https://mariefredstidning.se/orter/mariefred/torners-vid-torget-ett-hus-med-anor/

Historia

Törners vid torget – ett hus med anor

Publicerad 14 juni, 2023 – av Anna Löfving

Det har nyss varit 500-årsjubileum i Mariefred, och på en mängd andra ställen i Sverige, och riktigt så länge har inte Törners hus på torget i Mariefred varit med – men snudd på. Sedan 2007 har Mariefreds tidning/Måsen haft förmånen att hyra nedervåningen på huset på Kyrkogatan och genom alla år har husets historia intresserat. Till slut sätter nuvarande ägare Mikael Hernfalk och jag oss ner för att prata om det gamla vitputsade hustes långa liv.

Supannee och Mikael Hernfalk bor numera permanent i Törners hus vid torget i Mariefred och trivs bra. ”Vi har inga planer på att flytta”, säger Mikael och tillägger att ett hus som det här ”håller en sysselsatt”.

– När min mormor Karin Törner gick bort i mitten av 1990-talet tog jag över huset. Jag och min fru Supannee äger det sedan dess och bor numera här permanent.

Men husets historia är som sagt mycket längre än så. Mikael börjar med att berätta om sin morfar Filip, som föddes 1896 – samma år som hans far Jakob byggde huset på Kyrkogatan 8. Jacob Törner var en driftig man, byggmästare, som föddes i Mariefred 1860. Han ligger bakom många vackra gamla anrika byggnader i stan, som Baderskan, Biohuset, Jugendhuset och flera andra.

– Det passade ju bra att han också satt i byggnadsnämnden, skrattar Mikael. Gjorde nog saken enklare.

När Jakob föddes fanns två andra hus på platsen för det nuvarande. De låg dels utmed Garvare gränd, där hans far Carl Ludvig tillsammans med hustru Clara och flera barn bodde. När Carl Ludvig dog 1880 ärvde Jakob och en av hans systrar det ena huset och en annan syster det andra huset – som låg i hörnet Kyrkogatan/Storgatan. I det huset fanns då en speceriaffär vid namn Elin på hörnet. Beslutet blev att riva faderns gamla hus och 1896 stod istället ett stort vitmålat hus i puts färdigt. Mikael säger att anledningen till den nya byggnaden var att Jakob, som då träffat sin hustru Dorotea, ville ha ett större och bättre hus och även driva mer verksamhet där.

– Egentligen var Jakob glasmästare från början och hans far spannmålshandlare. På gården bakom huset finns än idag kvar ett bryggeri från 1800-talet. Där bryggde de öl och läsk och hade utskänkningstillstånd.

I det nya huset etablerades snart ett café, som fick namnet Pelles café. Varför det fick heta så är oklart eftersom ingen i familjen bar det namnet. Jakob och Dorotea fick många barn, men bara tre överlevde till vuxen ålder. Ett av dem, Berta, tog över ansvaret för cafét 1918. Brodern Bertil for till Amerika och Filip, Mikaels morfar, gick till sjöss. Mikael berättar att familjen länge trodde att han dött till havs.

– Han hördes inte av på många år, så till sist ville de dödförklara honom. Men då dök han upp!

1921 gifte sig Filip med Karin, som kom från Trosa, och 1923 öppnade de Fiskhandeln, vars skylt finns kvar på hörnet av huset. Eftersom Filip jobbat som fiskare i många år och även ägde fiskevatten norr om Taxinge var fiskhandel ett naturligt val av verksamhet.

– Men min morfar var en mångsysslare, säger Mikael. Bland annat var han uppfinnare av en massa underliga saker.

Fiskhandeln kom så småningom att övertas av en Alvar Hellström, som drev verksamhet i lokalen i femtio år. Han avslutade affärerna 1983. Idag har Mikael och Supannee ett litet loppis där.

– Vi har öppet när det passar oss. När det är mycket folk i stan och det finns intresse.

Morfar Filips syster Berta och hennes man Peter drev Pelles café fram till 1939, då mariefredsbon Ruth Sandmark tog över. Hon fortsatte caféverksamheten i Törners hus till 1946, då hon flyttade sin verksamhet tvärs över gatan. Än idag syns skylten på hennes nya café, Elvira Holm, på väggen där. På Kyrkogatan 8 hade det då bedrivits café i precis 50 år. Mikael passar på att klargöra en sak.

– Många tror att det var hos Elvira Holm som Greta Garbo fikade en gång, men det är fel. Det var på Pelles café och det sägs att koppen hon drack ur länge fanns bevarad här.

Ett av Filips och Karins barn fick heta Marianne och hon föddes 1931. På 50-talet flyttade hon till Stockholm för att arbeta som modist och där träffade hon Bengt, Mikaels pappa. Han var guldsmed, men arbetade också med annat. I mitten på 1960-talet föddes Mikael och hans syster. När föräldrarna blev pensionärer flyttade de till Mariefred. Mikael minns sin pappas entusiasm över den lilla staden.

– Han trivdes så bra här. Efter ett tag kände han och mamma alla.

Fiskhandeln har än idag kvar skylten som minner om forna tider.

Eftersom Bengt hade ett stort intresse för naturen och sjölivet hjälpte svärfar Filip honom att bygga båtar. Mikael minns hur hans pappa ofta begav sig till ålderdomshemmet, där morfar Filip tillbringade sina sista år, för att fråga om råd.

– Farsan byggde flera båtar, bland annat en som jag köpte tillbaka för några år sedan.

Om det var morfars eller pappas stora båtintresse som gjorde det, men redan som liten sprang Mikael själv – när han besökte Mariefred – ner till bryggan när ångfartyget S/S Mariefred la till. Efter att som ung ha arbetat med andra saker fick han så småningom en anställning som reparatör och maskinist på båten. En tjänst som varande i 45 år och som avslutades abrupt förra året.

– Det är tråkigt att det blev så, särskilt som kapten Claes nu gått bort, men man måste tänka framåt. Jag trivs bra i Mariefred och med ansvar för det här huset är jag aldrig sysslolös.

Dorothea Törner 1924 hustru till byggmästaren Jakob.

Mikael och Supannee, som för ett par år sedan flyttade tillbaka till det gamla släkthuset vid torget planerar att bo kvar här så länge de lever. De trivs utmärkt och att bo i ett hus där historiens vingslag är så påtagliga tror Mikael gör gott för själen.

– Samtidigt som det är nyttigt att resa bort ibland, säger han och ler. Vi är mycket i Thailand på vintrarna och reser en del också i övrigt.

Mikael har själv skrivit om sin släkts historia och lite av det kan du läsa här:

Törners tid i Mariefred tar sin början i Örebro, där bagaren Bengt Törner 1724 får sonen Johan. Efter studier flyttar Johan till Åkers Styckebruk, där han får anställning som bokhållare och under 1750-talets början kommer han till Mariefred. Där arbetar han som bokhållare och befallningsman på Kungsladugården.

Sedan 2007 har Mariefreds tidning/Måsen haft förmånen att hyra nedervåningen på huset på Kyrkogatan och genom alla år har husets historia intresserat.

1762 köpte Johan Wiggeby mellangård, belägen någon kilometer norr om Mariefred. 1796 dör Johan och sönerna Carl och Pehr tar över jordbruket. Carl är kapten i Södermanlands regemente och är ute i krig fram till 1814. Endast 52 år gammal dör Carl i lungsot på Wiggeby och gården delas mellan änkan Wendela och brodern Pehr, som är lagman i Stockholm. Wendela och sonen Carl Ludvig, som är rustmästare och spannmålshandlare, säljer sin del i Wiggeby och flyttar in till Mariefred. Där köper man 1828 gård 9-10, nuvarande Callanderska för 2 733 riksdaler. För detta fick man inte bara gården, utan även arrende av åkrar, ängar och skog utanför staden.

Redan 1830 säljs allt på exekutiv auktion för 1 925 riksdaler och familjen flyttar till gård 58 vid Rådhustorgets östra sida. För gården betalar de 1 000 riksdaler. På den tiden sträckte sig gård 58 utmed Kyrkogatan mellan Garvaregränd och Storgatan och med ett mindre enplanshus mot Garvaregränd. Efter Carl-Ludvigs död revs huset och sonen Jakob byggde ett nytt på platsen. Huset var färdigt 1896 och står där än idag.

Då Jakob påbörjade bygget var hans yrke glasmästare. Det kan vara en anledning till det stora antalet glasrutor i huset. Varje fönster består av fyra ramar och lika många innerfönster, vilket på övervåningen ger nittiosex glasrutor. Från början var det lika många på nedervåningen. Det var god kvalitet på fönsterbågarna, då flertalet av dem på övervåningen än i dag sitter kvar med originalglas från 1896

Jakob inköpte tre stycken lador utanför Mariefred och använde virket till huset, som är byggt med stående timmer. På övervåningen var det två bostäder, varav den ena bestod av ett rum och kök. Enligt Jakobs fars testamente skulle modern nämligen få bo kvar på gården till sin död. Den andra lägenheten bestod av tre rum och kök.

1946 flyttade Astra in i lokalen på nedre plan och hade där förpackning av läkemedel fram till 1948. Därefter flyttade Tornkläder in i lokalen med sina sömmerskor.

1952 öppnade Curt Olsson Mariefreds Radio & Elektriska med i huvudsak Skantic produkter i sortimentet. Under de sista åren fram till 1983 var det Lasse Lindström som drev verksamheten. Därefter tog Rolf Andersson Ljud & Bild över fram till 1985.

Från 1986 till 1996 var det olika antikaffärer i lokalen, därefter djuraffär fram till 1999. År 2000 flyttade Cervera in i lokalen med sin kontorsverksamhet och 2007 kom Mariefreds Tidning/Måsen till fastigheten och är som bekant än i dag kvar i huset vid torget.

Fastigheten har även en inte alltför okänd lokal i Garvaregränd, nämligen Fiskhandeln som senast våren 2023 blev föremål för konstnärligt skapande, då Mikael Gustafsson skapade ett diorama av fasaden. /Mikael Hernfalk

Teaterkungen på Slottets tiljor

Publicerad 6 december, 2025 – av Öfre Slotts Media

Att säga att Gustav III älskade teatern är ingen överdrift. Den passionen gjorde att han både blivit en symbol för scenkonsten och främjat dess utveckling.

Rikssalen är nästan fullsatt. På Gripsholms slott har den här dagen samlats en stor skara åhörare för att lyssna på intendent Josefine Lindqvist och f.d. slottsuppsyningsman Jim Sjöberg. Sitt föredrag har de döpt till Från Preludium till Ridå – en odyssé med Jim och Josefine i Gustav III:s teatervärld.

Gustav III var under sitt liv verksam både som dramatiker, regissör, teaterdirektör och skådespelare.

Jim Sjöberg inleder dock med att ta loven av en myt som cirkulerade på Gustav III:s tid; att hans teaterintresse hindrade honom från att fullgöra sina plikter som regent.

- Gustav III blev anklagad för att försumma landet för teatern, men det var orättvist.

Inte heller förstörde han kyrkan som tidigare fanns i tornet för att låta bygga sin teater.

- Kyrkan, som då var i dåligt skick, revs 1738 enligt Karl Fredrik Ljungman och Gustav III föddes 1746, så det var inte hans fel.

Att han älskade teatern är däremot ingen myt och de teaterintresserade har mycket att tacka Gustav III för. En är den Kungliga dramatiska teatern på Nybroplan i Stockholm.

På Dramaten finns också passande nog Gustav III:s teater på Gripsholms slott avbildad. Teaterbesökaren som går en trappa upp till Dramatens vackra Marmorfoajé kan där se Gustaf Cederströms målning, där Gustav III lyckönskar skådespelerskan och hovsångerskan Elisabeth Olin på Gripsholmsteaterns scen.

Gustav III grundade Kungliga dramatiska teatern (KDT) år 1788, men teatern vid Nybroplan byggdes först 1908. Under Gustav III:s tid fick teatern sin första hemvist i den ombyggda Arsenalen (tidigare Palatset makalös) vid Kungsträdgården i Stockholm.

Innan dess hade Gustav III också låtit bygga Kungliga operan vid Gustav Adolfs torg.

Första teatern i Gripsholms slott var liten och intim, både åskådarplatser och scen byggdes i samma våningsplan i tornet.

- Det var Sofia Magdalena som i hemlighet lät bygga en liten scen för att överraska Gustav III som blev mycket glad, berättar Jim.

Till skillnad från den nuvarande teatern fanns här varken loger eller speciellt mycket teknik.

Scenen användes flitigt, men Gustav III ville ha något mer exklusivt. Därför gav han 1781 Erik Palmstedt i uppdrag att bygga en riktig teater på Gripsholms slott.

- Gustav III ville akut ha en teater på Gripsholm. Här spelades hutlöst mycket, ofta tre pjäser per kväll, berättar Josefine.

Genom intrikata lösningar lyckades Palmstedt med konststycket att bygga en fullt utrustad teater i tornet. För att gå i land med detta gjorde han en påbyggnad och fick på det sättet plats med både, scen, kulisser, auditorium, samt utrymme för skådespelarna bakom scen.

Dessutom rymdes maskineriet som gjorde att man kunde byta kulisserna, göra ljudeffekter, hissa ned skådespelarna från taket med mera.

Stilen blev nyklassicismens, tornets form gjorde det också naturligt att Palmstedt kunde låta sig inspireras av den romerska teatern.

Teatern på Gripsholms slott är unik för att den har stått orörd sedan man senast spelade teater där på Gustav III:s tid.

För att fortsatt bevara den till eftervärlden används den inte heller som teater, men de publika delarna är öppna för besökarna på slottet.

/Katrin Nilsson

Baderskan återuppstår i Mariefred

Publicerad 18 oktober, 2025 – av Öfre Slotts Media

Den gamla Strandrestaurangen genomgår en metamorfors. När man nu inrättar ett spa och återtar det gamla smeknamnet Baderskan, kan man säga att cirkeln är sluten.

- Det blir ett varmbadhus som förr i tiden, berättar Fredrik Åström, VD för Svenska kulturpärlor, som nu åter är igång med renoveringarna.

Svenska kulturpärlor, som äger Baderskan på Strandvägen, har nu efter ett uppehåll återupptagit arbetet.

- Det är jätteskönt. Vi borde ha satt igång för länge sen egentligen, förklarar Fredrik.

Han kan inte idag säga när hela anläggningen kommer att stå klar.

- Vi koncentrerar oss på att få det färdigt utvändigt till att börja med.

Baderskan ligger vackert beläget i Mariefreds hamn. I början av 1900-talet byggdes det för att bli varmbadhus, men senare har det också varit bland annat turistinformation och restaurang.

Arkitekt var W. Fagerström och byggmästare var Jacob Törner och A. Helin från Mariefred. Baderskan stod färdig 1915.

Svenska kulturpärlor, som bland annat också äger Gripsholms värdshus, Dufweholms slott och Södertuna slott, köpte Baderskan 2018 för att byggnaden återigen skulle kunna bli ett badhus, eller ett så kallat spa.

Under 2022 påbörjade Svenska kulturpärlor renoveringen och Strängnäs kommun har sedan också uppfört ett trädäck runt Baderskan, som nu är en del av strandpromenaden.

Men, som många som vandrat längs med Strandvägen i Mariefred uppmärksammat, avstannade renoveringarna av byggnaden.

- Anledningarna var covid, inflationen och dåligt med gäster sammanfattar Fredrik.

Nu är man igång igen med den utvändiga renoveringen.

- Vi murar grund för bjälklag och har börjat resa stommen för tillbyggnaderna.

Man har tagit bort de tidigare verandorna och ska nu bygga nya. Efter det ska man fortsätta med att göra iordning huset utvändigt.

- Vi knackar fasad och vi kommer börja plocka ner tak med mera.

Baderskan är tänkt att bli en plats för både Mariefredsbor och turister. Förutom ett spa, som kommer att vara på nedervåningen, blir det också två sviter en trappa upp. Inredningen kommer att gå i klassisk stil.

- Badhuset blir säkert betydligt lyxigare än när det var varmbadhus senast. Det kommer finnas pooler och olika bastur, säger Fredrik.

För utformningen av ombyggnaderna står byggnadsantikvarie Stellan Ridderstrand och ambitionen är att byggnaden ska återfå mer av det ursprungliga utseendet.

- Huset kommer behålla sin karaktär, vi återställer och gör till exempel nya fönster i samma stil.

Annars är Baderskans stomme i stort sett intakt.

- Den kompletteras med äldre detaljer och sådant som tagits bort under åren fortsätter Fredrik.

Verandorna ut mot vattnet från 70-talet har man tagit bort. Det fanns inga verandor när huset byggdes men Svenska Kulturpärlor kommer ändå bygga nya.

- De kommer att bli snyggare än tidigare.

Fredrik bedömer att Baderskan med de nya sviterna och spa-verksamheten är något som många kan vara intresserade av, både bland människor som bor i Mariefred och som kommer på besök.

- Vi hoppas och tror på det här långsiktigt, att det här kommer bli ett bra komplement till Värdshuset.

/Katrin Nilsson

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947.

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

Related

Related

Related

Related

Related