Små lögner och stora

Uppdaterad 13 februari, 2023, Publicerad 1 februari, 2023 – av Ylva Liljeholm
En bra sak är att vissa fakta är enkla att kolla upp. Presstödsregler till exempel. Eller vad som gäller för ålfiske. Eller om det begicks ett terrorbrott i Sverige i februari 2017.

Det ljugs i stort som i smått. Putin och Trump är exempel på män med en ljugpotential utöver det vanliga. Att ljuga är för dem lika naturligt som att dricka vatten. Eller vodka. Eller vad de nu dricker.

Min dotters partner tillhör den minoritet av det mänskliga släktet som inte kan ljuga. Häromdagen kom mitt treåriga barnbarn och hennes bonussyster travande med munnarna fulla av Dumlekola, fast det inte var lördag.
- Vi äter godis, sa mitt barnbarn och strålade som bara en treåring som just avslöjat en vuxen kan göra.
- Mamma hade godis i fickan, sa bonussystern. Och det är inte lördag!

En vuxen som inte ens klarar en vit lögn om vad man har eller inte har i fickan. Ovanligt fall men lite gulligt på något sätt.

Enligt psykologiprofessorn Pär-Anders Granhag ljuger vi främst av två anledningar. Antingen för att undvika skuld och straff eller för att vinna fördelar. Den första kan man kalla för en defensiv lögn. Man vill skydda sig själv eller någon annan helt enkelt. Den offensiva lögnen handlar mer om att få ett övertag, en belöning eller nå andras beundran. Man kanske ligger risigt till i en konkurrenssituation och tar till lögnen i ett desperat försök att kravla sig upp på banan igen. Det finns många anledningar att ljuga. I stort som i smått. 

Så har det nog alltid varit även om det känns som att ljugandet har fått bre ut sig oförblommerat på sista tiden. Och lögnarna skäms inte ens längre. Kanske banade Trump vägen för andra maktpersoner. Han ljög ju från dag ett, även om saker som en enkel faktakoll kunde rätta till på en sekund. Hur många som närvarade vid hans installation, att det varit ett terrorattentat i Sverige i februari 2017, att Obama inte var född i USA. Alla visste att han ljög, men hans anhängare valde att tolka lögnerna som ”alternative news”. Det funkade ju länge och väl, kanske fortfarande. Och en och annan svensk makthavare har anammat konceptet. 

Ett annat sätt att handskas med lögner är att göra som PM ”Ålgate” Nilsson. Han blir påkommen med att fiska ål illegalt, ljuger om det för polisen tills en lokaljournalist för nys om saken, erkänner eftersom det är oundvikligt, skriver ett pudlande inlägg på Facebook där han nödtorftigt förklarar sig. Sen håller han sig undan media. Ingen journalist kommer åt att ställa en enda liten följdfråga. Nilsson litar på att andra nyheter kommer att ta över och att ”Ålgate” går i graven utan att någon får möjlighet att fylla i de logiska luckorna i hans enda uttalande (detta skrivet med reservation för att han gör ett uttalande efter att denna text kom till). 

Att inte berätta hela sanningen är också att ljuga. 

Tyvärr tror jag det stora ljugandet är här för att stanna. Allt för många tjänar på lögnen. Det är min spaning för dagen och jag hoppas att jag har fel. Men jag ser och hör lögnerna från makthavare men även från människor i lokalsamhället varje dag. Det enda man kan göra är att tänka själv och ställa sig de klassiska granskande frågorna: Vem är ansvarig för innehållet? Vad är syftet? Vilken är målgruppen? När skapades materialet? Varför skapades materialet? Är detta något jag kan lita på?

En bra sak är att vissa fakta är enkla att kolla upp. Presstödsregler till exempel. Eller vad som gäller för ålfiske. Eller om det begicks ett terrorbrott i Sverige i februari 2017. 

Ljuga är lätt men den som ständigt ljuger tappar också i trovärdighet. 

PS: Ett streamingtips! På SVTPlay kan man hitta en fransk dokumentär som heter ”Historiens bästa lögner”. Den ska jag grotta ner mig i.

Potatis är bäst

Publicerad 21 april, 2026 – av Öfre Slotts Media

Jag tycker att färskpotatis är det godaste som finns på våren. Potatis överhuvudtaget är nog det bästa. Variationerna på tillagning!

Tänk om man skulle strandsättas på en öde ö och man bara fick ha med sig två livsmedel, vad skulle ni ta med er?

Jag väljer definitivt potatis och purjolök. Det är också typ det enda jag odlar själv och som hinns med under den intensiva trädgårdsmästarsäsongen och tomater förstås.

Purjolöken kan man köpa som små plantor och dela och sätta ut om man inte hunnit så frön. De ska nämligen sås tidigt, gärna i februari-mars.

Men potatisen, den sätter man när jorden reder sigsom man brukar säga, och det är när jorden är ca 8 grader, vilket är någon gång i början av maj.

Det går också att sätta potatis längre in på sommaren, det blir bara senare skörd.

Det kommer en hel del potatisproffsodlare till Smedjans trädgård, med potatisfårorna förberedda i långa rader, de delar med sig av tips på bästa sätten att få bra skördar och god potatis, vilket vi tycker är roligt.

Det kommer även de som aldrig satt en potatisknöl i jorden någonsin. Räds icke! Det är enkelt att odla och roligt att skörda.

Sättpotatisen är framtagen för att ge högre skörd och för att undvika sjukdomar på

plantorna. Så använd dem och inte vanlig matpotatis. Det finns många olika sorter, både tidiga och sena, stora och små, delikatesspotatisar och till och med blåa och rosa sorter. Tänk rosa potatismos!

Så här gör du:

1. Öppna upp och ta ut potatisarna ur nätpåsen de köps i och lägg dem i t ex en äggkartong. Placera ljust och gärna svalt. Då bildas fina små knubbiga groddar som gör att skörden blir tidigare och plantorna lite kraftigare. Det kan ta 2-3 veckor innan fina groddar har poppat ut. Det går även att sätta dem utan groddning, det tar bara lite längre tid för dem att bli klara.

2. När jorden blivit varm nog är det dags att sätta dem i jorden. De är frostkänsliga, så håll koll på nattemperaturen och täck med fiberduk om det blir risk för frost. Odlar man i hinkar kan man ju ha dem på en varm solig plats, de går ju att flytta runt om man orkar bära.

Gör en fåra i den väldränerade och gödslade jorden eller gräv en grop och lägg potatisen med groddarna uppåt med ca 20-30 cm mellanrum och ca 60-70 cm mellan raderna. Täck med jord.

Dubbla pallkragar är också ett bra sätt att odla på.

Själv odlar jag i 40-50-liters planteringskrukor. Jag häller plantjord upp till ca 1/4 del av krukan, gärna med 1-2 liter kogödsel iblandat, och lägger ner 2 st potatisar (eller 3 fast det blir trångt). I en vanlig hink räcker det med en potatis, men det är bra om kärlet är rymligare, då blir skörden

större. Lägg på jord så att potatisarna blir helt täckta.

3. När blasten vuxit till ca 10-15 cm täcker man med mer jord, så att bara lite grönt sticker upp. Så håller man på och täcker/kupar potatisarna under hela säsongen. Ljuset får inte nå potatisarna, då får de svårare att bilda nya knölar.

Glöm inte att vattna vid behov. Det ska vara lätt fuktigt i jorden för att det ska bli bra skörd.

4. Skörda: Det tar ca 8 veckor för tidiga sorter, om man odlat i hink eller i pallkrage kan man ofta skörda ännu tidigare. Färskpotatis till midsommar!

Känn försiktigt med händerna i jorden och ta upp när de är lagom stora. För potatissorter som är bra till lagring väntar man till blasten vissnar innan skörd så att skalet hinner bli lite tjockare.

Det är en härlig känsla att gå ut och gräva upp sin egen odlade potatis, jag lovar!

Lycka till!,

Ninna Lindström

Trädgårdsmästare på Smedjans trädgård i Mariefred

Strängnäs växer snabbare än planerat – men förråden hänger inte med

Uppdaterad 30 mars, 2026, Publicerad 29 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Hundratals nya lägenheter byggs runt om i kommunen, men många av dem saknar de förvaringsutrymmen som invånarna är vana vid. Det är en tystlåten baksida av bostadsboomen.

Strängnäs kommun är inne i en av sina mest expansiva perioder på decennier. Kommunens eget mål är att invånarantalet ska öka med 1,5 procent varje år, men i verkligheten har kommunen vuxit med cirka två procent de senaste åren. Siktet är inställt på 50 000 invånare år 2040, och för att möta det behöver kommunen bygga fler bostäder och levande miljöer i hela kommunen under de kommande åren. Strangnas

Byggkranarna syns på flera håll. I Södra stadsskogen ska det byggas 400 bostäder, och i Brobyholm i Åkers Styckebruk är 350 till 500 nya bostäder på gång. I Norra staden vid Eldsund planeras det på sikt för en stad i staden – ett område som kan rymma 11 000 till 14 000 nya invånare, att jämföra med Strängnäs tätort som i dag har drygt 15 000 invånare, enligt lokala rapporter.

Det är imponerande siffror. Men bakom dem döljer sig ett praktiskt problem som sällan diskuteras i planhandlingarna.

Lägenheterna är moderna. Förråden är borta.

De nya bostäderna som nu byggs i Strängnäs är genomgående moderna, energieffektiva och genomtänkt planerade. Något de däremot ofta saknar är stora förvaringsutrymmen. Källare, rymliga förråd och separata garageplatser var länge en självklarhet i svenska bostäder, men i dag är de antingen borttagna för att pressa byggkostnader, eller inräknade som dyra tillval. Detta har gjort att förvaring och förråd i Strängnäs blir mer och mer en lyxvara.

Många av dem som visat intresse för de nya lägenheterna bor inte i Strängnäs i dag, utan är öppna för att flytta från Stockholm. Det är en grupp som ofta bor i villor eller stora lägenheter, och som tar med sig ett helt liv av prylar – cyklar, kajaker, skidutrustning, verktyg, barnvagnar, hobbygrejer – in i ett mer kompakt boende.

Klyftan mellan hur man bodde och hur man bor nu kan bli påtaglig från dag ett.

En nationell trend når Mälardalen

Problemet är inte unikt för Strängnäs. Regeringen gav i juni 2025 Boverket i uppdrag att se över och föreslå lättnader i kraven på fasta förråd i studentbostäder och särskilda boenden för äldre, med tanken att förvaring i stället ska kunna erbjudas efter efterfrågan. Det visar på en tydlig riktningsförändring: förrådet är inte längre en självklar del av bostaden.

I praktiken innebär det att allt fler hushåll behöver lösa sin förvaring på egen hand – antingen genom smarta inredningslösningar hemma, gemensamma utrymmen i fastigheten, eller externa alternativ utanför hemmet.

"Ingen tänker på det förrän flyttbilen är packad"

För den som just har tecknat kontrakt på en ny tvåa i Måsen eller en trea i Södra stadsskogen är frågorna om förvaringsutrymme ofta de sista som dyker upp – och de första som ställer till det på plats.

Strängnäs är en kommun som lockar med sina kvaliteter: närheten till Mälaren, den historiska stadskärnan, snabbtåget mot Stockholm. Strängnäs kombinerar småstadens trygghet och lugn med ett rikt kulturliv och promenadstråk. HSB Det är ett erbjudande som fungerar. Men att leva i en stad som växer snabbt innebär också att infrastrukturen kring det vardagliga livet, inklusive var man förvarar det som inte får plats i lägenheten, behöver hänga med.

Målet är att hälften av de nya invånarna ska bosätta sig i Strängnäs stad, enligt kommunens samhällsbyggnadsstrateg. Det är en ambition som kräver mer än nya husbyggen. Det kräver att hela vardagslogistiken fungerar, inklusive frågan i bakgrunden om var grejerna faktiskt ska stå.

 

Hej! Snart är det vår!

Uppdaterad 30 mars, 2026, Publicerad 16 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Vi kommer att skriva lite krönikor om trädgård framöver. Det känns roligt!

Planen är att ge lite matiga tips om det som hör trädgård till.

Vi fick ju faktiskt en vinter i år!

Inget slaskande runt i blötsnö veckor i sträck, utan isande kyla, snö, skidspår, skridsko-isar och pulkabackar. Härligt ändå!

När sedan snön smälter, solen börjar värma och fåglarna kvittrar, då den första dagen när man känner att nu är våren på gång…

Då är det som att trycka på en knapp, många börjar tänka ’trädgård’. Jord, fröer, odling, sätta potatis…göra upp en plan för sommaren, räfsa och påta i jorden eller fixa fint på balkongen.

Då händer också ofta något märkligt hos vissa (läs män), de bara måste ta sågen i handen och resolut gå ut för att ’beskära’ fruktträden.

Många tror, för att ett träd ska anses beskuret så ska i princip allt

rakas bort från kronan varje år. Efter denna ’rakning’ blir trädet jättestressat och börja skjuta nya hundratals skott för att kompensera för bladmassan den förlorat då det rakades året innan.

De nya skotten, så kallade vattenskott, är alla de små pinnar som sticker rakt upp på träd som blivit behandlade på ovan givna sätt.

Här följer nu en liten uppmaning eller en lagom uppläxning, som jag finner mig nödgad att skriva.

Vi måste vara rädd om våra fruktträd!

Ta inte bort alla vattenskott!

Trädet har ett rotsystem att försörja och kapar man bort för mycket så svarar det med att skjuta massor av nya skott för att kunna bilda nya blad. Det blir en ond cirkel.

För att bryta det behöver man beskära varsamt och rätt, man tar aldrig mer än max ca 30% av kronan och det är jätteviktigt hur grenarna och skotten tas bort!

Lämna inte tappar dvs små stumpar, ’rockhängare’, som sticker ut, då kan trädet inte läka såret som blir när man tagit bort en gren.

Träd som beskurits på detta hårda sätt år efter år blir till slut försvagade och sjuka.

När trädet måste lägga all energi på att bilda ny bladmassa, försummas även bildandet av fruktved, där frukten utvecklas, och det blir färre frukter.

Vill man inte ha så mycket frukt kan man beskära mer av fruktskotten istället.

Det är svårt att beskriva beskärning i en text. Detta är bara en kort resumé av ett stort och viktigt ämne.

Glöm inte att det faktiskt finns utbildade människor inom ämnet som tur är.

Hjälp finns att få!

Ta det varligt med våra fruktträd vi vill ju att de ska leva länge!

Hej från

Ninna

Trädgårdsmästare, Smedjans trädgård i Mariefred

En fredagseftermiddag i november

Publicerad 16 november, 2025 – av Öfre Slotts Media

Macken rivs i Åker. Den fick inte en sommar till och i sanningens namn var det nog många som missunnande den det, som utvecklingen sett ut. Ingen mysig pratstund med bensinmacksföreståndaren eller bläddrande i aktuella nyhetsblad, inget kaffe och snicksnack om bilens skick och andra angelägna ämnen. 

Bara en skugga återstod av den förr så glansfulla inrättningen, ett sargat kalt hus på en tomt till brädden fylld med bråte och fallfärdiga fordon. Många har sänt en sorgens tanke till utvecklingen, som den en gång livfulla macken genomgått. 

Kan man hoppas nu på nytt liv för macktomten. På kommunens hemsida blickar endast den gamla förkastade detaljplanen med de höga impopulära husen emot en när man försöker få klarhet. 

Och macktomten står där i kylan och väntar på nya utsikter och möjligheter som förhoppningsvis kommer att kunna glädja Åkersborna och försköna bygden. 

Även i Mariefred är det kallt men idag har några solstrålar vaskats fram ur den sedan flera dagar regntunga himlen. Vintern verkar oåterkalleligt på väg att damma ned i vårt hörn av världen. Nu väntar vi bara på snömodd, blixthalka, stormvarning, köldchock och dagar när mörkret ligger som en tjock, kvävande filt över hela landet. Nu behöver vi tokmysa för att kunna komma vidare. Fram med pyntet! Ställ ut tomtarna, snart är julen ändå här. 

Tänk inte sedan på, när temperaturen sjunker ytterligare, att nu kan du faktiskt dö ifall du inte har något hem. Vi har bosatt oss i en ände av världen där man behöver ett ombonat hus för att leva. Så dumt! Varför gjorde vi det?

Nere i hamnen träffar man på Mariefreds änder som också verkar avvaktande till att kölden nu kommit. Det är bara att burra upp sig, spara på energin och drömma sig bort till soligare sommardagar. Dagar när pärona i hembygdsgårdens trädgård låg i aptitliga drivor på marken och blommorna prunkade runt Gripsholms slott. 

Nu väntar också stålbadet för alla miljövänliga pendlare som valt att färdas med Mälartåg.

Prövningarna inträffar ofta när temperaturen krupit rejält nedåt och man står på Läggesta station och väntar på det beramade tåget, som än en gång kommit på avvägar. Det har drabbats av personalbrist, sen vändning, individer på spåret eller signalfel. När väntan blir lång är man tvungen att stå blickstilla. Varje rörelse gör att en liten pust med arktisk luft tar sig in under jackan och försätter kroppen i katastrofläge. 

Det finns också en inte försumbar risk, för en ensam vinternatt på Läggesta station. Här kan man nämligen bli fast när bussen lämnat det sista sorgligt försenade tåget bakom sig och inga taxibilar finns att tillgå i nejden. 

Här förs tankarna till vänthusen på perrongen. Det finns ingen värme i de felkonstruerade små glasbyggnaderna, men de stoppar vinden en smula. Om man blir strandad på Läggesta station en natt, är det här man ska kura ihop sig för att få lite välbehövlig sömn? 

Troligare är väl att man får bita i det sura äpplet och ta en riktigt kall, mörk och oönskad nattpromenad på väg 223.

//Katrin Nilsson