Gunillas pappa vann det första Vasaloppet 1922

Publicerad 15 mars, 2023 – av Jennifer Lundkvist
Ernst Alm med sin segertrofé. Foto: Norsjö Skidlöparmuseum

Sedan starten 1922 har drygt 630 000 människor åkt Vasaloppet, en av de fyra delar som utger en Svensk klassiker. Den 22-årige Ernst Alm blev den första vinnaren.

Ernst hade bara några veckor före loppet fyllt 22 år och är än idag den yngste, manlige Vasaloppsvinnaren genom tiderna.

Den 10 februari 1922 publicerade redaktören Anders Pers i Vestmanlands Läns Tidning (VLT) en artikel om skidsport, där han framförde idén om ett nationellt skidlopp med anknytning till Gustav Vasas flykt mot Norge.

IFK Moras styrelse röstade den 5 mars samma år igenom förslaget om att arrangera Vasaloppet. För att ”kunna anordna tävlingen i stor stil” önskade föreningen 1 000 kr i ekonomiskt bidrag, vilket de fick av Dagens Nyheter som således blev Vasaloppets första sponsor.

Dagarna efteråt utarbetades inbjudan i olika tidningar och den 10 mars registrerades den första anmälan. Inför starten den 19 mars var 139 deltagare anmälda, men endast 119 av dessa kommer till start. Av dessa gick 117 i mål.

I Strängnäs bor Gunilla Alm, dotter till den första Vasaloppsvinnaren Ernst Alm. Hon berättar att hennes pappa var en mycket skicklig skidåkare och att han blev en av de tre som fick chansen att resa till Sälen.

– De hade hört talas om det i IFK Norsjö. Jag tror att Västerbottens-Kuriren hade bidragit så de var tre personer som fick åka.

Tidigt på morgonen den 19 mars gjorde sig deltagarna redo för start. Frukost serverades kl. 04:30 och bestod av ägg, pannkaka och lingonsylt. Temperaturen var fem minusgrader och på marken fanns 75 centimeter snö. En ensam kameraman filmade loppet och skyndade sig mellan platserna för att till sist få med målgången.

Sedan starten 1922 har Vasaloppet växt och blivit en internationell skidtävling som tv-sänds över hela världen. Foto: Vasaloppet

Målgången bestod då av en vitmålad skiva i träram med texten "MÅL" upphängd mellan två flaggstänger. Den kända målgångsskylten kom inte förrän året efter.

Dagens Nyheter var Vasaloppets första sponsor. Dagen efter loppet pryddes förstasidan av Ernst Alms seger.

Ernst Alm hade som längst åkt sex mil och var nervös inför den långa distansen, men lyckades efter 7 timmar, 32 minuter och 49 sekunder gå i mål i Mora. Ernst kände inte till ceremonin så väl och blev förvånad när en kvinna kastade en krans på honom. ”Det var väldigt roligt att åka in i Mora där alla hejade så på mig. Men jag känner mig lite olycklig för att jag i hastigheten nog knuffade till en dam som kom fram och kastade en lagerkrans över mig.”

Ernst hade bara några veckor före loppet fyllt 22 år och är än idag den yngste, manlige Vasaloppsvinnaren genom tiderna. Klubbkamraten Oskar Lindberg kom tvåa och vann sedan året efter med en timme snabbare tid än premiäråret. 1923 var också det första året som en kvinna deltog i loppet.

Gunilla berättar att hennes pappa förutom Vasaloppssegern även tog SM-guld i både 60 km och 20 km och dessutom kom på en sjätteplats i OS Chamonix 1924. Hon minns att han hade ett skåp med medaljer och pokaler, men det var ingenting han skröt om eller nämnde regelbundet.

– Han pratade inte direkt om det, säger hon. Om jag frågade så pratade han, men han var inte så skrytsam av sig.

Efter Ernsts död 1980 skänkte Gunilla och hennes bror priserna till Skidlöparmuseet i Norsjö.

Inför årets Vasalopp var anmälan full, vilket innebar 15 800 personer. Vasaloppet är ett av världens största evenemang och lockar miljontals tv-tittare världen över, men Gunilla är inte en av dem.

– Det är så tråkigt. Första scenen är bra, det är så mycket människor. Jag tittade på det när jag var ung och pappa såg på det.

När Gunilla växte upp fanns det inte så mycket att göra på vintern förutom att åka spark och skidor, men något direkt skidintresse har hon inte ärvt.

– Jag har åkt Tjejvasan, det räckte för mig, säger Gunilla.

På Skidlöparmuseet i Norsjö finns idag flera av Ernst Alms vinster. Foto: Mikael Lindfors

Strängnäs växer snabbare än planerat – men förråden hänger inte med

Uppdaterad 30 mars, 2026, Publicerad 29 mars, 2026 – av Öfre Slotts Media

Hundratals nya lägenheter byggs runt om i kommunen, men många av dem saknar de förvaringsutrymmen som invånarna är vana vid. Det är en tystlåten baksida av bostadsboomen.

Strängnäs kommun är inne i en av sina mest expansiva perioder på decennier. Kommunens eget mål är att invånarantalet ska öka med 1,5 procent varje år, men i verkligheten har kommunen vuxit med cirka två procent de senaste åren. Siktet är inställt på 50 000 invånare år 2040, och för att möta det behöver kommunen bygga fler bostäder och levande miljöer i hela kommunen under de kommande åren. Strangnas

Byggkranarna syns på flera håll. I Södra stadsskogen ska det byggas 400 bostäder, och i Brobyholm i Åkers Styckebruk är 350 till 500 nya bostäder på gång. I Norra staden vid Eldsund planeras det på sikt för en stad i staden – ett område som kan rymma 11 000 till 14 000 nya invånare, att jämföra med Strängnäs tätort som i dag har drygt 15 000 invånare, enligt lokala rapporter.

Det är imponerande siffror. Men bakom dem döljer sig ett praktiskt problem som sällan diskuteras i planhandlingarna.

Lägenheterna är moderna. Förråden är borta.

De nya bostäderna som nu byggs i Strängnäs är genomgående moderna, energieffektiva och genomtänkt planerade. Något de däremot ofta saknar är stora förvaringsutrymmen. Källare, rymliga förråd och separata garageplatser var länge en självklarhet i svenska bostäder, men i dag är de antingen borttagna för att pressa byggkostnader, eller inräknade som dyra tillval. Detta har gjort att förvaring och förråd i Strängnäs blir mer och mer en lyxvara.

Många av dem som visat intresse för de nya lägenheterna bor inte i Strängnäs i dag, utan är öppna för att flytta från Stockholm. Det är en grupp som ofta bor i villor eller stora lägenheter, och som tar med sig ett helt liv av prylar – cyklar, kajaker, skidutrustning, verktyg, barnvagnar, hobbygrejer – in i ett mer kompakt boende.

Klyftan mellan hur man bodde och hur man bor nu kan bli påtaglig från dag ett.

En nationell trend når Mälardalen

Problemet är inte unikt för Strängnäs. Regeringen gav i juni 2025 Boverket i uppdrag att se över och föreslå lättnader i kraven på fasta förråd i studentbostäder och särskilda boenden för äldre, med tanken att förvaring i stället ska kunna erbjudas efter efterfrågan. Det visar på en tydlig riktningsförändring: förrådet är inte längre en självklar del av bostaden.

I praktiken innebär det att allt fler hushåll behöver lösa sin förvaring på egen hand – antingen genom smarta inredningslösningar hemma, gemensamma utrymmen i fastigheten, eller externa alternativ utanför hemmet.

"Ingen tänker på det förrän flyttbilen är packad"

För den som just har tecknat kontrakt på en ny tvåa i Måsen eller en trea i Södra stadsskogen är frågorna om förvaringsutrymme ofta de sista som dyker upp – och de första som ställer till det på plats.

Strängnäs är en kommun som lockar med sina kvaliteter: närheten till Mälaren, den historiska stadskärnan, snabbtåget mot Stockholm. Strängnäs kombinerar småstadens trygghet och lugn med ett rikt kulturliv och promenadstråk. HSB Det är ett erbjudande som fungerar. Men att leva i en stad som växer snabbt innebär också att infrastrukturen kring det vardagliga livet, inklusive var man förvarar det som inte får plats i lägenheten, behöver hänga med.

Målet är att hälften av de nya invånarna ska bosätta sig i Strängnäs stad, enligt kommunens samhällsbyggnadsstrateg. Det är en ambition som kräver mer än nya husbyggen. Det kräver att hela vardagslogistiken fungerar, inklusive frågan i bakgrunden om var grejerna faktiskt ska stå.

 

Vi säger Hej till varandra här! 

Uppdaterad 15 mars, 2026, Publicerad 24 januari, 2026 – av Öfre Slotts Media

– Från Måsenområdet når du Kungsbergets skidort på drygt två timmar.

– Tryggt, lätt, personligt och roligt – så vill vi att Kungsbergets skidort ska upplevas av våra gäster.   

 

Det är början av januari och nye vd:n Joakim Carlsson har tagit en paus för att prata med MT/Måsen. Den senaste perioden har kanske inte varit direkt enkel för honom och övrig personal, eftersom först stormen Johannes orsakade problem och sedan det ymniga snöovädret ställde till det. Trots allt som skapat utmaningar är Joakim på gott humör.  

Vi har duktiga medarbetare, som hjälpts åt med kaoset. Anläggningen var stängd ett par dagar, men nu är allt som det ska igen.   

 

Kungsberget finns det 25 skidbackar med olika svårighetsgrad. Från de enklaste med möjligheter för nybörjare att lära sig åka till de svåraste, svarta, backarna för de som är duktiga och åkt mycket utför. Joakim säger att alla ska känna sig välkomna, men att de flesta som besöker dem är familjer med barn i olika åldrar. Många kommer från områdena runt Stockholm och Mälardalen.  

– Det tar drygt två timmar med bilen från Strängnäs, så en del åker till och med över dagen hit.  

 

De flesta bor dock kvar en eller flera nätter på något av de 470 olika boendena som erbjuds. Det är allt från mindre lägenheter med fyra bäddar till större stugor eller lodger av olika slag. Viktigt för de ansvariga är enkelheten, vilket bland annat innebär att all utrustning kan bokas i förväg hemifrån. När man kommer till sin lägenhet i Kungsberget väntar skidor, pjäxor och annat på en utanför dörren.  

Ingenting ska kännas krångligt när man kommer till oss, intygar Joakim. Det behövs till exempel ingen bil för att ta sig till backarna eller restaurangerna. Allt är nära och enkelt att komma till. 

 

Trots att man kan tro motsatsen är en snörik vinter i Sverige positivt för Kungsberget. Visserligen kanske vissa stannar kvar hemma i Strängnäs och Nykvarn för att åka pulka och skidor på längden, men intresset för att åka slalom i Kungsberget ökar alltid när det blir vinter i övriga landet.  

– Människor får direkt upp ögonen för skidåkning när snön kommer, berättar Joakim. En snöfattig vinter är inte bra för oss.  

 

Dock har skidorten 600 snökanoner att tillgå när den riktiga snön” lyser med sin frånvaro. Det behöver vara ett par minusgrader för att omständigheterna ska vara på topp, men det vanliga är att backar och övrig verksamhet är i full gång mellan Lucia och påsk. Under lovveckor och större helger gör man klokast i att boka i god tid, men övriga perioder brukar det finnas plats. 

Det vanligaste är att folk stannar torsdag till söndag, men man kan stanna längre eller kortare än så.   

 

Eftersom det finns kök i alla lägenheter och stugor brukar många laga sin egen mat, men den som vill kan gå till någon av restaurangerna i området. Mat av olika slag erbjuds liksom på helgerna afterski med musik och bar. Kungsberget är inget ställe för festande ungdomar, men självklart kan man ta en öl om man vill det. Fokus är dock inte där.  

Det viktigaste för oss är tryggheten och att alla trivs, säger Joakim. Vi har många äldre gäster och småbarn som bor här.  

 

Den som bokar tidigt får en viss rabatt liksom pensionärer. Barn under sex år åker gratis i backarna. Ett liftkort kostar annars cirka 500 kronor per dag, beroende på veckodag, vilket är ett relativt sett ett lågt pris. Joakim vill att alla ska ha råd att åka skidor i Kungsberget.  

Vi ligger bra till prismässigt, vilket är viktigt för oss.  

 

Många av de som arbetar på skidorten är från trakten och fortsätter sina anställningar också sommartid. Då kan man utnyttja omgivningarna till cykling, paddling och andra friluftsaktiviteter. Dock är vintersäsongen den viktigaste för Joakim och hans personal. Han tycker att han själv fått det roligast tänkbara jobbet.  

Jag älskar att åka skidor och att få ansvara för det här fantastiska stället är en dröm. Jobbet är mer en livsstil än ett arbete. Välkomna hit alla strängnäs- och nykvarnsbor! 

 

 

Nominera till klimat- och hållbarhetspris

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Strängnäs kommuns klimat- och hållbarhetspris delas varje år ut till lokala företag och föreningar som gör insatser för en hållbar utveckling.

Fram till den 15 augusti går det att nominera en förening eller ett företag som:  

Främjar människors hälsa, livskvalitet, delaktighet

Återbrukar och minskar avfall

Främjar hållbara transporter

Skapar engagemang och förändring

... eller på andra sätt bidrar till en mer hållbar kommun!

Vinnarna presenteras på näringslivsgalan den 26 september.

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!