Eva Söderberg är en av de som engagerat sig för änderna. Hon är känd i Mariefred för sitt arbete med djuren och hon ifrågasätter hur kommunen agerar.  

- I många kommuner tar man ansvar för att mata änderna men det gör inte Strängnäs. Här sätter man upp skyltar i stället för att stoppa människor från att ge dem mat. 

I flödena på sociala medier kan man se en del frågor som ställs till kommunen om varför man inte kan underlätta för den grupp med änder som är kvar över vintern. En fråga är ifall kommunen inte skulle kunna ordna med en pump för att försäkra att det finns öppet vatten. Kristina Svinhufvud, VA- och återvinningsstrateg på Teknik- och servicekontoret svarar att det inte är aktuellt. 

- Vi har inte någon pump och håller öppet nere vid hamnen, för vi vill att de ska hålla sig borta från tätbebyggt område. 

Istället föreslår Kristina som en möjlighet att de som är oroade över änderna själva kan samarbeta med någon markägare som bor utanför tätbebyggelsen och skapa en utfodringsplats där. 

- Jag har ingenting emot att man kontaktar markägare och stödfodrar, med rätt foder såklart, och håller öppet vatten till fåglarna. Men Strängnäs kommun har inte för avsikt att göra det inom tätorterna.

Tidigare har Strängnäs kommun haft en pump för att hålla vattnet öppet till sjöfåglar i Mariefreds hamn och det har också varit tillåtet att mata dem. Numera finns alltså skyltar vid vattnet, där det står att det är förbjudet att mata sjöfågel i hela hamnområdet. 

Frågan är vad skylten har för status. Regeln finns nämligen inte med i kommunens ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter”. Det har tagits ett beslut om ordningsföreskrifterna i kommunfullmäktige, men då saknades alltså det här förbudet mot fågelmatning i hamnområdet. 

- Det har missats, konstaterar Kristina. 

Något som är en källa till debatt är ifall flyttfåglar som änder stannar kvar på grund av att de blir matade. 

- Att fåglar matas centralt i tätort medför förutom ett ökat antal skadedjur på matplatser också högre risk att fåglarna tappar sitt naturliga beteende och till exempel inte söker sig vidare söderut när deras naturliga föda börjar ta slut in på hösten, säger Kristina.

Eva Söderberg, som i många år matat änderna i Mariefred, menar att det inte stämmer för änderna här.

- Varför ska man inte kunna mata dem? De kommer ändå inte att sticka iväg. Ibland har jag väntat med att mata dem till december – de flyttar inte ändå.  

Matningsförbudet vid vattnet menar hon gör att änderna söker sig upp mot staden. Ifall man kunde mata dem vid vattnet skulle de inte gå runt på stadens gator, säger Eva.

- De går på stan istället och är helt medtagna.

Forskning visar att inte alla änder i Mälardalen flyttar söderut. Om man tittar på orsaken finns inte tillräckligt med underlag för att säga säkert, men att många änder är uppfödda i fångenskap är troligtvis en anledning. Eva är övertygad om att de flesta änderna som stannat över vintern i Mariefred kommer från gårdar som fött upp dem och sedan släppt ut dem för jakt. Hon märker att änderna är väldigt oskygga. 

- Man kan se att de är väldigt tama. De är präglade på människor.

Änderna i Mariefred har alltså många som månar om dem, men det finns också bevis på motsatsen. Två år i rad, 2016 och 2017, blev ett antal änder i Mariefred dödade med råttgift. Kommunens anställda var tvungna att samla in döda och döende änder som låg i vattnet. Händelsen polisanmäldes men ännu har ingen gripits. 

Som helhet engagerar sig många för sjöfåglarna i hela Strängnäs kommun. I Strängnäs matar Djurskyddet till exempel sjöfågel vid reningsverket, där det är öppet vatten. 

Sedan finns det enskilda eldsjälar som Margareta. Hon bor vid Mälaren och har matat änderna i 25 år. Hon började när gården intill där hon bodde började släppa ut änder, som hon märkte inte klarade sig över vintern. På sitt lilla ställe har hon installerat en pump för att hålla vattnet öppet och matar dem där. 

- Nu har jag några hundra som kommer upp hit varje dag. 

Margareta menar att det är viktigt att mata dem för att hon förstår deras situation. 

- De här änderna kläcks i maskin och sen blir de matade. De tas ifrån sina föräldrar. Under de första dagarna av sitt liv präglas de på människor. De borde ha en mamma som följer dem under ett halvår och lär dem saker, men de har de inte. Mamman skulle tagit dem till flocken, som skulle flyga söderut. 

Jordbruksverket uppskattar att cirka 700 000 fåglar (gräsänder, fasaner och rapphöns) sätts ut varje år i Sverige. Ingen har exakta siffror på hur många av dem som dör samma säsong, men undersökningar som gjorts pekar mot att det är cirka 25% av gräsänderna som skjuts där de sätts ut. Det finns ingen statistik på hur många av de änder som överlever jakten som klarar sin första vinter, men forskning från Högskolan i Kristianstad pekar på att överlevnaden är låg.

- Efter att de släpps ut får de klara sig själva. Det är cyniskt att man inte matar dem under vinterhalvåret, när de har vant sig vid det, säger Margareta.