Ni vet scenen med riddaren och döden från Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”? Och hur det parodierats otaliga gånger. Den senaste parodin jag såg var riktigt rolig. Den går så här:
– Vem är du?
– Jag är Mälartåg!
– Kommer du för att hämta mig?
– NEJ!
Fyra rader som sammanfattar många tågpendlares erfarenheter, inte bara av Mälartåg utan även SJ, MTR och säkert andra tågbolags tillkortakommanden. Och alla har de så mycket att skylla på. ”Det går inte att rekrytera personal” (tips: förbättra arbetsvillkoren), ”det kom ett kraftigt snöfall (tips: inse på vilken breddgrad vi bor och inhandla tågmaterial därefter), ”vi hade inte räknat med en sån anstormning av resenärer” (tips: folk brukar resa vid storhelger – anpassa er kapacitet efter det).
SJ kan inte sälja biljetter till påsk eftersom Trafikverket ligger efter med sin banunderhållsplanering. Tågvärdar ersätts med kameror på Stockholms pendeltåg, vilket leder till att lokförarna sjukskriver sig i protest. En egen upplevelse av Mälartåg häromdagen var att tåget kom flera minuter innan avgångstid, men att dörrarna hölls stängda så vi fick stå i snålblåsten på perrongen och frysa. Eftersom vi resenärer blivit stela som pinnar i kylan tog det lång tid att ta sig in i tåget när dörrarna väl gått upp, så tåget avgick försent i alla fall.
Så lyssnar jag på radio, ett inslag från Ukraina där Alexandr Kamyshin, VD för det statliga järnvägsbolaget Ukrzalianytsia intervjuas om det faktum att tågen för det mesta har en 90-95-procentig punktlighet – trots att landet är i krig. Trots att mer än 300 järnvägsarbetare dödats och runt 1000 skadats. Trots att Ryssland satsar extra mycket på att bomba infrastruktur. När tågen ändå blir försenade, som vid Joe Bidens besök i Kiev, går Kamyshin personligen ut och ber det ukrainska folket om ursäkt.
I Sverige har man masat sig upp till 87 % punktlighet, delvis genom att ta bort avgångar (då ökar ju chansen att övriga ska komma i tid).
Jag googlar detta unikum till ukrainsk VD och ser en bild på en kraftfull man i mohikanfrisyr som säger sig älska rödvin och att springa maraton. Han säger att ”något måste vara pålitligt under kriget”.
Sen googlar jag SJ:s VD Monica Lingegård som med Hermes-sjal runt halsen beskriver 2022 som ”problematiskt och utmanande” och att ”SJ fungerar i ett komplext sammanhang”.
Sug på den ett tag. Det är alltså den svenska VD:n som använder ord som problematiskt, utmanande och komplext för att förklara biljettförsäljningshaveri och tågförseningar, inte VD:n som verkar i ett krigshärjat land. Han går i stället ut offentligt och ber folket om ursäkt när tågen inte kommer i tid. Han verkar inte anse att ord som problematisk, utmanande eller komplext hör hemma i hans uppdrag. Hans uppdrag är att se till att tågen rullar när de ska och dit de ska eftersom de är en livlina för hans folk.
Jag funderar varför det är på detta viset. Kanske handlar om motivation. Sverige har blivit ett land där infrastruktur säljs ut på en marknad och på en marknad är det vinst som gäller i första hand. Även för statliga bolag. Om tågen kommer i tid och resenärerna dit de ska är det en bonus och kanske en lättnad, men inte huvuduppdraget. För Kamyshin handlar det om liv och död. Han och hans medarbetare har något att kämpa för – på riktigt. Tågen räddar bokstavligen liv genom att fungera som rullande fältsjukhus, genom att transportera råvaror in och ut ur landet och evakuera flyktingar. Förutom att de fraktar människor som ska till sina arbeten, hälsa på sina släktingar eller åka på semester. Sånt där vardagligt som faktiskt också pågår i ett krig.
