15-årige Fredrik Lindholm: ”Till slut blir man fartblind”

Publicerad 17 februari, 2023 – av Malin Rosén
Fredrik går i klass 9A på Mariefreds skola och hade från början inga planer på att syssla med motorsport.

Nu börjar Fredrik Lindholm från Stallarholmen sin första säsong inom Aquila Formula 1000. Han är 15 år gammal och drömmarna är stora. Med siktet inställt på en karriär inom motorsporten Formel 1 satsar Fredrik och hans mamma Annica Klebrant Lindholm hela deras fritid på att uppnå hans dröm. 

Stallarholmsbon Fredrik Lindholm börjar nu sin första säsong inom Aquila Formula 1000.

Fredrik går i klass 9A på Mariefreds skola och hade från början inga planer på att syssla med motorsport. Strängnäs kommun har ingen racekartklubb, men av en slump fick han provköra racekart i Järfälla och efter det växte hans intresse. Kort därefter köpte de hans första racekart och sedan dess har han tävlat i tre år. Nu har han tagit sin licens för att köra sin nya Aquila racingbil i Aquila Formula 1000 – vilket är instegsklassen till de stora formelklasserna. 

– Jag körde mest för att det var kul i början, men nu är drömmen att bli bättre för att så småningom ha en karriär inom Formel 1. Aquila Formula 1000 är instegsklassen till formelklasserna, där man ska lära sig att köra racingbil på bana och hur man minimerar risker för att krascha, säger Fredrik.

Det går åt mycket tid och energi att ta sig till olika körfält och tävlingar, men det har blivit ett gemensamt intresse för både Fredrik och Annica, som gör det hela som ett team. De har utvecklat vänskapsband och ett kontaktnät över hela Sverige och vid tävlingar jagar Annica sponsorer för att Fredrik ska kunna utvecklas inom motorsporten.

– Baksidan med den här sporten är att den är väldigt dyr. Bilarna och underhållet av dem kostar mycket och sedan är det alla resor med släp till tävlingar. Samtidigt är det väldigt roligt och vi får uppbackning och hjälp av mekaniker från Speedlab, men det blir stora utgifter och i längden behöver man sponsorer, säger Annica. 

Själva bilen kan man inte köra på vanliga vägar utan de måste fraktas via släp. Fredrik och Annica försöker träna så mycket som möjligt på Malmby flygfält och GTR Motorpack i Eskilstuna under helgerna, så det blir mycket att köra fram och tillbaka. Tävlingarna är ofta en längre bit bort, men gemenskapen och umgänget på plats gör det värt mödan och Annica är glad att Fredrik har ett intresse som han brinner för. 

– Det är kul med farten och att träna för att bli bättre. Sedan är det kul med alla kompisar som kommer med sporten också och att man har ett gemensamt intresse med alla som kör, säger Fredrik. 

Fredrik försöker träna så mycket som möjligt på Malmby flygfält och GTR Motorpack i Eskilstuna under helgerna.

Nu blir det en fullspäckad Aquila Formula 1000-säsong, som sätter igång i april och slutar i oktober. Hittills har de bokat in åtta deltävlingar och sammanlagt är elva helger tillägnade motorsporten.

– Det är alltid lite nervöst precis innan säsongen sätter igång och inför första åket, eftersom att det är mycket som kan gå fel. Men när man väl är ute och kör blir man tillslut fartblind och då är det bara kul, säger Fredrik.

Vi säger Hej till varandra här! 

Uppdaterad 15 mars, 2026, Publicerad 24 januari, 2026 – av Öfre Slotts Media

– Från Måsenområdet når du Kungsbergets skidort på drygt två timmar.

– Tryggt, lätt, personligt och roligt – så vill vi att Kungsbergets skidort ska upplevas av våra gäster.   

 

Det är början av januari och nye vd:n Joakim Carlsson har tagit en paus för att prata med MT/Måsen. Den senaste perioden har kanske inte varit direkt enkel för honom och övrig personal, eftersom först stormen Johannes orsakade problem och sedan det ymniga snöovädret ställde till det. Trots allt som skapat utmaningar är Joakim på gott humör.  

Vi har duktiga medarbetare, som hjälpts åt med kaoset. Anläggningen var stängd ett par dagar, men nu är allt som det ska igen.   

 

Kungsberget finns det 25 skidbackar med olika svårighetsgrad. Från de enklaste med möjligheter för nybörjare att lära sig åka till de svåraste, svarta, backarna för de som är duktiga och åkt mycket utför. Joakim säger att alla ska känna sig välkomna, men att de flesta som besöker dem är familjer med barn i olika åldrar. Många kommer från områdena runt Stockholm och Mälardalen.  

– Det tar drygt två timmar med bilen från Strängnäs, så en del åker till och med över dagen hit.  

 

De flesta bor dock kvar en eller flera nätter på något av de 470 olika boendena som erbjuds. Det är allt från mindre lägenheter med fyra bäddar till större stugor eller lodger av olika slag. Viktigt för de ansvariga är enkelheten, vilket bland annat innebär att all utrustning kan bokas i förväg hemifrån. När man kommer till sin lägenhet i Kungsberget väntar skidor, pjäxor och annat på en utanför dörren.  

Ingenting ska kännas krångligt när man kommer till oss, intygar Joakim. Det behövs till exempel ingen bil för att ta sig till backarna eller restaurangerna. Allt är nära och enkelt att komma till. 

 

Trots att man kan tro motsatsen är en snörik vinter i Sverige positivt för Kungsberget. Visserligen kanske vissa stannar kvar hemma i Strängnäs och Nykvarn för att åka pulka och skidor på längden, men intresset för att åka slalom i Kungsberget ökar alltid när det blir vinter i övriga landet.  

– Människor får direkt upp ögonen för skidåkning när snön kommer, berättar Joakim. En snöfattig vinter är inte bra för oss.  

 

Dock har skidorten 600 snökanoner att tillgå när den riktiga snön” lyser med sin frånvaro. Det behöver vara ett par minusgrader för att omständigheterna ska vara på topp, men det vanliga är att backar och övrig verksamhet är i full gång mellan Lucia och påsk. Under lovveckor och större helger gör man klokast i att boka i god tid, men övriga perioder brukar det finnas plats. 

Det vanligaste är att folk stannar torsdag till söndag, men man kan stanna längre eller kortare än så.   

 

Eftersom det finns kök i alla lägenheter och stugor brukar många laga sin egen mat, men den som vill kan gå till någon av restaurangerna i området. Mat av olika slag erbjuds liksom på helgerna afterski med musik och bar. Kungsberget är inget ställe för festande ungdomar, men självklart kan man ta en öl om man vill det. Fokus är dock inte där.  

Det viktigaste för oss är tryggheten och att alla trivs, säger Joakim. Vi har många äldre gäster och småbarn som bor här.  

 

Den som bokar tidigt får en viss rabatt liksom pensionärer. Barn under sex år åker gratis i backarna. Ett liftkort kostar annars cirka 500 kronor per dag, beroende på veckodag, vilket är ett relativt sett ett lågt pris. Joakim vill att alla ska ha råd att åka skidor i Kungsberget.  

Vi ligger bra till prismässigt, vilket är viktigt för oss.  

 

Många av de som arbetar på skidorten är från trakten och fortsätter sina anställningar också sommartid. Då kan man utnyttja omgivningarna till cykling, paddling och andra friluftsaktiviteter. Dock är vintersäsongen den viktigaste för Joakim och hans personal. Han tycker att han själv fått det roligast tänkbara jobbet.  

Jag älskar att åka skidor och att få ansvara för det här fantastiska stället är en dröm. Jobbet är mer en livsstil än ett arbete. Välkomna hit alla strängnäs- och nykvarnsbor! 

 

 

Nominera till klimat- och hållbarhetspris

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Strängnäs kommuns klimat- och hållbarhetspris delas varje år ut till lokala företag och föreningar som gör insatser för en hållbar utveckling.

Fram till den 15 augusti går det att nominera en förening eller ett företag som:  

Främjar människors hälsa, livskvalitet, delaktighet

Återbrukar och minskar avfall

Främjar hållbara transporter

Skapar engagemang och förändring

... eller på andra sätt bidrar till en mer hållbar kommun!

Vinnarna presenteras på näringslivsgalan den 26 september.

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!