Semesterloppet rivstartade sommaren i Mariefred 

Publicerad 3 juli, 2023 – av Katrin Nilsson
Semesterloppet är populärt i alla olika åldrar.

Sol och folkfest, det 29 Semesterloppet verkar av allt att döma samlat fler deltagare än förra året och Krister Jonsson som är huvudarrangör är tillfreds med dagen. Ännu ett populärt Semesterlopp är till ända. 

- Fint väder, och alla verkar nöjda. Det är en familjefest. Alla kan delta. Du kan springa, gå eller lufsa. Sedan brukar vi alltid ha sol och så var det i år också.

Att det är så populärt med Semesterloppet beror på att det är lekfullt och roligt tänker Krister. 

- Det är inte på blodigt allvar. De minsta barnen kan ha föräldrarna med och om de behövs bär de dem.  

När barnen kommer i mål får de medalj, dricka, banan och godis. I år var det många i den allra yngsta klassen. 

- De är roliga. De älskar ju det där och sen får de sin banan, dricka och godis. Det lever de länge på 

Bästa pojke och bästa flicka i varje klass får en pokal, men det är bara den första som kommer i mål som får kransen. 

Det lottades ut ett presentkort på 10.000kr på Intersport bland dem som deltagit i Semesterloppet, 10km. Agneta Persson, Strängnäs vann priset.

Dagen börjar med barnklasserna klockan 11.00 och på eftermiddagen är det motionsloppen för de över 13.  

- Att springa 10 km, det största loppet, är det som flest anmält sig till. Sedan har vi bra många barn som kommer och springer. Totalt tror jag att det var mellan 500 och 550. Jag är inte säker ännu. 

På grund av att det var första loppet efter pandemin var det lite färre förra året. 

- Folk hittade inte tillbaka. Det blev kanske 450. Nu ser det mer lovande ut. Innan pandemin har vi legat runt 550 och som mesta var det 650. 

Två större priser lottas ut och det är en cykel till barnen och ett presentkort på Intersport på 10 000 till de vuxna. Krister är noga med att påminna att man ska lämna sin nummerlapp till någon annan ifall man inte är med på prisutdelningen.  

- Ja, tyvärr var det en som inte fick någon cykel för att den inte var där och likadant var det för tiotusenkronorspriset. Den personen var inte heller där och hade inte lämnat nummerlappen till någon. Då drar vi igen för det priset ska ut. Vi tjatar ju och säger att kan du inte vara där, försök att lämna nummerlappen till någon.  

Allt har fungerat bra under dagen tycker Krister. Krister anordnar Semesterloppet tillsammans med IFK Mariefred i samarbete med företagarföreningen Imariefred.nu. 

- Alla har hjälpts åt och vet vad de ska göra, som att dela ut medaljer och alla sakerna till barnen. Det är skönt att ha folk som har varit med tidigare.   

Hela evenemanget har inneburit oräkneliga timmars arbete för Krister.  

- Det går inte att uppskatta. Det är hur mycket tid som helst. Folk tror att det bara är idag och kanske imorgon. Jobbet börjar flera månader innan. Man ska söka tillstånd och allt material ska gås igenom från föregående år. Alla timmar i telefon för att ringa ihop allt folk som ska vara med. Det ska skaffas pokaler och tas in huvudpriserna. Det är en kopiös mängd tid som läggs ner.  

Allt började med Kristers pappa.  

- Det var pappa som ville ha den här tävlingen. Jag och pappa var utomlands och sprang olika maratonlopp då. Då tyckte han att det var ju kul att ha någonting i Mariefred. På den vägen är det. 

Kristers pappa anordnade loppet och Krister hjälpte till. 

- Sedan hjälpte jag mer och mer och sen så bytte vi, och jag har hållit i det.  

Kristers pappa lever inte längre, men de hann göra många resor och sprang tillsammans i olika länder. 

- Vi har sprungit många maratonlopp, pappa och jag.  

Det började med New York och Aten. Sedan var de bland annat i Katmandu. Kuba, Hawaii och Nepal. Favoriten var New York.

- Det är en sådan stämning i New York och så otroligt mycket folk. Det är en skön känsla att springa där.  Andra lopp som vi har sprungit har varit en annan upplevelse. Som när vi var i Nepal eller i Havanna på Kuba. Det var något helt annat. Det var andra utmaningar. Då är löpningen bara en grej för att komma dit och sen upptäcker man orten eller landet.  

Krister började klockan åtta på morgonen och nu efter loppet har man plockat undan på torget. Än återstår en del att göra och sedan blir det ny uppladdning till nästa Semesterlopp, 2024. Krister tänker att han efter 2024 kommer att överlämna det övergripande arrangörsarbetet. 

- Jag vill att någon större sektion i IFK eller några andra ska hjälpa till att ta över. Annars blir det nog bara ett lopp till. Nästa år är det 30-årsjubileum. Sedan är framtiden oviss. 

 

Vi säger Hej till varandra här! 

Uppdaterad 15 mars, 2026, Publicerad 24 januari, 2026 – av Öfre Slotts Media

– Från Måsenområdet når du Kungsbergets skidort på drygt två timmar.

– Tryggt, lätt, personligt och roligt – så vill vi att Kungsbergets skidort ska upplevas av våra gäster.   

 

Det är början av januari och nye vd:n Joakim Carlsson har tagit en paus för att prata med MT/Måsen. Den senaste perioden har kanske inte varit direkt enkel för honom och övrig personal, eftersom först stormen Johannes orsakade problem och sedan det ymniga snöovädret ställde till det. Trots allt som skapat utmaningar är Joakim på gott humör.  

Vi har duktiga medarbetare, som hjälpts åt med kaoset. Anläggningen var stängd ett par dagar, men nu är allt som det ska igen.   

 

Kungsberget finns det 25 skidbackar med olika svårighetsgrad. Från de enklaste med möjligheter för nybörjare att lära sig åka till de svåraste, svarta, backarna för de som är duktiga och åkt mycket utför. Joakim säger att alla ska känna sig välkomna, men att de flesta som besöker dem är familjer med barn i olika åldrar. Många kommer från områdena runt Stockholm och Mälardalen.  

– Det tar drygt två timmar med bilen från Strängnäs, så en del åker till och med över dagen hit.  

 

De flesta bor dock kvar en eller flera nätter på något av de 470 olika boendena som erbjuds. Det är allt från mindre lägenheter med fyra bäddar till större stugor eller lodger av olika slag. Viktigt för de ansvariga är enkelheten, vilket bland annat innebär att all utrustning kan bokas i förväg hemifrån. När man kommer till sin lägenhet i Kungsberget väntar skidor, pjäxor och annat på en utanför dörren.  

Ingenting ska kännas krångligt när man kommer till oss, intygar Joakim. Det behövs till exempel ingen bil för att ta sig till backarna eller restaurangerna. Allt är nära och enkelt att komma till. 

 

Trots att man kan tro motsatsen är en snörik vinter i Sverige positivt för Kungsberget. Visserligen kanske vissa stannar kvar hemma i Strängnäs och Nykvarn för att åka pulka och skidor på längden, men intresset för att åka slalom i Kungsberget ökar alltid när det blir vinter i övriga landet.  

– Människor får direkt upp ögonen för skidåkning när snön kommer, berättar Joakim. En snöfattig vinter är inte bra för oss.  

 

Dock har skidorten 600 snökanoner att tillgå när den riktiga snön” lyser med sin frånvaro. Det behöver vara ett par minusgrader för att omständigheterna ska vara på topp, men det vanliga är att backar och övrig verksamhet är i full gång mellan Lucia och påsk. Under lovveckor och större helger gör man klokast i att boka i god tid, men övriga perioder brukar det finnas plats. 

Det vanligaste är att folk stannar torsdag till söndag, men man kan stanna längre eller kortare än så.   

 

Eftersom det finns kök i alla lägenheter och stugor brukar många laga sin egen mat, men den som vill kan gå till någon av restaurangerna i området. Mat av olika slag erbjuds liksom på helgerna afterski med musik och bar. Kungsberget är inget ställe för festande ungdomar, men självklart kan man ta en öl om man vill det. Fokus är dock inte där.  

Det viktigaste för oss är tryggheten och att alla trivs, säger Joakim. Vi har många äldre gäster och småbarn som bor här.  

 

Den som bokar tidigt får en viss rabatt liksom pensionärer. Barn under sex år åker gratis i backarna. Ett liftkort kostar annars cirka 500 kronor per dag, beroende på veckodag, vilket är ett relativt sett ett lågt pris. Joakim vill att alla ska ha råd att åka skidor i Kungsberget.  

Vi ligger bra till prismässigt, vilket är viktigt för oss.  

 

Många av de som arbetar på skidorten är från trakten och fortsätter sina anställningar också sommartid. Då kan man utnyttja omgivningarna till cykling, paddling och andra friluftsaktiviteter. Dock är vintersäsongen den viktigaste för Joakim och hans personal. Han tycker att han själv fått det roligast tänkbara jobbet.  

Jag älskar att åka skidor och att få ansvara för det här fantastiska stället är en dröm. Jobbet är mer en livsstil än ett arbete. Välkomna hit alla strängnäs- och nykvarnsbor! 

 

 

Assars leksaksindustri i Mariefred – ett minne blott

Publicerad 8 augusti, 2025 – av Öfre Slotts Media

Trots att det föds allt färre barn i Sverige ökar leksaksförsäljningen varje år med cirka fyra procent, och en studie visar att varje barn i snitt har 536 leksaker. En del tillverkas i Sverige men Kina är den stora distributören.

Sverige har en lång historia när det gäller leksakstillverkning. I Gemla leksaksfabrik i Småland började man tillverka leksaker i trä 1866, och företagets grundare Alexis Westerdahl kallades ”den svenska leksaksindustrins fader”.

Även i Mariefred gjordes det leksaker några år i mitten av 1900-talet. En man som hette Assar Persson bodde några år i staden, och mellan 1945 och 1953 drev han företaget ”Assars leksaksindustri” i Slottsbrinken. Han hade arbetat inom leksaksbranschen sedan femtonårsåldern och fått sin skolning hos Brio i Skåne, och fabrikören Persson var inte rädd för att ta risker när det gällde sitt företag. Tyskland hade varit det stora landet när det gällde leksaker men världskriget som just slutat medförde att tyskarna nu hade viktigare angelägenheter att tänka på.

Den kände Mariefredsbon Olle Karlsson, som gick bort 2012, var bland annat under drygt 40 år styrelseledamot i Mariefreds Hembygdsförening och han kom väl ihåg Assar Persson. Han menade att Assars industri hade ”drag av ett slags amerikansk vilda västern-mentalitet … Assar Persson dök verkligen upp som gubben i lådan, och verksamheten blommade upp i en jädra fart”.

Strengnäs tidning skrev om Assars leksaksindustri på hösten 1947, då den sysselsatte 25 man och dessutom gav hemarbete åt ett tjugotal familjer. Assar ansökte hos kommunen om bygglov för att utvidga verksamheten men fick avslag. Reportern spekulerar i hur framtiden kunde ha blivit för Mariefred om kommunen beslutat annorlunda. Allt tillverkades för hand i Assars leksaksfabrik och alla figurer var handmålade. På 1940- och 50-talet satt det ett fjäderverk i nästan alla leksaker som då skulle dras upp med en nyckel. Sådana tillverkades och monterades i ett växthus som låg en bit längre upp i Slottsbrinken.

Assars industrianläggning var ingen prydnad för Mariefred och krönikören Yan skrev i Strengnäs tidning i mars 1922 om de fula lokalerna som skymde ”den vackra utsikten ned mot stadsbebyggelsen och Gripsholms slott”. Men leksakstillverkningen blev en framgång. Redan ett par år efter starten tillverkades ett åttiotal leksaksmodeller. Det var bilar, bussar, flygmaskiner och olika djur, en del mekaniserade, andra inte. En del blev särskilt omtyckta av barnen, men inte den vaggande pingvinen. Enligt Assar berodde det på att ungarna aldrig sett en riktig pingvin men ”hos eskimåerna hade den nog slagit”.

Assars leksaker exporterades ut över världen men såldes också i källaren under klädbutiken, som Assars fru drev i en lokal med fönster mot Rådhustorget. När Tyskland och Japan åter satte i gång sin leksakstillverkning kunde inte Assar konkurrera med sin leksaker utan lade ner verksamheten i början på 1950-talet och flyttade från Mariefred. Men inkomsterna hade gett honom möjlighet att bygga ett nytt, fint hus i Slottsbrinken.

Så här stod det i Strengnäs tidning 1947. 

”De fåtal leksaker, som har funnits kvar i familjens ägo, har överlåtits till Fredrik Åström i Mariefred. Min förhoppning är, att dessa tillsammans med Fredrik Åströms övriga leksaker från Assars Leksaksindustri skall utgöra grunden till en utställning i Mariefred kanske på Gripsholms Värdshus.”

/Birgitta Markendahl

Krönika: Vissna vingar

Uppdaterad 1 november, 2024, Publicerad 1 november, 2024 – av Jennifer Lundkvist

Ibland blir inte saker som man hade tänkt sig, men jag tror att allt händer av en anledning. Just nu behöver vår lilla, familjära lokaltidning en liten paus. Det har varit några jobbiga år för vår lilla mås, som har fått flyga i motvind under en tid och nu behöver vila sina vissna vingar och ladda om.

Sedan jag för drygt två och ett halvt år sedan började frilansa för tidningen hade jag ingen aning om hur många spännande möten det skulle leda till. Jag har skrivit 291 artiklar totalt, rest runt i Måsenområdet och upptäckt både platser och människor som gör samhället lite bättre, lite klokare och lite rikare.

Bland mina starkaste möten finns exempelvis Solveig från Nykvarn, som jag och min praktikant träffade förra året. Vi blev hembjudna till henne och var där i nästan två timmar. Hon visade bilder och berättade om sina livserfarenheter, bjöd på hembakad sockerkaka och visade sina barbie- och bebiskläder som hon sytt, stickat och virkat.

Det var ett otroligt hemtrevligt möte och i slutet av veckan sa min praktikant Love: ”Jag kommer aldrig glömma Solveig”.

Jag tänker på alla funktionärer, eldsjälar, kreativa själar och företagare som jag har träffat. Statsminister, grundskolechef, författare, konstnärer och människor med en fascinerande historia.

Jag minns också Mari som precis hade fått en egen lokal till sin verksamhet. Det var drygt en halvmeter snö ute och jag fick köra över snön för att kunna ”parkera”. Under vårt samtal satt jag med mobilen och förlängde parkeringstiden flera gånger. Till sist hade det gått över två timmar! Vi hade det himla trevligt och hon sa att jag var ”en glad prick” som hade gjort hennes dag. Men det var hon som gjorde min.

MT/Måsen har gett mig möjligheten att få lära känna området och kommunerna på en helt ny nivå, öppnat upp ögonen för allt som finns och alla aktiviteter och satsningar som görs samt gett mig ett stort nätverk av människor.

Men nu är det dags för ett nytt kapitel. Måsen behöver vila sina vingar, och jag skriver därför min sista (?) introtext. När måsen vill och kan flyga igen återstår att se, men till dess vill jag bara säga tack för mig.

I det här sista numret av MT/Måsen får du läsa om den stora satsningen kring matematik på grundskolorna i Strängnäs kommun, om skogsvandringen i Ulvaskogen, om fåglarna på årets höstsalong och om den prisbelönta konditorns besök på Han i Hörnet i Mariefred.

Trevlig läsning – och välkommen tillbaka!

”Läskigt men spännande” att åka Spöktåget

Publicerad 30 oktober, 2024 – av Katrin Nilsson

Spöktåget har blivit en kär tradition i Mariefred. Efter en blygsam start 2019 är det nu en kuslig helhetsupplevelse. Medlemmarna i föreningen klär ut sig till ljusskygga varelser och stryker runt på stationen. Vagnarna är inte bara fulla av spindelnät och rasslande skelett utan där kan man också när som helst få närkontakt med häxor och spöken.

Det första Spöktåget avgick från Mariefreds station 2019. Då var det några entusiaster i föreningen som körde ett hundratal spänningssökande resenärer fram och tillbaka till Läggesta. I år var det drygt 1700 som åkte Spöktåget.

Johanna och hennes son Einar Quantacquapende hade för att fira dagen tagit på sig varsin skelettkostym och var glada att de träffat på så många likasinnade.

- Det är många spöken både på stationen och tåget, konstaterar Johanna.

Einar är bara tre år och de är första gången de åker tåget på Halloween.

- Han har inte hunnit med så många Spöktåg ännu.

De bor i Eskilstuna men är glada att de valde att åka till Mariefred den här dagen. Einar gillar spöken och tyckte Spöktåget var roligt och lite mer skrämmande än spöket Laban som han också tycker mycket om.

- Det var lite läskigt men spännande att åka med Spöktåget, förklarar Johanna.

De är imponerade över hur hela Mariefred lagt manken till för att kunna bjuda alla på en spännande Halloween.

- Vi har knackat dörr med bus och godis innan vi kom till Spöktåget.

Johanna ger hela Mariefred bästa betyg för Halloweenupplevelsen.

- Det är kul att det är så mycket och så fint ordnat här.

Efter Spöktågsturen tänker de också besöka Gripsholm slott för att gå på temavisningen Skymningsslottet.

På museijärnvägen fortsatte på lördagen Halloweenfirandet även när mörkret lagt sig över staden. Från stationshuset torn nåddes man av skrämmande musik och ett mystiskt ljussken. Där spelade en spöklik orkester som ibland avbröts av en häxa som berättade om alla sina ondsinta planer inför Halloween.

För den som blev lite sugen kaffe och kaka och vågade sig in i järnvägens kafé kunde anblicken av en hjärna och några avhuggna fingrar som låg på ett uppläggningsfat ha hämmat aptiten något.

Då kunde man kanske trösta sig genom att köpa sockervadd eller churros som också erbjöds av Mariefreds sockervadd på stationen.

Vissa, som Felicia och Lova, hade rest en bit för att kunna uppleva Halloween i Mariefred.

- Vi kommer från Kungsör och var sugna på att göra något speciellt den här dagen, berättar deras mamma.

Både Felicia och Lova har på sig en imponerande mundering. De är kritvita i ansiktet men svartmålade kring ögonen, vilket ger ett ruggigt intryck. Lova har dock tonat ner skrämseleffekten lite med en gullig kattröja.

- Jag tror att de ska föreställa någon slags vampyrer förklarar mamma.

Järnvägen får också beröm för helhetsupplevelsen. Bland annat nämner de den spöklika biljettexpeditionen.

Biljetterna bokas under Halloween på nätet så påpassligt hade rasslande skelett och andeväsen bott in sig på biljettkontoret. Den som steg in fick kisa i alla röken och ville man lämna in resgods fick man samsas med en demon från gångna tider som trädde fram som en ljusgestalt genom röken.