på att få det färdigt utvändigt till att börja med.

Baderskan ligger vackert beläget i Mariefreds hamn. I början av 1900-talet byggdes det för att bli varmbadhus, men senare har det också varit bland annat turistinformation och restaurang. 

Arkitekt var W. Fagerström och byggmästare var Jacob Törner och A. Helin från Mariefred. Baderskan stod färdig 1915.

Svenska kulturpärlor, som bland annat också äger Gripsholms värdshus, Dufweholms slott och Södertuna slott, köpte Baderskan 2018 för att byggnaden återigen skulle kunna bli ett badhus, eller ett så kallat spa. 

Under 2022 påbörjade Svenska kulturpärlor renoveringen och Strängnäs kommun har sedan också uppfört ett trädäck runt Baderskan, som nu är en del av strandpromenaden. 

Men, som många som vandrat längs med Strandvägen i Mariefred uppmärksammat, avstannade renoveringarna av byggnaden. 

- Anledningarna var covid, inflationen och dåligt med gäster sammanfattar Fredrik.

Nu är man igång igen med den utvändiga renoveringen.

- Vi murar grund för bjälklag och har börjat resa stommen för tillbyggnaderna. 

Man har tagit bort de tidigare verandorna och ska nu bygga nya. Efter det ska man fortsätta med att göra iordning huset utvändigt. 

- Vi knackar fasad och vi kommer börja plocka ner tak med mera.

Baderskan är tänkt att bli en plats för både Mariefredsbor och turister. Förutom ett spa, som kommer att vara på nedervåningen, blir det också två sviter en trappa upp. Inredningen kommer att gå i klassisk stil. 

- Badhuset blir säkert betydligt lyxigare än när det var varmbadhus senast. Det kommer finnas pooler och olika bastur, säger Fredrik.

För utformningen av ombyggnaderna står byggnadsantikvarie Stellan Ridderstrand och ambitionen är att byggnaden ska återfå mer av det ursprungliga utseendet. 

- Huset kommer behålla sin karaktär, vi återställer och gör till exempel nya fönster i samma stil. 

Annars är Baderskans stomme i stort sett intakt.  

- Den kompletteras med äldre detaljer och sådant som tagits bort under åren fortsätter Fredrik. 

Verandorna ut mot vattnet från 70-talet har man tagit bort. Det fanns inga verandor när huset byggdes men Svenska Kulturpärlor kommer ändå bygga nya. 

- De kommer att bli snyggare än tidigare. 

Fredrik bedömer att Baderskan med de nya sviterna och spa-verksamheten är något som många kan vara intresserade av, både bland människor som bor i Mariefred och som kommer på besök. 

- Vi hoppas och tror på det här långsiktigt, att det här kommer bli ett bra komplement till Värdshuset.

/Katrin Nilsson

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!