Öppna förskolorna tillbaka i Mariefred och Åker

Uppdaterad 26 mars, 2023, Publicerad 26 mars, 2023 – av Jennifer Lundkvist
Eva-Lotta Luthin har lång erfarenhet av kommunal förskoleverksamhet och ser fram emot sin nya roll. Hon kommer att arbeta i både Mariefred och Åkers styckebruk.

Intresset kring öppna förskolor fortsätter att växa. Efter några månaders uppehåll har man rekryterat ny personal och har nu äntligen kunnat öppna igen.

Sedan december har de öppna förskolorna i Mariefred och Åkers styckebruk varit stängda på grund av personalbrist. Efter några månaders rekryteringsarbete kan man nu öppna verksamheten igen.

– Dessa öppna förskolor öppnades som projektform för första gången den 6 oktober 2022, säger Lisa (Elisabet) Nilsson, som är utvecklingsledare i Strängnäs kommuns förskolor. Sedan dess har det varit många besökare.

I Mariefred är förskolan placerad i gamla apotekets lokal på Mariefreds vårdcentral. I Åkers styckebruk ligger den i utkanten av ett villaområde, och vägg i vägg med den kommunala förskolan Skämby.

Lisa förklarar att förskolan är det första steget i det svenska utbildningssystemet och ska lägga grunden för det lärande som fortsätter resten av livet.

– Förskolan har en egen läroplan och undervisningen leds av förskollärare, men det finns också annan personal som bidrar till att barnen får utvecklas och lära som till exempel barnskötare.

MT/Måsen besökte öppna förskolan på Vallvägen i Åkers styckebruk strax före nyöppningen.
Den 28 mars öppnar förskolan i Mariefred på nytt och den 30 mars i Åkers styckebruk.

Hon förklarar att den öppna förskolan är en kompletterande form av förskoleverksamhet som riktar sig till barn som ännu inte är inskrivna på kommunal förskola. Den erbjuder barn en pedagogisk gruppverksamhet samtidigt som den kan ge föräldrar stöd i sin föräldraroll. Man lyssnar också på föräldrarnas önskemål och erbjuder samtal och rådgivning inför exempelvis inskolning på vanlig förskola.

– Den största skillnaden är att till den öppna förskolan kommer barnet i en vuxens sällskap, till skillnad från en förskola där vårdnadshavarna lämnar över barnet till förskolans personal för att sedan kunna arbeta eller studera.

Lisa Nilsson (Elisabet) arbetar som utvecklingsledare i Strängnäs kommuns förskolor.

Öppna förskolan i Strängnäs har funnits i många år och när de i Mariefred och Åkers styckebruk var tvungna att stänga valde flera föräldrar att åka dit istället. Att nu kunna öppna förskolorna igen tycker Lisa känns väldigt bra.

– Det har varit väldigt uppskattat att vi har haft öppet i både Mariefred och Åker. Vi har haft vårdnadshavare som har undrat när vi ska öppna igen då de har saknat mötesplatsen som öppna förskolorna faktiskt är.

Den 28 mars öppnade förskolan i Mariefred på nytt och den 30 mars i Åkers styckebruk. I Mariefred kommer man att utöka öppettiderna till två dagar per vecka; onsdag 9–12 och 13–15:30 samt fredag förmiddag 9–12. I Åkers styckebruk kommer man dock fortsätta ha öppet en dag i veckan, nämligen torsdagar mellan klockan 9 och 12 och 13 och 15.30.

Eva-Lotta Luthin har arbetat inom förskola i många år och som förskollärare i elva år, men då endast inom kommunala verksamheter. Hon är ny pedagog och förskollärare på de båda öppna förskolorna och också nyupplärd inom konceptet.

– Den största skillnaden är att föräldrarna är med, säger Eva-Lotta. Om du är föräldraledig kan du komma hit.

Sedan december har de öppna förskolorna i Mariefred och Åkers styckebruk varit stängda.

Enligt statistik från Skolverket fanns öppna förskolor fanns i 209 av 290 kommuner år 2021. Den hösten mättes antalet öppna förskolor till 487 stycken. I en rapport från Sveriges kommuner och landsting är den öppna förskolan ”genom sina fria arbetsformer, upparbetade samarbeten samt inriktning mot nyblivna föräldrar [...], en lämplig arena för att arbeta med målgrupperna”.

– Det är en väldigt efterfrågad verksamhet, säger Eva-Lotta.

Trots att hon inte tidigare arbetat inom öppna förskolor har hon lång erfarenhet och ser fram emot sin nya utmaning.

– Det ska bli spännande. Jag har jobbat inom förskola sedan 1996 och har ganska mycket erfarenhet att dela med mig av till föräldrar.

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

Michael från Åker blev årets kock

Uppdaterad 31 oktober, 2024, Publicerad 31 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Foto: Samuel Unéus

Michael Andersson vann finalen av årets kock och kan se fram emot ett år med många spännande uppdrag. Både att delta i tävlingen och att vinna var fantastiskt tycker han.

- Det var sjukt magisk och jätteroligt att få titeln Årets kock. Tävlingen pågår ju ganska många veckor och då är det väldigt förlösande att gå hela vägen med någonting man tror på.

När MT/Måsen talar med Michael i slutet av oktober har han ännu inte riktigt hunnit landa efter utmärkelsen till Årets kock.

- Jag vet några saker jag kommer att göra nu, men vi kickar igång först nästa år egentligen. Sedan får vi se hur mycket tid det tar och vad jag vill göra av det året.

Michael lever idag i Stockholm, men bodde tidigare i Åkers styckebruk. Han flyttade dit när han var tonåring och hans föräldrar och hans lillasyster bor fortfarande kvar i Åker.

Det tog lite tid innan han bestämde sig för kockyrket.

- Efter nian bodde jag kvar i Åkers styckebruk medan jag pluggade teater i Södertälje.

Det var efter gymnasiet som Michael kom på att han ville bli kock.

- Jag hoppade på en snabbutbildning i Norrtälje och på den vägen är det.

Som köksmästare på restaurang Celeste har han redan nått framgångar eftersom restaurangen i våras, elva månader efter öppningen, fick en Michelinstjärna.

- Det är superhärligt att starta någonting och få fina recensioner. Folk verkar gilla det vi gör och att få en stjärna efter bara elva månader är också helt otroligt.

Michael tycker att han under Årets kock gjort väldigt bra rätter som han är nöjd med. På samma gång vet man inte hur de andra ligger till medan man tävlar.  

- Jag försökte att inte fundera någonting på de andra deltagarna. Man vet ju inte ifall de är snäppet vassare, så det är en oro som man hela tiden är. Men det kändes väldigt bra när jag gick in i tävlingen.

På samma gång var det ett och annat som inte exakt följde planeringen han gjort.

- Det handlade om tidsschemat och lite småsaker som inte riktigt blev som jag hade tränat på. Det satte lite griller i huvudet på en.

Kåldolme på anka med kål och krispigt äpple. Foto: Magnus Skoglöf.

En uppgift var att, som en hyllning till Tore Wretman som en gång tog initiativet till Årets kock, göra en modern upplaga av den klassiska kåldolmen. Michael gjorde en variant där han använde kött från anka och lokalt odlad kål.

Hållbarhet var ett stort fokus i tävlingen. En av tre uppgift var att laga en rätt med blåmusslor och en valfri fisk, där man hade en maxbudget i koldioxidekvivalenter. Koldioxidekvivalenter mäter klimatpåverkan och här räknade man hela vägen från att livsmedlet producerats till det nått butiken.

Grillad tartar på gös och blåmussla. Picklad kålrabbi och äpple. Buljong på shiitake och libbsticka med en sabyone. Foto: Magnus Skoglöf.

 

Ett annat sätt att minska sitt klimatavtryck är att äta vegetariskt. Årets kock innehöll också en vegetarisk tävlingsuppgift. Till den fick deltagarna, redan före sommaren, i uppdrag att konservera råvaror från perioden juni-augusti, berättar Michael.

- Det handlar ju om inläggning och fermentation, att pickla, sylta, torka, frysa.

I tävlingsmomentet säsong möter säsongfick deltagarna sedan använda de råvaror som de konserverat under sommaren och komplettera med säsongsråvaror från oktober.

- Jag gjorde en grillad ragu. Det var en potatisrätt där jag bland annat använde mina mjölksyrade vaxbönor och lök. Sedan tog jag svamp efter säsong, som rödgul- och svart trumpetsvamp och kantareller, förklarar Michael.

Potatis med ragu på mjölksyrade vaxbönor, grillad skogssvamp. Foto: Magnus Skoglöf.

Dessutom använde han libbsticka och persilja som han grillade, samt potatisskum.

- Avslutningsvis gjorde jag en svampsky som jag smaksatte med egentillverkad svensk pesto och blandade i ragun precis i slutet.

Ragun blev en av de maträtter som gjorde att han fick högsta poängen av alla i tävlingen och nu stundar ett spännande år för Årets kock, Michael Andersson.

”Läskigt men spännande” att åka Spöktåget

Publicerad 30 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Spöktåget har blivit en kär tradition i Mariefred. Efter en blygsam start 2019 är det nu en kuslig helhetsupplevelse. Medlemmarna i föreningen klär ut sig till ljusskygga varelser och stryker runt på stationen. Vagnarna är inte bara fulla av spindelnät och rasslande skelett utan där kan man också när som helst få närkontakt med häxor och spöken.

Det första Spöktåget avgick från Mariefreds station 2019. Då var det några entusiaster i föreningen som körde ett hundratal spänningssökande resenärer fram och tillbaka till Läggesta. I år var det drygt 1700 som åkte Spöktåget.

Johanna och hennes son Einar Quantacquapende hade för att fira dagen tagit på sig varsin skelettkostym och var glada att de träffat på så många likasinnade.

- Det är många spöken både på stationen och tåget, konstaterar Johanna.

Einar är bara tre år och de är första gången de åker tåget på Halloween.

- Han har inte hunnit med så många Spöktåg ännu.

De bor i Eskilstuna men är glada att de valde att åka till Mariefred den här dagen. Einar gillar spöken och tyckte Spöktåget var roligt och lite mer skrämmande än spöket Laban som han också tycker mycket om.

- Det var lite läskigt men spännande att åka med Spöktåget, förklarar Johanna.

De är imponerade över hur hela Mariefred lagt manken till för att kunna bjuda alla på en spännande Halloween.

- Vi har knackat dörr med bus och godis innan vi kom till Spöktåget.

Johanna ger hela Mariefred bästa betyg för Halloweenupplevelsen.

- Det är kul att det är så mycket och så fint ordnat här.

Efter Spöktågsturen tänker de också besöka Gripsholm slott för att gå på temavisningen Skymningsslottet.

På museijärnvägen fortsatte på lördagen Halloweenfirandet även när mörkret lagt sig över staden. Från stationshuset torn nåddes man av skrämmande musik och ett mystiskt ljussken. Där spelade en spöklik orkester som ibland avbröts av en häxa som berättade om alla sina ondsinta planer inför Halloween.

För den som blev lite sugen kaffe och kaka och vågade sig in i järnvägens kafé kunde anblicken av en hjärna och några avhuggna fingrar som låg på ett uppläggningsfat ha hämmat aptiten något.

Då kunde man kanske trösta sig genom att köpa sockervadd eller churros som också erbjöds av Mariefreds sockervadd på stationen.

Vissa, som Felicia och Lova, hade rest en bit för att kunna uppleva Halloween i Mariefred.

- Vi kommer från Kungsör och var sugna på att göra något speciellt den här dagen, berättar deras mamma.

Både Felicia och Lova har på sig en imponerande mundering. De är kritvita i ansiktet men svartmålade kring ögonen, vilket ger ett ruggigt intryck. Lova har dock tonat ner skrämseleffekten lite med en gullig kattröja.

- Jag tror att de ska föreställa någon slags vampyrer förklarar mamma.

Järnvägen får också beröm för helhetsupplevelsen. Bland annat nämner de den spöklika biljettexpeditionen.

Biljetterna bokas under Halloween på nätet så påpassligt hade rasslande skelett och andeväsen bott in sig på biljettkontoret. Den som steg in fick kisa i alla röken och ville man lämna in resgods fick man samsas med en demon från gångna tider som trädde fram som en ljusgestalt genom röken.