Inget förbud mot fyrverkerier och smällare

Publicerad 27 februari, 2023 – av Katrin Nilsson
I Mariefred skulle Carina Kjellström på Djurhuset välkomna ett förbud. Hon ser bara nackdelar med fyrverkerier och smällare.

Ett medborgarförslag om att förbjuda pyroteknik avslogs nyligen av Strängnäs kommun. Anledningen är att man enligt lagen bara kan besluta om ett förbud på nationell nivå. En som har arbetat för detta är riksdagsledamoten Ingela Nylund Watz (S), som flera gånger motionerat om frågan.
– Det upplevs som otryggt av allmänheten, ibland har det använts mot blåljuspersonal och djurlivet far väldigt illa. Det är mina tre främsta skäl till att man ska införa ett förbud mot fyrverkerier och smällare. 

Riksdagsledamoten Ingela Nylund Watz (S) har flera gånger motionerat om frågan kring fyrverkeriförbud.

Ingela har alltså fått motionen nedröstad i riksdagen flera år och har inga förhoppningar att den hon lagt fram förra året kommer att gå igenom i vår. Däremot upplever hon att det finns en stor opinion för ett förbud hos allmänheten.

- Jag har ju suttit i riksdagen sedan 2010 och det här är en av de frågorna jag har fått mest respons på från allmänheten. De säger ”stå på dig”, ”det här är viktigt”. Jag känner att det finns breda lager av allmänheten som tycker att det här borde vara förbjudet. 

I medborgarförslaget som skickats in av Catarina Hedberg till Strängnäs kommun anförs flera argument mot pyroteknik. Ett är att tiden som man använder fyrverkerier har ökat. Det kan till exempel vara två, tre veckor kring nyår. Hon framhåller också att man skrämmer och åsamkar både tama och vilda djur skada, vilket är olagligt enligt djurskyddslagen. Dessutom betonar Catarina miljöproblemen med pyroteknik som sprider giftiga ämnen i vår miljö. Catarina Hedberg understryker också att även om Strängnäs kommun har regler vad gäller pyroteknik i sin allmänna ordningsstadga efterlevs de inte av alla. 

Ett argument mot förbud, som Ingela Nylund Watz får när hon debatterar frågan, är just att kommunen ändå kan reglera det här i den lokala ordningsstadgan, vilket man alltså också har gjort i Strängnäs. 

I den lokala allmänna ordningsstadgan kan man inskränka tiden och platsen då fyrverkerier får användas. I Strängnäs finns idag regler som bland annat fastställer att det råder strikt eldnings- och fyrverkeriförbud i de äldsta delarna av Strängnäs och Mariefreds centrumbebyggelse, och att ingen pyroteknik kan användas närmare än 200 meter från kommunens vård- och omsorgsboenden. I områden med sammanhängande bebyggelse krävs generellt ett polistillstånd utom från klockan 20.00 på nyårsafton och valborgsmässoafton till klockan 01.00 dagen efter.

Carina har haft en inackorderingshäst som var vettskrämd när det var fyrverkerier.

Ett annat argument mot förbud är att, även om man gör försäljning av pyroteknik olaglig kommer det fortfarande vara möjligt att skicka efter fyrverkerier, smällare och raketer från utlandet, vilket gör det svårt att få människor att efterleva förbudet. 

Ingela menar att det är relevanta reflektioner, men att ett förbud ändå skulle förbättra situationen.

- Har man ett förbud måste rättsvårdande myndigheter förhålla sig till det. Ett förbud är absolut. Det är det enda sättet att få slut på det här. 

Något som diskuteras intensivt är alltså att många djur lider när det är fyrverkerier och smällare som avfyras i närheten. 

I Mariefred skulle butiksägare Carina Kjellström välkomna ett förbud. Som ägare av Djurhuset kommer hon i kontakt med många djurägare och får vittnesmål om vilket lidande fyrverkerierna orsakar. Hon ser bara nackdelar.

- Det är onödigt. Det är inte bra för miljön. Det är dyrt och djuren mår dåligt. För hundar är det till exempel svårt. Många ligger bara och skakar.

Hon har själv flera hästar och en hund som inte är så känsliga, men hon har också haft en inackorderingshäst som var vettskrämd när det var fyrverkerier. Carina märker också att de vilda djuren drabbas.

- Jag bor på landet och där hör man hur djuren skriker ute i skogen. De är skräckslagna. 

Har man djur som hästar är det också farligt med fyrverkerier. 

- När man ska ta ut och in hästar är man jätteorolig för att det ska komma en smäll. Det här är väldigt stora djur och man kan komma i vägen och få en spark ifall den blir rädd. 

Carina tänker att det finns bättre alternativ än fyrverkerier och smällare. 

- Varför har man till exempel inte en lasershow istället? 

Att byta sina fyrverkerier och istället göra en lasershow är också något som flera kommuner har anammat. Dessutom har många kommuner, på samma sätt som Strängnäs, gjort begränsningar vad gäller tid och plats då pyroteknik är tillåten. Men ett totalförbud tror Ingela Nylund Watz kommer dröja. 

- Jag hoppas att jag i framtiden kommer att kunna få min motion genomröstad. Men uppförsbacken är ganska brant.

Nominera till klimat- och hållbarhetspris

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Strängnäs kommuns klimat- och hållbarhetspris delas varje år ut till lokala företag och föreningar som gör insatser för en hållbar utveckling.

Fram till den 15 augusti går det att nominera en förening eller ett företag som:  

Främjar människors hälsa, livskvalitet, delaktighet

Återbrukar och minskar avfall

Främjar hållbara transporter

Skapar engagemang och förändring

... eller på andra sätt bidrar till en mer hållbar kommun!

Vinnarna presenteras på näringslivsgalan den 26 september.

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

Michael från Åker blev årets kock

Uppdaterad 31 oktober, 2024, Publicerad 31 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Foto: Samuel Unéus

Michael Andersson vann finalen av årets kock och kan se fram emot ett år med många spännande uppdrag. Både att delta i tävlingen och att vinna var fantastiskt tycker han.

- Det var sjukt magisk och jätteroligt att få titeln Årets kock. Tävlingen pågår ju ganska många veckor och då är det väldigt förlösande att gå hela vägen med någonting man tror på.

När MT/Måsen talar med Michael i slutet av oktober har han ännu inte riktigt hunnit landa efter utmärkelsen till Årets kock.

- Jag vet några saker jag kommer att göra nu, men vi kickar igång först nästa år egentligen. Sedan får vi se hur mycket tid det tar och vad jag vill göra av det året.

Michael lever idag i Stockholm, men bodde tidigare i Åkers styckebruk. Han flyttade dit när han var tonåring och hans föräldrar och hans lillasyster bor fortfarande kvar i Åker.

Det tog lite tid innan han bestämde sig för kockyrket.

- Efter nian bodde jag kvar i Åkers styckebruk medan jag pluggade teater i Södertälje.

Det var efter gymnasiet som Michael kom på att han ville bli kock.

- Jag hoppade på en snabbutbildning i Norrtälje och på den vägen är det.

Som köksmästare på restaurang Celeste har han redan nått framgångar eftersom restaurangen i våras, elva månader efter öppningen, fick en Michelinstjärna.

- Det är superhärligt att starta någonting och få fina recensioner. Folk verkar gilla det vi gör och att få en stjärna efter bara elva månader är också helt otroligt.

Michael tycker att han under Årets kock gjort väldigt bra rätter som han är nöjd med. På samma gång vet man inte hur de andra ligger till medan man tävlar.  

- Jag försökte att inte fundera någonting på de andra deltagarna. Man vet ju inte ifall de är snäppet vassare, så det är en oro som man hela tiden är. Men det kändes väldigt bra när jag gick in i tävlingen.

På samma gång var det ett och annat som inte exakt följde planeringen han gjort.

- Det handlade om tidsschemat och lite småsaker som inte riktigt blev som jag hade tränat på. Det satte lite griller i huvudet på en.

Kåldolme på anka med kål och krispigt äpple. Foto: Magnus Skoglöf.

En uppgift var att, som en hyllning till Tore Wretman som en gång tog initiativet till Årets kock, göra en modern upplaga av den klassiska kåldolmen. Michael gjorde en variant där han använde kött från anka och lokalt odlad kål.

Hållbarhet var ett stort fokus i tävlingen. En av tre uppgift var att laga en rätt med blåmusslor och en valfri fisk, där man hade en maxbudget i koldioxidekvivalenter. Koldioxidekvivalenter mäter klimatpåverkan och här räknade man hela vägen från att livsmedlet producerats till det nått butiken.

Grillad tartar på gös och blåmussla. Picklad kålrabbi och äpple. Buljong på shiitake och libbsticka med en sabyone. Foto: Magnus Skoglöf.

 

Ett annat sätt att minska sitt klimatavtryck är att äta vegetariskt. Årets kock innehöll också en vegetarisk tävlingsuppgift. Till den fick deltagarna, redan före sommaren, i uppdrag att konservera råvaror från perioden juni-augusti, berättar Michael.

- Det handlar ju om inläggning och fermentation, att pickla, sylta, torka, frysa.

I tävlingsmomentet säsong möter säsongfick deltagarna sedan använda de råvaror som de konserverat under sommaren och komplettera med säsongsråvaror från oktober.

- Jag gjorde en grillad ragu. Det var en potatisrätt där jag bland annat använde mina mjölksyrade vaxbönor och lök. Sedan tog jag svamp efter säsong, som rödgul- och svart trumpetsvamp och kantareller, förklarar Michael.

Potatis med ragu på mjölksyrade vaxbönor, grillad skogssvamp. Foto: Magnus Skoglöf.

Dessutom använde han libbsticka och persilja som han grillade, samt potatisskum.

- Avslutningsvis gjorde jag en svampsky som jag smaksatte med egentillverkad svensk pesto och blandade i ragun precis i slutet.

Ragun blev en av de maträtter som gjorde att han fick högsta poängen av alla i tävlingen och nu stundar ett spännande år för Årets kock, Michael Andersson.